Ralphs äventyr! Ralph VS Mamma Priscilla, vem vinner maktkampen?
Så då var det dags att uppdatera oss lite om Ralphs äventyr. Denna fantastiska lilla kille som varit så snäll från första början. Min stora kärlek i livet har kommit in i en väldigt speciell period i livet.
I lördags när jag var hos frisören så kom Johan och Ralph förbi och höll oss alla sällskap den sista timmen, hur många barn sitter så här snällt och väntar på sin mamma(?)
I helgen spelade han lite fotboll hos morbror…
Sen hittade han pölen att hoppa in med sina sneakers….
Sen kom klättringsintresset tillbaka för gott folk barn mellan 1-3 år är små apor i en mindre hårig upplaga.
Vill man se något roligt, placera då en 1-2 åring på en studsmatta hahhaha, notera då att skyddsnät runt om som sitter fast är ett måste.
Ny “grej of the day” ligga på golvet och skrika. Ok då kommer lite ärligheten, sen i fredags har Ralph fått ett ryck att när man säger nej till honom eller att han inte får som han vill så lägger han sig på golvet och skriker. Ok, en sak han GARANTERAT lärt sig på dagis (allt är dagis fel när man tycker att barnen gör något man inte vill kännas vid som föräldrar) Så på dagis har han alltså lärt sig denna ohyfsade fason som han kan fetglömma att det kommer funka här hemma. Fel mamma för det.
Så Ralph vs Mamma Priscilla, vem vinner kampen? Vem bestämmer hemma? Se den intressanta fortsättningen resten av livet på Mamma Priscillas blogg.
Så vad gör man då med barn som inte uppför sig? Ger upp och ber dem skaffa ett jobb? När de väl tar hand om sig själva får de göra vad de vill eller? Ingen aning Ralph är ju första barnet så vi får se men hur som helst var det dags att:
- Hjälpa till lite, gå och handla!
2. Praktisera lite, så bra med en liten försmak på arbetslivet. Så praktik blev det på Ica Maxi.
En sak är klar, just som alla andra barn har Ralph kommit in i en period då det är dags för att upptäcka och se världen lite extra just nu På gott och inte eftersom denna period i livet bjuder på en unge som inte lyssnar alls på vad man säger. Som att hålla handen när man promenerar på gatan är ett BIG noooo, nu!
Förståss supersöt men lite smått irriterande då det flödar både cyklar, vagnar, människor och för att inte tala om bussar och bilar.
Kanske inte så dumt att lyssna på mamma ändå? Och är man snäll så får man gå till parken och gunga!
Min ljuvliga, eldiga, fantastiska, glada, sura, gosiga unge❤️
