Detta var andra gången jag fick vara med denna festliga höstafton nere i chambre separée hos Vinkällaren Grappe. Linda Sorby från The Wine Company som höll i provningen beskrev det som att vinerna vi skulle komma att få smaka är viner som vi kanske aldrig hade fått chansen att testa annars, inte ens under vår livstid. Det var också tydligt att ikväll var maten enbart en sidogrej – och vinerna skulle stå i centrum.

En nackdel med att skriva om en provning i efterhand är att man kanske inte hittar sina anteckningar. Nu hittade jag dem till slut, men, en nackdel med tiden är därutöver att man kanske inte kan läsa vad det står. Men, några rader lyckades jag snappa upp plus det jag fortfarande hade i minnet.

Kvällen inleddes med Champagne Pol Roger, en non-vintagechampagne som funkar i många sammanhang. Alltid en bra start.

Till förrätten som var en kantarellsoppa på en botten av majonnäs och krondill drack vi den berömda Champagne Pommery Noir – vilken har börjat produceras igen med anledning av Pommerys 175-årsjubileum. Kombinationen var sååå god! Den är lagrad i 36 månader, torr och smaken är livlig och samtidigt balanserad.

Första vita vinet var Oppenheim Riesling, ett vin som blir mer och mer populärt i Sverige och som passar bra till mat – allra främst asiatiskt. Dess restsötma passar bra för kryddig mat och den är lagrad på stålfat. Vinet är mineraligt och har en klassisk, torr smak med bland annat citrus- och persikatoner.

Vi provade även Gros Frère & Soeur Bourgogne blanc, ett mer utvecklat vin och som lagrats på nya ekfat. Riktigt gott!

Cepparello – ett riktigt kultvin som ofta får höga poäng av kritikerna! Det har en karaktär och balans som passar extra bra till höstens mat. Vinet innehåller flera lager av olika smaker och har bland annat en karaktär av läder men även vanilj. Beskrivs som “ren terroir, osmyckat och utan moderiktiga krusiduller, med andra ord Sangiovese »unplugged«”.

Linda som har sysslat med sommelier-yrket under många år går just nu även en påbyggnadsutbildning – hon vet minst sagt vad hon talar om. Under kvällens provning var hon tydlig med att vi skulle passa på att dricka upp allt i glasen av de viner vi hade fått framför oss!

Flor de Pingus verkade vara favoritvinet för de flesta i rummet! Dansken Peter Sissek är ett stort namn i vinvärlden och Pingus är namngivet efter hans fasters smeknamn på honom. Första årgången av Pingusvinet kom 1995 och beskrevs som ett av de mest spännande vinerna någonsin. Den båt som däremot skulle leverera vinet till USA sjönk på vägen – med 75 lådor Pingus 1995! De återstående buteljerna som fanns att finna rusade självklart i pris, men andravinet Flor de Pingus 2014 är också eftertraktat och som tur är buteljerat i en större upplaga. Det har mycket smak i vindruvorna och har lagrats på äldre vinstockar, är mörkt och innehåller mycket frukt. Mums!

Nu var det dags för huvudpjäsen – Gaja Sperss! Ett vin med mer tannin-struktur och efter det lena Pingusvinet kände vi inte wow. MEN, till maten. Ojoj-oj!

När huvudrätten med fläsksida väl kommer in får vi det bevisat för oss att det är nu huvudpjäsen Gaja Sperss ska komma till sin rätt. Tänk hur vinets karaktär kan förändras! Detta är ett av de tillfällen jag verkligen, verkligen kände det.

Även denna gång fick jag sitta med Ann vid min sida. Vi passade också på att hjälpa till att smaka på de sista dropparna av både Pingus & Gaja innan vi gick. Klart vi tog chansen.

Jaha. Det var det. Vad säger man – början gott, slutet gott, allting gott!

Inlägget Provning av Fine Wines med The Wine Company! dök först upp på Malin Svantesdotter.

En sak jag har insett de senaste åren – okej det är ju ett tag sen insikten kom till mig alltså – men det är att jag ofta är tidig till denna typ av evenemang. Det som är skönt är att jag får tid till att fotografera lite innan alla stormar in. Känns inte lika obekvämt att bli fotograferad heller när ingen tittar på. Jag och min Kånken fick en lugn stund tillsammans i denna fantastiska miljö några minuter. Så ljust, fräscht och avskalat.

Som sanna ginälskare ansåg grundarna alltså att det saknades en tonic med hög standard på marknaden för att skapa en perfekt Gin & Tonic.

” Vi upplevde också en avsaknad av en tonic som var lika god på egen hand – utan att nödvändigtvis behöva användas enbart som drinkingrediens. Därför bestämde vi oss att helt enkelt stå fast vid våra höga kvalitetskrav och skapa ett premium tonicvatten som passar såväl till Gin och Tonic men även på egen hand”.

