Vi ville åt de öde öarna. Stränderna med potatismjölssand. Snorklingen. Spänningen. Äventyret. Det unika som det fantastiska Filippinerna har att erbjuda.

Att vi dessutom fick vänner för livet. Se alla dess fiskar, koraller, delfiner och sköldpaddor. Att vi hamnade mitt bland femmetersvågor. Beskådade fantastiska solnedgångar och soluppgångar. Fick kallsupar så vi trodde vi skulle drunkna. Samt att vi blev bortskämda med underbar filippinsk mat. Det var bara en bonus.

Vårt val föll på Nativ Exploration. Att samarbeta endast med lokalbefolkningen samt att en del går tillbaka till öbefolkningen via Kaisa Foundation gjorde oss bara mer övertygade.

Att ge upp det “sociala nätverkslivet” och byta ut det mot ett äkta socialt nätverkande. Efter fem dygn hade Emelie haft sin mobil uppe EN gång. En gång för att ta fem bilder. That´s it!

Nu till äventyret..

El nido – Fågelön
Det har regnat och blåst de senaste dagarna. Under gårdagens briefing fick dessutom veta att vi eventuellt inte kommer iväg. Vi vill så mycket – men det är upp till kustbevakningen. Vid 09:30 möts vi upp. Vi passade på att ta en go´frukost på Artcafé inne i El Nido innan vi gick bort till hamnen. Vår packning känns större än vanligt. Vi köpte med oss en platta med öl och även lite bubbel samt rom. Filippinerna har två riktigt goda romsorter för er som gillar Rom. Den ena heter Tanday Superior -12årig och den andra Don Papa Rum.

Hela sällskapet som ska med på båten har anlänt. Alla är förväntasfulla och det verkar som att vi fått grön ljus att åka iväg idag. Solen skiner men det är synbart att vågorna är höga.

Vi drar på all packning på båten. Vi får krypa genom den vanliga färjan som går mellan El Nido och Coron för att komma fram till vårt skepp. Vi har nog förväntat oss en ganska liten båt. När vi väl kommer in i båten ser vi vilket “lyxigt” piratskepp vi ska åka med. Ett stort soldäck med sköna soffor, ett tak på förarhytten där man kan ligga samt även ett tak ovanför sittdäcket. Vilket färd det kommer bli. Sällskapet vi åker med är 16 personer. Totalt åtta par, två från Kanada, ett från Tyskland, ett från Holland, två från Frankrike varav ett av dem bosatta i Singapore, ett par från England bosatta i Hong Kong och så vi då. Åldern varierar från 25 upp till 60 men alla är av samma skrot och korn. Alla känns som äventyrare av den bästa sort. Vi kastar loss ankar när vi till slut får klartecken av kustbevakningen.

Besättningen ombord består av åtta personer. Peter får dem till sju när han räknar en gång lite senare men det visar sig att de är nio. Vi har senare under resan undrat vart alla gömmer sig?

Vågorna är ganska intensiva när vi kommer ut på öppna havet. Detta är inget för någon vekling som lätt känner sig sjösjuk för det är bra fart när vi tar oss över mellan de fyra-fem meter höga vågorna. Vi har fått reda på att vi ska snorkla vid en ö, men det ändras snabbt då vågorna kommer förstöra båten om vi fortsätter i den riktningen. Vi sätter kurs upp mot Napcan Beach istället, för bad och eventuellt snorkling. När vi navigerat upp en bit ser vi den första sköldpaddan jämte vår båt. En stor bjässe som är uppe för att kippa efter andan. Alla kollar förväntansfullt och följer med blicken bakåt då vi lämnar den vackra varelsen i fred. Vi kommer så småningom upp till Napcan Beach och vi ankrar en bra bit ut från stranden. Stranden är den längsta i El Nido hela 4 km lång och den mest kända. Vi kommer aldrig in till stranden då vågorna är för höga utan stannar istället en bra bit ut och hoppar i vattnet från båten vilket är minst lika skönt. Vi skrattar och kommer varandra närmare.

Bad- och snorklingspaus.

Väl klara med våra vattenaktiviteter går vi upp till serverat bord uppe på soldäck. Det bjöds på unicornfisk med sitt karaktäristiska horn i pannan med ris, sås samt grönsaker. Till det kommer också härlig efterrätt med gul vattenmelon som vi inte har i Sverige.

Vi njuter av varandras sällskap, av båten och av solens strålar.

Påväg mot vår övernattning satte vi oss tillsammans med Dan och Emily, som vi klickade med på direkten, från Kanada med ett par kalla i handen och skålar och samtalar med ett glatt humör. Från ingenstans ser vi först ytterligare en sköldpadda. Som om inte det vore nog.

