Tour de Mongolia – dag 4
Landskapet börjar fyllas med ökenkänsla.
Vaknade ett par gånger under natten av hundarnas skall i staden. Mer oljud än vanligt men roligt att få uppleva ett ger inne i en geertown.
Vi fick mumsig frukost med fattiga riddare och sylt. Vilken barndomskänsla. Barnet i familjen som ägde geren var dock inte av den trevliga sorten. En liten bortskämd pojke, som kom in och störde oss stup i kvarten. Tiggde om äpplen och bananer och sparkade Peter på benet. Till slut vände Peter upp och ner på pajken. Han slutade inte utan var spydig. Gick in och plockade i våra saker. Det är inte alltid så lätt när du inte vet hur du ska säga från på ett annat språk. Till slut försvann han efter att vi fått honom att fatta att vi inte ville ha honom svansande runt oss.
När allt var ordningpackat i bilen gav vi oss åter igen av mot marknaden. Innan vi var framme fyllde vi på vattendunken. Vattnet kostar 2 tögrög per liter. Det är viktigt att vara sparsam med vattnet. Tänk på det nu när borstar tänderna ikväll att du stänger av kranen mellan du borstar tänderna. Skriv gärna en kommentar om du gjorde enligt uppmaningen?
Väl framme på marknaden fyllde Chimgee(vår guide) på förrådet av matproviant för den fortsatta resan. Sen bar det iväg en bit på asfaltsvägen västerut innan vi efter cirka en timme for ut söderut igen mot bergen. Vi kom till slut till en nationalpark. De tre systrarnas berg. Det finns en Historia om de tre systrarna som ville gifta sig med en mindre bemedlad man. Detta fick de inte för sin far. Därför rymde de och det är därför de är där idag. De tre systrarna iförda tre berg.
Det finns ett museum i anslutning till parken, vilken vi besökte. Fullt med uppstoppade djur och även fossiler av dinosaurier som vi kunde se såsom ägg och ryggrad. De visade upp vilken sorts djurfauna som finns i området. Bland annat finns både lodjur, björn, snöleopard, tranor, jakar och naturligtvis getter samt kameler i området. En hel del intressanta saker kunde vi lära oss. Däremot hade man inte stoppat upp djuren särskilt fint. De såg ut som de skulle döda oss allihop. Dålig konservator eller kanske tycker mongoler om det ansiktsuttrycket?
Lena ger geten ett getöga.
Efter museet fortsatte resan i skumpig fart in bland bergen för att sedan göra en skön hiking utmed bergmassiven. Under turen utspisades medhavd picknick utmed ena bergsväggen på hemvägen.
Hiking vid de tre systrarnas berg.
På väg mot vår hiking fick vi äntligen se jakar. De ser nästan ut som myskoxar eller något annat uråldrigt djur. Kanske liknar de highland kettle?
Pampiga jakar.
Dessutom kunde vi också få se denna sköna cowboy som vallade sina får och getter på bergssluttningarna. Han var i färd med förflyttning när vi dundrade förbi med vår bil.
Herden med sitt boskap.
Väl tillbaka i bilen satte vi fart utmed bergsmassiven igen och det blev allt sämre vägar. Till slut hade vi klipporna precis utanför fönstret. Till slut började vi köra i ån för det fanns ingenstans att ta vägen. Det märktes att Ogi(vår chaufför) hade kört där innan. Till slut kom vi fram till ett gap där det var väldigt nära mellan kanterna och bilen. Slående vackert.
Med nöd och näppe tog vi oss igenom bergsklyftan.
När vi till slut kom ut från bergsmassiven och kom upp på fastare mark igen – for vi iväg i en väldig fart. Vi åkte förbi sockensamhället(5 hus) för att sedan komma till kommunsamhället och därefter rakt ut i ingenting igen.
Matpaus mitt i ingenstans med “staden” i bakgrunden.
När vi väl passerat kommunsamhället parkerade vi ute på stäppen och valde att få i oss något i magen. Vi visste nog inte vad som väntade oss men det visste Ogi och Chimgee. Vi hade en najs view från vår lunch/middag eller vad man nu ska säga. Prickekorv på macka med mjukost och gurka med kaffe/te. Gott var det i varje fall.
In i bilen. Klockan var ungefär 17:00. Vi frågade hur långt de trodde det skulle kunna vara till dit vi skulle övernatta. Njae kanske 60 km, sa Ogi. Vi satte iväg. Har nog aldrig åkt på en så dålig väg. Skulle bilen hålla? Var snälla mot varandra hemma. Tacka den som flikar vägen, tacka den som plogar och framförallt håller i ordning på de enskilda vägarna. För fy rackarns för att köra på dessa “vägar”. Kändes som vi åkte i en torktumlare. Upp och ner, fram och tillbaka i sitsen. Det är svårt att beskriva. Dammet yrde inne i bilens solljus som kom genom takluckan. 20:10 bad vi till slut eftersom vi inte var framme att vi skulle stanna bilen för att avnjuta världens bästa solnedgång. När solens varma strålar till slut åkt ner bakom bergen hoppade vi in igen.
Dessa ljuvliga solnedgångar – vi passar på att fånga ögonblicken.
Varför åka till Liseberg när du kan åka rysk armébil från andra världskriget på grusväg? Till slut vid 21 tiden vart vi framme. Nu visste vi alla tre karoliner att ryggar det har vi allihop. Behövdes bara sträcka ut den ordentligt nu.
Vid 22-tiden kom äntligen middagen. Det blev en koftsoppa(fårkött alltså). Får idag igen. Man måste vilja äta fårkött om man ska ut på utflykt i Mongoliet. Var förberedd på det. Idag vart det riktigt dock, riktigt gott tillagat. Nu har vi dock sagt att vi gärna tar själva till vår tallrik istället för att maten är upplagd på förhand. De lägger nämligen upp så stora portioner som ingen klarar få i sig. De själva äter jättestora portioner. Vi orkar inte det. Det verkar gått fram nu. Det var inte särskilt svårt att somna denna natten – även fast sängarna är hårda.