Detta menar Ximena Wörner som är en av grundarna.

Jag och Jens, chefredaktör för Allt om Bröllop åt, drack cocktails och mocktails och pratade jobb i rasande fart. Multitasking är alltid bra. Det är inte alla gånger man har en kollega med sig! Jens är lite mer gin-nörd än mig dock och han hade tydligare åsikter kring de olika tonicsmakerna.

Jag får ju erkänna att jag älskar en fin GT (vid en del tillfällen fungerar även en mindre fin) och på senare år har jag börjat fundera mer över vilken ginsort jag väljer – men valet av tonic har jag inte lagt lika mycket fokus på. Så detta var en trevlig ekologisk nyhet – med olika smaker och vackra flaskor från det exklusiva italienska dryckesvarumärket.

Maten var spännande god! Jag älskar när man får till texturerna som man ofta måste leka med när det är helvegetariskt på menyn. Här kronärtskocka, mandel och spritärtor, vilket vi åt tillsammans med en mocktail med yuzu, lönnsirap och bergamott-tonic.

Till ena rätten som bestod av kantareller, tryffel och 63-gradersägg fick vi även en cocktail med tonkaböna, bourbon, bitters tonic och…tryffel!

Detta var tydligen inte en hit för alla. Men så är det ju med tryffel överlag. Den kanske blev lite geggig på toppen också, men jag gillar ändå experimenterandet och tyckte den var god! Å andra sidan låg det mest tryffel uppe på den stora isbiten, så det var kanske inte extremt mycket i själva drycken.

Till dessert fick vi sensommarbär, vanilj och citronverbena. Drycken var en mocktail på björnbär, kardemumma, rosmarin och blåbärs-tonic.

Jag gillar att GEMELLii kombinerar kvalitet och design, där de 100 procent naturliga ingredienserna matchar fint i den designade flaskan. Fina att ge bort som present.

Det passar som sagt både för sig själva och som mixer. Try it out vetja!

Inlägget Cocktaillunch med GEMELLii Tonic – på Rutabaga! dök först upp på Malin Svantesdotter.

Visste du för övrigt att vi i Sverige har den största konsumtionen per capita i världen av Bollinger? Jag visste det inte heller innan. Och nu vet vi båda två!

Något som många säkerligen känner igen eller har läst (utan att kanske veta om kopplingen till just Bollinger) är hennes berömda citat:

“Jag dricker champagne när jag är glad och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag det i enrum.
I sällskap tycker jag det är obligatoriskt.
Jag smuttar lite på det om jag inte är hungrig och dricker det om jag är hungrig.
Annars rör jag det inte – om jag inte är törstig förstås”

Tävlingen ägde rum på Tändstickspalatset – så trevligt ställe! Första gången jag var där faktiskt. Tävlingsmomenten och den tillhörande trerätters-lunchen spenderades tillsammans med blogg-kollegan Anna Saletti!

Vi kom precis innan allt satte igång och det var riktigt kul att få se hur en sådan här tävling egentligen går till. De tre finalisterna fick göra olika moment, som både åskådades av oss i publiken men också av en jury. Nervöst. Jag tycker verkligen inte om att ha någon som iakttar mig. Första körlektionen var till exempel hemsk just på grund av detta – så jag hade varit rejält nervig att stå i fokus på detta sätt.

Den första delen innefattade att de skulle föreslå ett vin som sedan skulle dekanteras. Förra årets vinnare, Hanna Eriksson från Köksbaren i Umeå, var en av dem som fick agera “gäst” under momentet.

De tävlande bedömdes i hur de tog emot sina gäster, varför de valde just detta vin, vilken mat som serveras till och varför och sedan hur vinet dekanterades. Det finns en del moment som verkligen måste göras för att det ska gå till på rätt sätt.

Jag kände direkt att Maja som tog hem titeln var rejält trygg och proffsig. Precis så som man vill bli bemött. Det är extremt många delar man ska ha koll på i sommelier-yrket och det är en stor bredd på denna yrkesinriktning.

Ett delmoment var sedan att para ihop tre vita och tre röda viner. Genom att smaka och dofta skulle de avgöra vilka vindistrikt de kom ifrån. Även detta verkade svårt. Och lite tid hade de på sig!

De skulle också titta på bilder som visade allt från ett random slott, en druva och redskap till ett porträtt på en person i vinvärlden. Det var minst sagt spridda skurar av kunskap man skulle kunna för att lyckas med full pott där.

Under sista delmomentet skulle de fördela en hel flaska i åtta glas, och då försöka få till lika stor mängd i alla. De fick inte “toppa upp” och gå tillbaka för att jämna ut – utan det som blev kvar i flaskan i slutet hamnade i sista glaset.

Själv har jag jobbat en del på event med att hälla upp bubbel. Det är inte alltid så lätt att veta hur mycket det räcker till, speciellt om man har begränsat med eftertraktade droppar. Olika glas vid olika tillfällen gör ju också att det skiljer sig rätt mycket åt. Men kul moment ändå, även att titta på.

