Sluta upp med antastandet!
Alltså nu måste jag få kommentera alla dessa våldtäkter och antastande som sker, som medborgare, kvinna och framförallt som mamma. För allvarligt vad försiggår i vårt land? Ska man inte längre våga röra sig fritt på konserter, festivaler och andra stora folkmassor längre som kvinna? Detta är ju helt sjukt!
Nu är jag väl medveten om att vi levt ganska avskilt i detta nordiska land tidigare, att vi inte varit så utsatta om man jämför med andra länder men nu står vi inför en stor förändring för det känns som om våra tidigare trygga tider är förbi. Överallt läser man numera om antastande och våldtäkter. Och så länge gärningsmännen inte straffas så är det ju uppenbarligen fritt fram? Vad görs åt detta? VEMS dotter är det som måste bli utsatt innan lagarna, utredningarna och straffen blir tydligare?
Läste Anders Adalis inlägg efter att hans dotter antastats på ung 08-festivalen i Kungsträdgården för någon vecka sedan. Polisen hann få tag i 3 av de 8 killarna som givetvis gjorde allt för att springa åt olika håll när de skulle haffas.
Anders dotter är 14 år, kaxig och smart som tog kontakt med polisen direkt! Inte alla som gör så, inte hinner eller för den delen inte vågar, av många anledningar.
Det intressanta och störande i Anders inlägg om just detta är att killarna direkt släpptes när föräldrarna fått information om vad som hänt, thats it?
(Läs Anders inlägg här på Nyheter24)
Jag kan helt hålla med honom och hans önskan om att få tala med grabbarna och deras föräldrar. Så här skriver han:
“Min önskan är enkel. Jag vill sitta ner med killarna och deras föräldrar. De ska skämmas och känna sig väldigt obekväma. De ska förstå att de ska vara glada att jag inte är den jag en gång var. Jag vill att de ska få riktiga konsekvenser och straffas för deras beteende. De skulle aldrig acceptera om deras mamma/syster/kusin blev utsatta för samma sak.“
Som sagt, håller helt med, hade det varit min dotter hade jag nog resonerat på samma sätt. Men också om det varit min son som var en av de skyldiga grabbarna så hade jag nog velat sätta mig ner med både Anders och hans dotter, hennes kompis och gärna även med hennes föräldrar. Jag hade ordentligt velat få honom att skämmas, skrämmas och lära sig ett och annat efter detta.
Vad hade jag gjort efter det? Jag hade nog börjat följa varje steg min son tog den närmsta tiden, han hade fått börja gå till en terapeut eller psykolog…för vilka tänker ens tanken?…hmmm och givetvis utegångsförbud men i denna situation är som sagt min önskan att han ska få förklara sig för alla dessa människor och för mig men åter igen skämmas och skrämmas. För jag tror i dessa lägen hjälper det inte med en tillrättavisning så går vi vidare, grabbarna har gått för långt och vad hade kunnat hända om hon inte fräst av dem? Om de inte kallat på polis, och hur länge hade de kunnat följa efter? Hem till porten? Vad hadekunnat hända då? OCh framför allt var alla grabbarna i gänget med på detta? Hela tiden? Vems ide var det? Vem tog första steget osv, så mycket detaljer som faktiskt stor spelar roll i dessa situationer. Deras agerande hade kunnat förstöra någon annans liv men också detas eget liv.
Saken hör till att alla ungar kan göra misstag och extremt dumma saker ibland men som föräldrar så måste man hålla koll på signalerna VAD är det för misstag de gör? Hur kan deras dumma påhitt få förödande konsekvenser för andra och dem själva? Som förälder så måste man sluta hoppas på det bästa eller leva med tron om att bara andras ungar gör dumma saker? Han skulle aldrig…… Eller Nej, inte min son!
Bara lite tankar av mig!