Vi fortsatte vidare norröver och korsade den första barriären av höga vågor. I allt ser vi dem från vår högra sida hoppandes i vattnet. Det är en hel grupp med delfiner som korsar vår riktning. De gör sig verkligen till för vår skull och hoppar högt upp i luften. Känslan är magisk och alla får gåshud av känslan. Vi kan länge stå och se dem försvinna västerut och vi fortsätter vår nordliga resa. Vilket minne. Resans första nattstopp blev på fågelön. En ganska ström passage där vi hoppade i för att simma inåt i höga vågor och där man förflyttade sig snabbt med strömmen från ön.

På land är det ganska karg natur med törnbuskar innanför stranden. Vågorna skvalpar hårt mot berget på ena sidan. Det är lätt att börja tänka sig Robinsonö. Skeppsmatroserna förflyttar in all vår utrustning vi behöver med kajak till stranden. Så småningom kommer även tälten in med. Alla tar itu med upprättandet av de egna tälten i den sköna brisen. Ingen tänker särskilt på vart och hur de sätter upp sina tält mer än att marken är bra och plan. Det ordnas med en “dusch” det vill säga vi får skvalpa lite vatten på oss för att få bort det värsta saltvattnet. Det är inget för personer som räknar med att vara rena under resan. Däremot känner vi oss aldrig skitiga då vi badar hela tiden.

Första nattens basläger.

Vi samlar gemensamt ihop uppblåsta grenar och annat som går att elda i en hög. Vi tänder på och får igång en skön kvällsbrasa som alla kan titta in i och förundra sig med en kall öl i handen. Det tar lite tid innan middagen kommer men den är värd att vänta på. Det bjuds på stor krabba med ris och grönsaker blandat med bläckfisk. Vilket kalas. Peter tycker det är lite svårätet men får hjälp av Emelie med att få ut godbitarna. Hon är en riktig baddare på fisk- och skaldjur.

Att en eld kan uppbringa så många mysighetskänslor inombords.

Desto senare klockan blir desto mer äter havet upp stranden och till slut och även till guidernas förvåning slukas elden av vågorna som sköljer upp på stranden. Även vinden har tilltagit. Dan och några till försöker med att gräva en vallgrav för vattnet men det hjälper föga. Till slut är det nattning och samtliga pirater går till sitt. En del av manskapet är kvar ombord och sover där medan andra är med oss på ön.

Under natten tilltar styrkan i vinden ännu mer och mestadels känns det som att tältet ligger ner mer i ansiktet än vad det står upp. Emelie vaknar till och skrattar frenetiskt åt sin prins hon bytt plats med som har tältet i ansiktet men sover ändå.

Fågelön – Patyuo Island
När man går i säng före kl 21:00 är morgonen igång redan innan solen går upp. Vi går tillsammans med Dan och Emily upp på klippan som nu syns klar när det är ebb. Vi klättrar upp för att kolla in soluppgången och välkomnar en ny dag. Natten har inte gett någon av oss särskilt mycket sömn men vad gör väl det. Alla är nog lite missnöjda med valet av tältplats då alla kunde valt en mindre utsatt plats för vinden. Men men man lär sig av sina misstag.

Soluppgång..

..tillsammans med Dan och Emily.

Allt packas ihop. Alla hjälps åt och samlar ihop för att få ut allt till båten igen. Något mosiga i kroppen ska vi ta oss ut till båten igen. Det är lite väl hård ström i vattnet. Några av oss får faktiskt lite panik när vi skulle ut för det är verkligen hårt att försöka komma ut till båten även fast vi börjat på rätt ställe. Flera kommer upp på båten med rivsår från korallerna av vågorna som fått dem att stöta i. Även fast vi alla är goda simmare känner alla av att de fick minsann kämpa för att komma till båten. De sårade plåstras om och sedan går vi upp för en underbar frukost med stekt ägg, mango, kaffe/te, mackor och banan. Magen kan sluta kurra.

Vi kastar loss. Vinkar åt fiskemännen i de två båtarna som också valt att övernatta i gattet mellan öarna. Vem vet om inte vår båt köpt lite fisk från den andra båten.

Andra dagens första snorklingsställe.

Resan går mot dagens första snorklingsplats. Vi hoppar i och följer med strömmen runt öns spets för att fortsätta snorklingen utmed en mer stilla sida. Korallerna är så vackra. Fiskarna är oerhört många. Det är som att simma i ett akvarium. Vi går så småningom i land och går tillbaka. Vi passar på att ta lite kort i ett hål som bildats i berget precis vid vattenbrynet.

Lyckliga pirater.