Vinnaren och “Årets Lily Bollinger” blev alltså Maja Hempel från Thörnströms Kök. Övriga två finaldeltagare var Mio Bloom och Victoria Andersson.

Madame Lily Bollinger tävlade själv på männens villkor i många decennier – alltid med strävan mot att tillverka världens bästa champagne. Jag tycker om att man både hedrar hennes minne och lyfter nya kvinnliga förmågor!

Utöver att vinna titeln som ”Årets Lily Bollinger” får vinnaren en utbildningsresa till det anrika champagnehuset Bollinger – men också en Stålhästen-cykel! Cykeln symboliserar hur Lily Bollinger ständigt cyklade runt för att bevaka vingården.

Lily Bollinger var inte direkt ett fan av rosé-champagne, men denna dag fick vi först smaka på deras första roséchampagne som blev en omedelbar succé när den släpptes 2008. I grunden är vinet en Special Cuvée med 5-6  procent rödvin – närmare bestämt pinot noir från ett av de bättre vingårdslägena i Verzenay. Väldigt god (säger även jag som inte heller är ett större rosé-fan). Hennes åsikt var att rosé var mindre seriös än riktig champagne, det var lite för mycket Moulin Rouge över det hela.

Lunchen vi åt medan juryn överlade tävlingen var signerad Mattias Larsson, som själv tycker mycket om att kombinera mat med just champagne. Vi fick börja med en liten (men god!) snackbit på stående fot – en Profiterole med prästostmajonnäs och rödbeta.

Förrätten var en lufttorkad skinka med greyèreostcreme, gulbeta och hjortron somt rostade hasselnötter och brödchips. Till denna drack vi en riktigt god Bollinger La Grande Année 2008! Dagens favorit.

Till sist ser ni denna majskyckling från Munka-Ljungby med bakad kål (kål är ju SÅ gott – och trendigt på tallrikarna lite överallt just nu som tur är), inkokt äpple och jordärtskocks-creme samt brynt smörskum och sommartryffel. Ja, ni hör ju alla smaker som kombineras. Blev hungrig nu när jag återberättade menyn för mig själv. Dryck till detta var ett rött vin – Bollinger La Côte aux Enfants Pinot Noir 2014.

Sådärja! Det var en lunch som hette duga som ni förstår. Och som alltid när jag får lära mig mer om drycken och dess historia, desto roligare är det att dricka det nästa gång.

Inlägget Lily Bollinger Award 2019! dök först upp på Malin Svantesdotter.

I veckan öppnade Tony’s Chocolonely en ”pop-down” på Södermalm. För utöver att de tycker om choklad så bryr de sig även om människor. De vill därför få slut på slaveriet i choklad-industrin som fortfarande pågår på kakao-plantager i Västafrika.

För att lyfta frågan har de öppet hus 10-19 fram till imorgon (lördag 21/9) där de delar ut gratis choklad. Men choklad är sällan gratis. Bakgrunden har alltid ett pris – ett pris där bland annat barn slavar på kakaoodlingarna.

Vi fick börja med att ta på oss silent disco-lurar för att sedan få en snabb filmintroduktion med siffror och statistik. Över två miljoner barn är slavar på odlingarna!

Så det känns extra bra att äta en choklad som är GOD i flera avseenden. De bjuder på alla sorter som är uppdukade, tillsammans med deras historia och fakta på väggarna.

Du kan även skriva ett vykort till någon (chokladälskare eller ej) du anser borde veta om vad som pågår – och därmed tipsa om att de kan välja att köpa en annan choklad i framtiden.

Jag måste dessutom erkänna att varumärket mer signalerade humor och något lättsamt för mig tidigare. Färgerna, namnet och loggan. Men nu vet jag hur mycket mer allvar som ligger bakom.

Heja Tony’s!

Inlägget Tony’s Chocolonely öppnar “pop-down” – delar ut gratis choklad! dök först upp på Malin Svantesdotter.

Mygate Magazine hamnade denna kväll i början i september på vägen som ledde oss mot Nybrogatans röda matta och vidare in till Eataly i Stockholm. Just denna kväll hade alltså kockar flugits in från Rom för att husera i köket. Och vi fick äta italiensk mat som den ska smaka.

Jag som har rätt liten magsäck (till och från) led lite eftersom jag önskade att jag hade kunnat äta upp precis allt som serverades. Men, vi alla gjorde så gott vi kunde och nästan allt gick ner.

Jag spenderade kvällen med Filippa och Genri samt min Mygate Magazine-kollega Nathalie (not in the pic) som också är agent åt turturduvorna ovan.

