By request of the editorial: Chayenne

Jag är visserligen ingen att ge mig på mindre produktioner, speciellt av de av denna sort. Även om en underground kultur är det man kan kategorisera detta som, med tanke på produktionsomständigheterna, är väl denna nya låt ett försök till mainstream – jag brukar ha mina åsikter gällande sådant.

Chayenne är ett barn, vilket måste tas med i beräkningarna här. Med endast elva år, låter hennes ton seasoned och moget – något som inte förväntas av den lilla tjejen ovan. Båda sångare har trettio lager auto-tune, vilket får Cher att låta som Susan Boyle, och det sjungs om att inte åldras och bli kär – något jag har svårt med när en elvaåring sjunger. Låttexten är rätt mellanmjölk, men hamnar perfekt i våg med alla låtar och filmer som presenterats tidigare denna säsong om olycklig kärlek, problem i relationer och avslut av sådana (kolla på de populäraste sånger på sistone, där man återfinner Hello av Adele, Sorry och What do You Mean? Av Justin Bieber). Visserligen är denna försök på mainstream rätt generell, men låten är ändå rätt bra och stannar lätt i hjärnan. Den är inte svår att ta sig an, och har en behaglig övergång – något mer ämnat till att lyssna på än att dansa till.

Voilà mes amis – jag har fallit för den makt som överordnar mig, och gett er min uppfattning, åsikt och kritik. Vad tycker ni?

Allt gott,

Daniel M. Nino Cortés