Första gången jag champagne har varit ett problem
Let’s play like we’re one of them
Visserligen är inte konstvärlden längre baserad i Paris, men den ideologin har inte gjort att Parisarna släppt det. Som institution i världen idag, utgör de stora huvudstäder en referens för det ekonomiska värdet hos konstverk: hen har ställt ut i ondo, Paris och Berlin. Värdet hos föremål kan förklaras på många sätt, något jag tenderar att förklara genom de fyra kapitaler som Bourdieu presenterar – kanske inte något alla känner till dock, men det handlar helt enkelt om att rätt person/institution säger att det du gör är bra. Så var kan man vända sig till för att starta ett sådant process?
Foire International d’Art Contemporain – Paris, är ett av de mindre tillställningar som ger ut sig för mästare av canon inom konstvärlden. Okej, vem försöker jag lura – den är utställd på Grand Palais, som är kanske det pampigaste man kan göra när det gäller utställningar. Kolla bara på Chanel!
Så vad kan man räkna till modern konst, och framför allt: vad visas här? Programmet går visserligen att hitta på hemsidan till detta event, men min fråga är: vad är det som jag skulle vilja samla på, hänga på mina väggar och det mest framstående estetiskt och inte symboliskt/kunskapsmässigt. Det är visserligen inte bara konstnärer som får plats under det stora glastak som sett de konstverk som markerat vår kultur år efter år, men också gallerier som ställer eller sammanställer konstnärer ihop för att skapa en gemenskap och en idé av sammanhang – något som i sig skapar värde för en samlare, vars samling nu än en gång ej är komplett.
Jag har därför sett till att betydliga detta för er; jag kommer att besvara när jag kommer hem från denna tillställning vad mina personliga favoriter är och allt annat så klart – låt oss bara hoppas att jag nu inte glömmer bort allting när jag väl fått tag i ett eller femtom glas champagne.
Det vore lite jobbigt.
Allt gott,
Daniel M. Nino Cortés