Som alltid när man äntrar dörren hos Eataly så slås man av liv och rörelse. Något kontinentalt sprids inom en. Om du uppskattar bra charkvaror så är det hit du ska gå. Jag önskar det var men grej, men det är det tyvärr inte. Just denna typ av skinka (som verkligen ÄR bra) har inte mina smaklökar “craveat” hittills. Men man vet aldrig. Jag tyckte varken om sushi eller koriander för ett tag sedan och det är ju favoriter numera.

Men jag vill tipsa om det för er som vill ha bra chark helt enkelt.

Kvällens förrätt var mortadella, ägg och tryffel. Den såg nästan mer ut som en efterrätt. Väldigt vacker! Jag är egentligen allergisk mot ägg, meeeen, jag åt det ändå. Det var annorlunda. Så som mat ska vara. En upplevelse! Och ni ser ju att den är rätt så stor i storleken.

Förrätten bestod av två delar, så vi blev även serverade kalvrullader. Som ni ser – MYCKET mat återigen.

Vi förstod helt ärligt inte riktigt att förrätten var tvådelad – så vi blev konfunderade över denna väldigt “lilla varmrätt”. Jag gick till och med till köket för att fråga – av nyfikenhet– hur det kom sig att italienare som vanligtvis äter mycket åt en så minimal varmrätt. Men som sagt, svaret var rätt logiskt – för det var ju inte ens huvudrätten. Well. Fördelen är att vi alla missförstod.

“Dokumenterare” av kvällen som man är springer man ju till det fantastiska, öppna köket för att fotografera in action. Inser ju nu att vi aldrig ens åt denna rätt. Men, ja? Det lagades pasta à la Roma även i andra former. Ser gott ut som fasen.

Huvudrätten för vår del var också pasta, men en Rigatoni med oxsvans, selleri och kakao. Spännande kombo!

Här är kvällens huvudpersoner! Köket som levererade alla kvällens tallrikar. Männen till höger är dessutom kockarna som gästspelade från Italien. Kul koncept och satsning, vi hoppas att de kommer tillbaka igen.

Kvällens efterrätt bestod av bröd, ricottaost och körsbärsvin! Något jag i skrivande stund gärna hade slukat hela i en tugga. En spännande mix och ändå rätt annorlunda som efterrätt. Men verkligen gott!

Ja, tror jag nämnde det efter julens italienska julbord på Eataly. Är du en hungrig person med smak för Italiens goda, ja då hittar du det här!

Inlägget Alla vägar bär väl till Rom…? dök först upp på Malin Svantesdotter.

I år blev det inte Öland och Köpingsvik som en del tidigare gånger för min del eftersom jag blev kvar i Stockholm. Jag och syrran bestämde oss för att bege oss ut till Vaxholm. Lite skärgårdskänsla, strömming, båttur och rosébubbel i Batteriparken summerar fredagen. Planeringen behövde bara bestå av: vilken tid ska vi ses, att inhandla en flaska bubbel på systemet, lite jordgubbar & snacks och plastglas, ta med en filt och pengar till resa och strömmingsmiddag. Enkelt!

Eller det kanske innehöll lite tankar kring kläder också, såklart. Jag hade faktiskt en plan att ha på mig en härligt färggrann, blommig långklänning – men precis innan jag skulle gå hemifrån så kände jag att, nej, jag måste byta om! Men det blev ju bra ändå.

Vi satt på nästan samma plats i Batteriparken för några år sedan så blev en liten minitradition ändå. Något vi gjort förr!

Vaxholm är ju såååå mysigt och det var skönt väder hela dagen. Lagom värme vilket jag uppskattar. Inte för varmt, inte klibbigt, inte kallt. Perfecto.

Vi satt i parken ett par timmar och njöt av att bara vara, kolla ut mot vattnet och försöka att inte titta allt för mycket åt vardera håll där hånglande par höll på så det stod härliga till. På vår högersida undrade vi dessutom om paret hade smitit ifrån sina respektive – för det såg inte så värst tillåtet ut. Eller var de på en väldigt tidig dejt i relationen och helt enkelt betedde sig som pirriga tonåringar som aldrig fått smaka på varma läppar eller nudda huden från någon som vill ha dig tillbaka. Kärlek är härligt, men vi blev lite smått obekväma när de aldrig slutade. Och för att de inte visste att de var mitt i vårt blickfång på kullen. Man skulle kunna tro att vi var avis, men hånglet såg inte så värst mysigt ut och det var delvis därför vi inte kunde sluta spekulera kring varför de aldrig slutade.

Vi gav i alla fall upp till slut för våra kurrande magar och kände att det var dags att hitta ett ställe att äta strömming!

Vi ställde oss på en väntelista på Lilla Strand som tillhör Waxholms Hotell, och ojoj vad gott! En klassisk strömming och en Melleruds-öl. Nina var lyrisk – från första tuggan och säkerligen ända till hon la sig och somnade. Hon drömde kanske även om den. Inga sju sorters blommor eller kärleksdrömmar, men dock en dröm.

