I fredags slutade jag tidigare på Swish för att bege mig ut till Vaxholm. Delvis för frilansjobb. Men främst för en mysfredag – med mig själv! Istället för att göra en telefonintervju inför en artikel om Waxholms Hotell kände jag att vad vore bättre än att besöka hotellet och uppleva det jag ska skriva om? Exakt. Och vem säger ens nej till Vaxholm överhuvudtaget?
Valet av fredag hade dessutom inte kunnat bli bättre. Solen sken hela dagen och att befinna mig intill vattnet, i den härliga skärgårdsmiljön och avnjuta en avslappnad kväll som start på helgen kan enbart beskrivas som magiskt.
Jag började med att bli överraskad – för när jag steg innanför dörrarna så var det massor med folk överallt. Jag som tänkte att någon enstaka person kanske skulle synas till i lokalerna. Nejdå. Det var full rulle, med alla sorters människor, och dagens rätt var dessutom slut. Ett gott betyg när klockan bara är lite över 13.
Lunchen innehöll även multi-taskingen att intervjua Tobias som driver hotellet. En superengagerad och härlig person som verkligen brinner för det han gör. Underbart att se! Utöver att han, tillsammans med kollegorna, har jobbat på förnyelse kombinerat med bevarande under Tobias drygt fyra år vid rodret så är det samtidigt mycket nytt på agendan. Men något som är extra värt att nämna är ändå renoveringen som pågått under en längre period. Matsalen är del som har rustats upp för att både bibehålla historian i väggarna – men också för att skapa en uppdaterad och gemytlig atmosfär. Om ni undrar var all “full rulle” pågår i mina bilder så väntade jag med att fota tills lunchen var över och folket var borta.
Efter lunchen och intervjun började min fria tid så att säga. Jag tog en promenad i den lilla småstaden. Det är verkligen så mysigt här. Så puttenuttigt och gulligt och vackert. Så nära Stockholm och ändå så annorlunda. Kommer ju själv från en mindre kuststad, Kalmar, så var extra trevligt när folket man mötte nickade och hejade på mig. Men så blir det nog när man strosar runt med ett glatt leende på läpparna.
Jag ville typ ta kort på allt jag såg. Inte minst alla charmiga hus! Kände däremot att det vore alltför konstigt att fotografera rätt in i folks hem, trots att jag hade god lust till det. Speciellt en av fasaderna som var så vackert målat i grått och med fönsterkarmar i guld. Det låter kanske överdådigt men det var riktigt läckert. Och fönsterkarmarna var smala så inte några blaffiga saker. Men istället för att föreviga det i bild passade jag på att berätta för ägarna av huset, som var på väg ut till bilen precis när jag gick förbi, hur jäkla snyggt det var! Man ska inte spara på komplimangerna.
Jag gjorde även ett besök på biblioteket. Hörde ni – biblioteket?! Detta var minst sagt nostalgiskt. Det var nog flera år sedan jag var i ett bibliotek av denna sort. Doften man möts av gör att man färdas långt tillbaka i tiden. Vad är det egentligen med gamla böcker (som har så fullt av olika människors fingeravtryck och andedräkter på sig) som gör att det doftar likadant på alla bibliotek?
Jag hittar direkt en bok i bokstället som var uppfört inför Alla hjärtans dag och fastnar snabbt för en bok med en mun på. ”Det där är säkert något barnförbjudet”, tänker jag. Perfekt, för det var exakt den sortens litteratur jag var ute efter.
Titeln var ”Bara ha roligt”, av Maria Maunsbach som bland annat har varit programledare för ”Ligga med P3”. Perfekt som inspiration till min egen bok som varit under pågående arbete lite för länge.
Jag hittar också en poesibok där jag väljer att enbart läsa stycket ”Erotik på gott och ont”. Det räckte för lite stoff inför en och annan metafor.
Efter promenaden och biblioteksbesöket tog jag en dusch och la mig för att vila en stund, i det både tjusiga och trevliga hotellrummet med utsikt över kajen. Varför är det så himla underbart att vila i en hotellsängs mjuka lakan – invirad i en handduk? Det är så mycket avkoppling. Jag må vara dålig på att relaxa ibland, men med denna kombination så lyckas jag!
