Efter pandemin….

….DIT längtar jag just nu….jag längtar inte till oändliga platser..jag längtar bara till den dagen då allt blir som vanligt igen. Dagen då pandemin är över.

Jag längtar till dagen då vi kan slippa gå med handskar hela tiden, slippa höra ordet “corona” eller “covid-19” jag längtar tills den dagen då man kan gå ut på en hemsida utan att mötas av liknande rubrik så som “pga covid-19 så….” Jag längtar tills den dagen då vi kan vara sociala med våra släkt och vänner igen- i alla åldrar. Längtar tills den dagen då man kan hälsa på varandra som vanligt igen, inte stå tre meter ifrån och inte veta hur egentligen man bör hälsa. Ge en kram till någon man är glad att se, ta i hand på någon man träffar för första gången osv. Jag längtar till en vardag igen- med rutiner…med jobb….med förskola…

Framförallt längtar jag till en tid då vi slipper vara oroliga för våra nära och kära som tillhör riskgrupperna, jag längtar till en tid då människor slipper dö pga ett virus som ingen tog på allvar från början.

Det värsta med denna pandemi är att folk nu omedvetet börjat att leva sina liv helt annorlunda. Och våra liv kommer 2020 påverkas mer än vi tror. Från och med nu så kommer folk att tänka sig för mer, vart de går, vilka de träffar, hur de hälsar, vad de tar i, vart de äter, rör sig, sätter sig osv osv. Förhoppningsvis blir alla lite “renare” om ni förstår vad jag menar (?) Det verkar tex inte vara självklart för alla att tvätta händerna ofta och länge.

Nu får vi se vad som händer den nästa tiden, man får helt enkelt vänta och se. Läskigt kanske men mer kan man inte göra. Vi försöker hålla oss hemma så mycket de går, vi undviker stora ställen så som restauranger och alltför stora och trafikerade platser, vårt sociala umgänge finns knappt längre, vi bjuder inte hem några, vi undviker tillställningar helt och hållet. Vi reser inte heller längre sträckor utan håller oss hemma i lgh i stan eller på landstället som också är i stockholm.

Något som provocerar mig dock är Stockholmas arrogans till att det faktiskt råder en pandemi här just nu. Igår tog jag bilen till kungliga djurgården för en promenad med familjen för lite frisk luft på stora öppna ytor och på vägen dit kunde vi se stan full med folk som varit ute och shoppat och nästan varenda uteservering mellan Kungsholmen och Östermalm med sol var fullsatt. Det är ju DE personerna som tror att de är friska och symptomfria som faktiskt sprider smittan eftersom man är sjuk långt innan man börjar att uppvisa symptom.

I förrgårkväll nåddes man också av den tråkiga nyheten om att Adam Alsing dött av just covid-19. Om han hade underliggande sjukdomar eller annat vet jag inte men det spelar ingen roll- han insjuknade för knappa 3 veckor sen och har under en vecka legat i respirator innan kroppen gav upp- så snabbt går det. Så från att ha varit frisk och jobbat fram tills ungefär två veckor sen är han nu död. I maj skulle han dessutom har blivit en stolt farfar men får aldrig träffa sitt barnbarn, trots sin låga ålder på 51 år. Otroligt tragiskt och otroligt onödigt och mina tankar går till hans familj.

Nu får vi hoppas att den så kallade “smittkurvan” går ner och att vi snart kan se fram emot ett resterande år framför oss då vi kan leva som vanligt. Dit längtar jag!

Nu bär det av till säsongens första fotbollsträning för R, endast en förälder får vara på plats-trots att vi befinner oss utomhus- men bra att ta det säkra före det osäkra eftersom det råder fotbollsträning för flera grupper samtidigt som vanligtvis är det not omkring 100 personer i omlopp kring planen. Vi brukar också många gånger ha som en stående tradition att vi flera familjer går ut och äter middag på kringliggande restaurang efter träningen men denna skippar vi nog idag och de kommande veckorna tills smittoriskerna minimerat. Som sagt dagligen lägger man om små små rutiner och förändrar sakta livet utan att man tänker på det.

Stay safe och ha en fin fredag!