Midsommardagen gjorde jag sedan inte mycket alls, så skönt med planfria helgdagar! Jag laddade mest för att möta upp min vän Clara som några dagar innan hade kommit på den briljanta idén att köra lite spa-söndag. Vi hade bokat in oss på afternoon tea på Clarion Sign och Selma City Spa. Det var en bra idé från början till slut.

Vi började med att bada i poolen som är uppvärmd till 36 grader. För en badkruka som mig var det skönt att inte behöva huttra sig ner i vattnet. Det var behagligt redan från start. Solen sken dessutom och sommaren kändes mer närvarande än vanligt. Hej söndagssemester!

Vi gick sedan och plockade på oss lite från buffén. Scones, ostar, kakor, frukt och massa gottis! Sen är det ju något speciellt avslappnande i sig att bara sega runt i en (alldeles, alldeles för överstor) badrock. Visst, det finns säkert en del som faktiskt är XL och behöver få plats – men tror inte majoriteten är det? Varför är rockarna så stora?! Man kanske ska känna sig liten och ha det extra rymligt och luftigt därinne.

Ja, detta är något som ska göras igen – det är en sak som är säker! Jag börjar gilla att…inte göra så mycket alls.

Inlägget En riktigt LAGOM midsommarhelg! dök först upp på Malin Svantesdotter.

Jag har nämligen hunnit med två härliga champagneluncher de senaste veckorna, och med tillhörande mat (och sällskap) har jag känt mig minst sagt bortskämd! Ju mer jag befinner mig i dryckesvärlden och tar del av den fakta och allt som hör till, desto mer vill jag nörda ner mig. Dryck är ju så sammankopplat med en sorts ingenjörskonst, massor av historia och annat, ja det finns minst sagt så många fler dimensioner än smak och speciella tillfällen i sig.

Den ena provningen skedde på Mr French och det var en dag i strålande solsken! I början på juni när man känner att, nu är det den där tiden på året där man verkligen svettas i blus. Ja, så tänkte i alla fall jag på vägen dit. Kanske krävs en liten solfjäder i väskan från och med nu. Eller ett tunnare klädlager utan ärm. Eller en portabel fläkt tillsammans med en egen inhyrd grekisk gud som håller i den.

Hursomhelst. Denna heta dag var det därför extra passande med en nedkyld årgångschampagne till lunchen. Laurent Perrier lanserade sin Brut Millésimé 2008 som släpptes i limiterad upplaga. Tillsammans med drycken fick vi en femrätters skaldjurslunch, perfekt eftersom denna champagne passar fint till mat och delvis matchas bäst med skaldjur.

Alltså, vi fick börja med hummergratinerade ostron med sjökorall och syrad gurka. Det var SÅ gott. Och så läckert uppdukad på varma stenar i det vackra uppläggningsfatet. Snygg start. Man äter ju delvis med ögonen!

Jag brukar inte vara ett fan av kroketter, men dessa med kungskrabba – det var smaskens! Yum yum. Tyvärr lite mycket mat totalt sett så man vågade inte äta upp alla i väntan på kommande rätter. Gratis är gott, men det gör tyvärr inte magsäcken större.

Årgångschampagnen består av 50 procent Chardonnay och 50 procent Pinot Noir.

Den råstekta hummern med riven färsk tryffel var inte heller fy skam! Jag både förtjusas och förfasas av den stackars krabaten på tallriken. Det är så, jag kan inte rå för det. Men har inte tagit ställning för eller emot. Jag är mittimellan, neutral, typ väldigt lagom. Just nu!

Första jäsningen och lagringen för Laurent Perriers champagne sker i ståltankar, vilket ger mer elegans och finess.

Pärlor för bubbel – rosa diamanter för lyx

Provning nummer två ägde rum på tjusiga Hallwylskas innergård. Då var det design-samarbetet med Alexandre Bonnet och Bea Åkerlund som skulle utforskas lite mer.

Det är sjätte året i rad som champagnehuset Alexandre Bonnet gör ett samarbete med en svensk modeprofil och stylisten Bea Åkerlund har tagit fram limiterade presentförpackningar för Grande Réserve Brut och Perle Rosé Brut. Inspirationen har kommit av att hon symboliserar champagne med just lyx, där pärlorna står för bubblorna och de rosa diamanterna för lyxen. I can totally feel it.

Champagnen hade redan fått en plats på en av mina sidor i Allt om Bröllop. För den passade ju perfekt till Söderhavstemat med sin pärlprydda förpackning.

Vi välkomnades med ett glas av roséchampagnen. Perfekt en sommartisdag i juni! Alltid skönt att komma tidigt också, så hinner man posera på en snabb bild i lugn och ro utan publik.

Jag tyckte verkligen om dukningen med ostronskal och pärlor. En liten men höjande detalj. Passade såklart extra bra ihop med förpackningen med just pärlor på. Men hade fungerat i flera sammanhang för en lyxig känsla!

