Japp, ni läste rätt. Nu har jag förlustat mig med fina viner och käk – igen! Tyvärr är inte besöken på gymmet lika förekommande just nu. Skyller dock det sistnämnda på krasslighet, halsont och faktiskt verklig feber. Inte lika bra balans som hos några av vinerna nedan.
Detta var andra gången jag fick vara med denna festliga höstafton nere i chambre separée hos Vinkällaren Grappe. Linda Sorby från The Wine Company som höll i provningen beskrev det som att vinerna vi skulle komma att få smaka är viner som vi kanske aldrig hade fått chansen att testa annars, inte ens under vår livstid. Det var också tydligt att ikväll var maten enbart en sidogrej – och vinerna skulle stå i centrum.
En nackdel med att skriva om en provning i efterhand är att man kanske inte hittar sina anteckningar. Nu hittade jag dem till slut, men, en nackdel med tiden är därutöver att man kanske inte kan läsa vad det står. Men, några rader lyckades jag snappa upp plus det jag fortfarande hade i minnet.
Kvällen inleddes med Champagne Pol Roger, en non-vintagechampagne som funkar i många sammanhang. Alltid en bra start.
Till förrätten som var en kantarellsoppa på en botten av majonnäs och krondill drack vi den berömda Champagne Pommery Noir – vilken har börjat produceras igen med anledning av Pommerys 175-årsjubileum. Kombinationen var sååå god! Den är lagrad i 36 månader, torr och smaken är livlig och samtidigt balanserad.
Första vita vinet var Oppenheim Riesling, ett vin som blir mer och mer populärt i Sverige och som passar bra till mat – allra främst asiatiskt. Dess restsötma passar bra för kryddig mat och den är lagrad på stålfat. Vinet är mineraligt och har en klassisk, torr smak med bland annat citrus- och persikatoner.
Vi provade även Gros Frère & Soeur Bourgogne blanc, ett mer utvecklat vin och som lagrats på nya ekfat. Riktigt gott!
Cepparello – ett riktigt kultvin som ofta får höga poäng av kritikerna! Det har en karaktär och balans som passar extra bra till höstens mat. Vinet innehåller flera lager av olika smaker och har bland annat en karaktär av läder men även vanilj. Beskrivs som “ren terroir, osmyckat och utan moderiktiga krusiduller, med andra ord Sangiovese »unplugged«”.
Linda som har sysslat med sommelier-yrket under många år går just nu även en påbyggnadsutbildning – hon vet minst sagt vad hon talar om. Under kvällens provning var hon tydlig med att vi skulle passa på att dricka upp allt i glasen av de viner vi hade fått framför oss!
Flor de Pingus verkade vara favoritvinet för de flesta i rummet! Dansken Peter Sissek är ett stort namn i vinvärlden och Pingus är namngivet efter hans fasters smeknamn på honom. Första årgången av Pingusvinet kom 1995 och beskrevs som ett av de mest spännande vinerna någonsin. Den båt som däremot skulle leverera vinet till USA sjönk på vägen – med 75 lådor Pingus 1995! De återstående buteljerna som fanns att finna rusade självklart i pris, men andravinet Flor de Pingus 2014 är också eftertraktat och som tur är buteljerat i en större upplaga. Det har mycket smak i vindruvorna och har lagrats på äldre vinstockar, är mörkt och innehåller mycket frukt. Mums!
Nu var det dags för huvudpjäsen – Gaja Sperss! Ett vin med mer tannin-struktur och efter det lena Pingusvinet kände vi inte wow. MEN, till maten. Ojoj-oj!
När huvudrätten med fläsksida väl kommer in får vi det bevisat för oss att det är nu huvudpjäsen Gaja Sperss ska komma till sin rätt. Tänk hur vinets karaktär kan förändras! Detta är ett av de tillfällen jag verkligen, verkligen kände det.
Även denna gång fick jag sitta med Ann vid min sida. Vi passade också på att hjälpa till att smaka på de sista dropparna av både Pingus & Gaja innan vi gick. Klart vi tog chansen. 😉
Jaha. Det var det. Vad säger man – början gott, slutet gott, allting gott!