Efter att ha blundat en stund kände jag däremot att jag behövde fortsätta läsa boken så jag skulle hinna färdigt för återlämningen dagen efter. Den var inte direkt svår att fastna i så jag börjar läsa med glädje. Så rolig. Så sann. Så igenkännings-beskrivande. Och snuskig på mer än ett sätt. Precis som det riktiga livet ibland.
En sak jag däremot inte förstår. Det är delen där hon beskriver att man använder mer balsam än schampo! Hallå. Vem har oftast mindre balsam kvar?
Det är ju helt tvärtom! Frågade några väninnor om råd och vi är eniga, man använder en större mängd schampo än balsam. Från att känna någon sorts samhörighet undrar jag nu, vem är den där Maria Maunsbach? Eller kanske mer: hur jäkla torrt hår har hon egentligen? Eller använder hon balsam som glidmedel? Något skumt är det med det hela.
Efter lunch, intervju, promenad och vila så var det dags för en efterlängtad trerättersmeny. Med kurrande mage gick jag ner till Matsalen där mitt bord stod och väntade. Det kändes lite skumt att sitta och äta ensam, men jag tog med mig boken som sällskap. Även om jag å andra sidan hade tänkt att “koppla bort” mig lite grann så gick telefonen varm. Note to self till nästa gång. Lämna mobilen!
Middagen började med carpaccio på hjort, svamp och brysselkål. Så gott! Jag la även till extra för vinpaketet, något jag har börjat göra på sistone. För när det väl är omsorgsfullt komponerat så är det fantastiskt. Detta var just en sådan kombination.
När det är dags för huvudrätten så sitter jag och förundras över hur mycket smaker jag känner! Denna ångade skreitorsk med forellrom och vitvinssås. En sån där skummad, himmelsk sås-variant som ni ser på bilden. Och sotad broccoli, alltså, det är såååå gott!
Jag la till och med upp en story om att jag inte är en livsnjutare (låter ju galet men det är mitt sätt att beskriva det) och därför inte njuter av mat på samma sätt som många andra. Denna gång gjorde jag det. Det händer stundvis, vilket gör att jag minns dessa upplevelser för livet. Ni som följer mig vet att jag har förmånen att få testa mycket saker, däribland mat och dryck, men det ska till något riktigt, riktigt extra för att jag ska bli imponerad. Att utgå från något exklusivt delvis baserat på pris och liknande – som helt enkelt ska (eller bör) vara helt underbart mest för att. Nej, det är det inte alltid. Jag går inte på denna tanke kring att något ska vara njutbart. Det är i stunden det uppstår.
Inser i skrivande stund också att maten förmodligen blev en annan upplevelse just på grund av att jag satt och åt ensam. Jag hade mer tid att ta in vad jag faktiskt åt. Mer tid att tugga, reflektera, smaka och njuta. Kanske min delvis lustfyllda bok gjorde hela upplevelsen mer lustfylld? Oavsett vilket, detta måste jag göra om!
Jag är även nöjd över att jag nästan fick i mig varenda munsbit. Brukar ha svårt med tre rätter men här kunde jag inte låta bli. Efterrätten var också himmelsk, en chokladganache med hallon. Vinerna jag drack var Mac Murray Pinot Noir & Chablis “Dame Nature”. Jag älskar för övrigt Chablis – så var nöjdare än nöjd!
På morgonen såg jag väldigt mycket fram emot hotellfrukosten! Det är däremot oftast bara i tanken som jag blir så nöjd som jag tänker att jag ska bli. För kolla ovan. Hur trista grejer väljer jag inte? Inget fel på buffén, utan mitt urval. Inte en färgklick! Problemet är också att jag blir mätt så snabbt. Man vill ju kunna äta mer. Det var i alla fall väldigt gott och som ni ser hade jag även solen som bordsgranne. Lövely!
Avslutade vistelsen på hotellet med att läsa ut boken i Augustas bar!
Det sista jag gör innan jag åker tillbaka mot Stockholm är att ta en promenad, lämna tillbaka boken samt fynda massor av tidskrifter då biblioteket hade utförsäljning just denna lördag. Så det blev tre buntar med skrivinspiration, språktidningar och lite poesi.
Det hörrni – det är vad jag kallar tajming i livet! 🙏🏻