Jag hamnade vid ett extremt härligt gäng denna dag. Förutom champagne och maten i sig blev det diskussioner kring allt från adhd och bokskrivande till design och fuktiga resmål. Men det var fler som gillade att prata, så det blev en del avbrytande (dock medvetet så kombinerat med ursäktande) om vartannat. Men mina bordskamrat fick varsin stjärna, så 5 av 5!

När varmrätten kom visste jag inte hur jäääkla gott bakad spetskål och musselsås kunde vara. Himmelskt! Något av det bästa med bjudningar är att menyn är satt. Inga val kan göras. Och vilken tur, för då hade jag inte fått smaka på detta. Ehsrchhlrrrp! Typ dreglar lite när jag tänker tillbaka på det.

Bea kom i en iögonfallande kreation i klaraste rött! Jag hade gillat om hon kom typ iförd enbart pärlor. Det hade varit ballt. Hon hade även en hatt i storlek som ett miniparasoll, både extravagant och smart denna soliga dag som hettade ovanför våra huvuden.

Fredrik Robertsson och Bea Åkerlund är vana framför kameran. Vettefasen om jag skulle lyckas bära upp något par av dessa solglasögon, tror faktiskt inte det! Jag passar på att fotograferas på väg ut från lunchen istället, med en spejande staty. Det kändes liksom passande.

“Vad hände med ditt förnuft eller alla glas bubbel, Malin? Jag kan inte urskilja det i omkringliggande miljö”.

Äschdå spela roll, jag skulle ändå bara hem!

De två fina förpackningarna kom sedan som bud, vilka nu har fått sig en given plats på min vackra drinkvagn från Svenskt Tenn!

Stort tack för två härliga luncher och goda champagnedrycker – Maria & Pretto PR! Här fick jag något för smaklökarna, inspiration och nya kontakter.

En mycket värdig trio att dela med mig av!

Inlägget En champagnelunch – eller kanske två? dök först upp på Malin Svantesdotter.

Valet av fredag hade dessutom inte kunnat bli bättre. Solen sken hela dagen och att befinna mig intill vattnet, i den härliga skärgårdsmiljön och avnjuta en avslappnad kväll som start på helgen kan enbart beskrivas som magiskt.

Jag började med att bli överraskad – för när jag steg innanför dörrarna så var det massor med folk överallt. Jag som tänkte att någon enstaka person kanske skulle synas till i lokalerna. Nejdå. Det var full rulle, med alla sorters människor, och dagens rätt var dessutom slut. Ett gott betyg när klockan bara är lite över 13.

Lunchen innehöll även multi-taskingen att intervjua Tobias som driver hotellet. En superengagerad och härlig person som verkligen brinner för det han gör. Underbart att se! Utöver att han, tillsammans med kollegorna, har jobbat på förnyelse kombinerat med bevarande under Tobias drygt fyra år vid rodret så är det samtidigt mycket nytt på agendan. Men något som är extra värt att nämna är ändå renoveringen som pågått under en längre period. Matsalen är del som har rustats upp för att både bibehålla historian i väggarna – men också för att skapa en uppdaterad och gemytlig atmosfär. Om ni undrar var all “full rulle” pågår i mina bilder så väntade jag med att fota tills lunchen var över och folket var borta.

Efter lunchen och intervjun började min fria tid så att säga. Jag tog en promenad i den lilla småstaden. Det är verkligen så mysigt här. Så puttenuttigt och gulligt och vackert. Så nära Stockholm och ändå så annorlunda. Kommer ju själv från en mindre kuststad, Kalmar, så var extra trevligt när folket man mötte nickade och hejade på mig. Men så blir det nog när man strosar runt med ett glatt leende på läpparna.

Jag ville typ ta kort på allt jag såg. Inte minst alla charmiga hus! Kände däremot att det vore alltför konstigt att fotografera rätt in i folks hem, trots att jag hade god lust till det. Speciellt en av fasaderna som var så vackert målat i grått och med fönsterkarmar i guld. Det låter kanske överdådigt men det var riktigt läckert. Och fönsterkarmarna var smala så inte några blaffiga saker. Men istället för att föreviga det i bild passade jag på att berätta för ägarna av huset, som var på väg ut till bilen precis när jag gick förbi, hur jäkla snyggt det var! Man ska inte spara på komplimangerna.

Jag gjorde även ett besök på biblioteket. Hörde ni – biblioteket?! Detta var minst sagt nostalgiskt. Det var nog flera år sedan jag var i ett bibliotek av denna sort. Doften man möts av gör att man färdas långt tillbaka i tiden. Vad är det egentligen med gamla böcker (som har så fullt av olika människors fingeravtryck och andedräkter på sig) som gör att det doftar likadant på alla bibliotek?

Jag hittar direkt en bok i bokstället som var uppfört inför Alla hjärtans dag och fastnar snabbt för en bok med en mun på. ”Det där är säkert något barnförbjudet”, tänker jag. Perfekt, för det var exakt den sortens litteratur jag var ute efter.

Titeln var ”Bara ha roligt”, av Maria Maunsbach som bland annat har varit programledare för ”Ligga med P3”. Perfekt som inspiration till min egen bok som varit under pågående arbete lite för länge.

Jag hittar också en poesibok där jag väljer att enbart läsa stycket ”Erotik på gott och ont”. Det räckte för lite stoff inför en och annan metafor.

Efter promenaden och biblioteksbesöket tog jag en dusch och la mig för att vila en stund, i det både tjusiga och trevliga hotellrummet med utsikt över kajen. Varför är det så himla underbart att vila i en hotellsängs mjuka lakan – invirad i en handduk? Det är så mycket avkoppling. Jag må vara dålig på att relaxa ibland, men med denna kombination så lyckas jag!

Efter att ha blundat en stund kände jag däremot att jag behövde fortsätta läsa boken så jag skulle hinna färdigt för återlämningen dagen efter. Den var inte direkt svår att fastna i så jag börjar läsa med glädje. Så rolig. Så sann. Så igenkännings-beskrivande. Och snuskig på mer än ett sätt. Precis som det riktiga livet ibland.

En sak jag däremot inte förstår. Det är delen där hon beskriver att man använder mer balsam än schampo! Hallå. Vem har oftast mindre balsam kvar?

Det är ju helt tvärtom! Frågade några väninnor om råd och vi är eniga, man använder en större mängd schampo än balsam. Från att känna någon sorts samhörighet undrar jag nu, vem är den där Maria Maunsbach? Eller kanske mer: hur jäkla torrt hår har hon egentligen? Eller använder hon balsam som glidmedel? Något skumt är det med det hela.

Efter lunch, intervju, promenad och vila så var det dags för en efterlängtad trerättersmeny. Med kurrande mage gick jag ner till Matsalen där mitt bord stod och väntade. Det kändes lite skumt att sitta och äta ensam, men jag tog med mig boken som sällskap. Även om jag å andra sidan hade tänkt att “koppla bort” mig lite grann så gick telefonen varm. Note to self till nästa gång. Lämna mobilen!

Middagen började med carpaccio på hjort, svamp och brysselkål. Så gott! Jag la även till extra för vinpaketet, något jag har börjat göra på sistone. För när det väl är omsorgsfullt komponerat så är det fantastiskt. Detta var just en sådan kombination.

När det är dags för huvudrätten så sitter jag och förundras över hur mycket smaker jag känner! Denna ångade skreitorsk med forellrom och vitvinssås. En sån där skummad, himmelsk sås-variant som ni ser på bilden. Och sotad broccoli, alltså, det är såååå gott!

Jag la till och med upp en story om att jag inte är en livsnjutare (låter ju galet men det är mitt sätt att beskriva det) och därför inte njuter av mat på samma sätt som många andra. Denna gång gjorde jag det. Det händer stundvis, vilket gör att jag minns dessa upplevelser för livet. Ni som följer mig vet att jag har förmånen att få testa mycket saker, däribland mat och dryck, men det ska till något riktigt, riktigt extra för att jag ska bli imponerad. Att utgå från något exklusivt delvis baserat på pris och liknande – som helt enkelt ska (eller bör) vara helt underbart mest för att. Nej, det är det inte alltid. Jag går inte på denna tanke kring att något ska vara njutbart. Det är i stunden det uppstår.

Inser i skrivande stund också att maten förmodligen blev en annan upplevelse just på grund av att jag satt och åt ensam. Jag hade mer tid att ta in vad jag faktiskt åt. Mer tid att tugga, reflektera, smaka och njuta. Kanske min delvis lustfyllda bok gjorde hela upplevelsen mer lustfylld? Oavsett vilket, detta måste jag göra om!

Jag är även nöjd över att jag nästan fick i mig varenda munsbit. Brukar ha svårt med tre rätter men här kunde jag inte låta bli. Efterrätten var också himmelsk, en chokladganache med hallon. Vinerna jag drack var Mac Murray Pinot Noir & Chablis “Dame Nature”. Jag älskar för övrigt Chablis – så var nöjdare än nöjd!

På morgonen såg jag väldigt mycket fram emot hotellfrukosten! Det är däremot oftast bara i tanken som jag blir så nöjd som jag tänker att jag ska bli. För kolla ovan. Hur trista grejer väljer jag inte? Inget fel på buffén, utan mitt urval. Inte en färgklick! Problemet är också att jag blir mätt så snabbt. Man vill ju kunna äta mer. Det var i alla fall väldigt gott och som ni ser hade jag även solen som bordsgranne. Lövely!

Avslutade vistelsen på hotellet med att läsa ut boken i Augustas bar!

Det sista jag gör innan jag åker tillbaka mot Stockholm är att ta en promenad, lämna tillbaka boken samt fynda massor av tidskrifter då biblioteket hade utförsäljning just denna lördag. Så det blev tre buntar med skrivinspiration, språktidningar och lite poesi.

Det hörrni – det är vad jag kallar tajming i livet!

Inlägget Underbara Vaxholm! dök först upp på Malin Svantesdotter.

Denna nya fascination gjorde såklart att det var extra bildskönt för ögat att vara med under Designers Guilds presentation av vårens nyheter i höstas, som nu äntligen får presenteras. Här finns det blomster och andra härliga mönster för alla smaker på mängder av tyger och tapeter!

Men för att återkoppla till tant-anekdoten. För ett tag sedan köpte jag en kudde på Svenskt Tenn, där jag ovanligt nog valde Estrid Ericssons klassiska elefantmönster – i rosa. Berättar för min vän Maria som är med mig att detta är en ny företeelse, varpå ena tjejen som jobbar i butiken överhör konversationen och nämner att även hon precis har börjat tycka om rosa – och även rosor. ”Man börjar bli gammal”, menar hon. Jag påpekar att jag dessutom har börjat tycka om rosdoft på senare tid. ”Nej, riktigt dit har jag inte kommit än”, säger hon. Haha. Nej, hittills är det bara jag av oss två som har tagit ett steg extra mot att bli lite mer tant.

Andra tecken är att jag har använt ordet “Jösses” för första gången ever, säger “Bedrövligt” allt oftare och även måste säga “Åååh-hej” varje gång jag böjer mig ner eftersom det på något vis hjälper mig på traven att ta mig upp igen. Jag överväger dessutom att inhandla både VitaePro samt broddar till skorna – (för helt seriöst är det värt att halka ihjäl sig utan)?

Papiljotter, hårnät och rosdoftande potpurri i byrålådan nästa!

Eh, förresten det sista har jag redan.

Inlägget Kavalkad av blommor – och personliga tecken på att jag börjar bli tant? dök först upp på Malin Svantesdotter.

Jag och Ellen var på julmingel hos Arper, företaget med så sjukt snygga och stilrena designmöbler för bland annat kontor och offentliga miljöer. Möbler som även skulle funka i hemmet. Men de hade smyckat sitt showroom med så mycket andra roliga detaljer som vi la märke till.

Vi började med bubblet! Vi kom först av alla så det är därför det ser ut som om vi är ensamma, haha. Jag hänger oftast på låset för planerar tydligen in väldigt bra när jag väl ska någonstans och håller mig noggrant till utsatt starttid. Det roliga är att tjejen i entrén kände igen oss och trodde att vi alla träffats förr. Men det visade sig att det var från Bachelor hon kände igen oss. Lite ovanligt eftersom vi båda var rätt så anonyma – så lite skoj ändå!

Det var även en trollkarl på plats, men, jag och Ellen såg tydligen inte ett dugg lättlurade (eller kanske roade?) ut så han kom aldrig och trollade för oss.

Förra veckan var det dags för ännu ett julmingel tillsammans med Bucket List på häftiga High Definition. Jag bjöd med mina fina Bachelor-flickor. Man skulle kunna tro att jag lärt mig hålla ett vinglas glamoröst på alla mingel man går på, men nädå, bilden talar för sig själv. Ser ut som någon form av skogshuggargrepp. Eller för er som sett klippet med den lilla flickan som står på ett torg och ska mata fåglar, men när hon ser att duvan har mat i näbben rycker hon tag i halsen på stackarn och plockar ut maten till sig själv. Lite så ser det ut som att jag har roffat åt mig glaset.

Av en ren slump hade vi faktiskt glögg på jobbet just denna dag, så före eventet blev det några koppar plus att jag lyckades moffa i mig massor av supergod saffranskaka. Men, lite italienskt plock säger man inte nej till!

Världens bästa Simon ser ju dessutom alltid till att man har vin i glaset. Ja, ibland på gränsen till…ytspänning! Eller inte ens till gränsen. Ytspänning rakt av.

Jonas från Juvelia var också på plats, stående framför Max Alm Norells härliga färgfyrverkeri-konst! Paret som kikar på ringar har inte planerat att kyrkklockor ska ringa snart, men tro mig, de hade äktenskapstycke som få. Det fick de höra också. Så underbart med kära människor… <3

När man är på High Definition så står det såklart även en del lek på agendan. Jag älskar, älskar, älskar att köra racerbilen! Det gjorde även Jaqueline. Grymt duktig var hon också.

Resterande timmar ägnades sedan åt rundpingis. Bästa avslutet på en finfin onsdagskväll! Imorgon är det dags för ytterligare ett event, då ska Mattias Coleman lansera sin cocktail Coleman Sour på Mr Voon Streetbar. Vi ses väl där?

Inlägget Tur man lever lite mitt i veckan! dök först upp på Malin Svantesdotter.