Sedan ska vi ta oss ut igen till båten. Åter igen en ganska hård simning i strömmande vatten men med ett lugn kommer man till slut fram och andas ut. Uppe igen på båten blir det mellanmål med kaffe och kakor. En bra fika så att säga som det ska vara. Livet är hårt kan man säga. Eller vad tycker ni?

Båten behöver tanka upp med mer färskt vatten och is för att kyla vår öl. Det bestäms att vi ska åka bort till en liten by. Vi blir tillsagda att ta på oss för att skyla oss något då byn inte har turister för ofta. Väl i land möts vi av barnen i byn som är helt till sig av att vi kommer av nyfikenhet. Byn på ön Linapacans sydliga sida är välmående och barnen har precis kommit ut för lunch från skolan. Vi går bort till affären och stannar till för basketmatch på byns arena. Värmen är enorm och efter en jämn match som slutar 10-9 pausar vi en lång stund i skuggan av trötthet.

Barnen i byn har precis slutat skolan för dagen.

Peter går vinnande ur basketmatchen.

Vi köper med oss lite öl, vatten och annat bra från affären i byn och går sedan tillbaka till piren och blir utkörda av våra kajaker vi har med på båten. På båten är vår kock klar med lunchen. Idag bjöds det på tonfisk med ris. Tonfisken är helt perfekt tillagad och har alla smaker vi kan önska.

Båten, Sea Quest 2 som den heter, sätter kurs mot vårt andra snorklingsstopp för dagen. Det är strax utanför byn. Det har verkligen gjorts bra saker för att bevara korallerna och slippa kasta ankare. En av matroserna tar tampen och kastar sig i efter bojen som finns utplacerad med en betongklump på botten. De har verkligen tänkt till. Vi simmar in till stranden. Här går vi sedan utmed stranden västerut för att sedan i sakta mak åka med strömmen tillbaka mot båten. Lätt den bästa snorklingen so far.

Snorklingstajm.

Korallerna lyser i alla dess färger. Stora svampar och kolonner ser vi. Formerna är oändliga. Blått, gult, brunt och grönt. Vi båda simmar jämte varandra hela vägen och vi får bland annat se baracuda. Dessutom på långt håll ser vi även något vi inte riktigt kan tyda. Kanske en revhaj eller något annat. Stort är det i varje fall.

Sikten i vattnet börjar bli bättre och så småningom är vi framme vid båten igen. På båten bjuds det på mellanmål av friterade matbananer och chokladsås. Alla är grymt nöjda med snorklingen och färden går runt den stora ön Linapacan för vår övernattning mitt emot staden Linapacan. Idag är djupet bra precis vid ön och båten kan därför parkera precis vid strandkanten. Det räcker med ett par steg in i vattnet upp till midjan.

Tälten kommer upp på ett bättre ställe denna natten i skymundan av blåst. Alla har lärt sig av misstagen från första natten. Middagen kommer ganska sent och alla hinner med att bli lite sliriga under väntan. Fast kocken lagar som vanligt enormt god mat. Det är väldigt viktigt för moralen på en sådan här resa.
Måltiden är inte svåräten. Fisk, filippinopower(ris), nudlar, kyckling och grönsaker. När maten är intagen fortsätter vi de härliga samtalen tills en efter en knoppar av till sina tält. Under natten när Peter var uppe var det alldeles knäpptyst. Alla var nog slitna från första nattens “sömn”.

Patayo Island – Dacabaito Chanel
Några har redan vaknat och sitter med sin kaffe i handen med morgonsolen i ansiktet. Båten står stadigt fast vid stubben och kanten av stranden. Peter vaknade en gång i natt för att gå upp för bestyr. Glöden från elden som fanns tänd i skogspartiet glöder fortfarande. Morgonbestyren drar igång. Fräscha till tänderna. Frukosten kommer till stranden lika fräsch som första morgonen. Idag serverades tjocka pannkakor med banan inuti och lönnsirap eller choklad till. Till det fanns även ananas.

Vår båt står fast vid stubben för natten.

Tälten rev vi fort ihop. Alla har mer energi idag. Vi behöver dessutom inte simma till båten idag. Ett par steg ner i vattnet och vi är uppe på båten. Vi åker ut mot de härliga böljande vågorna för att korsa upp vidare mot snorklingen och en mycket fin strand. Vi släpps av utanför ön norr om för att enklare med strömmen kunna ta oss i-land. På land blåste det på ganska bra och vi hade blivit tillsagda att snorkla på södra sidan av ön. Jerek vår guide skulle ta i land våra dry-bags med kanoten. Vågorna var dock för höga så båten välte med alla bags. Vi simmade ut för att fånga upp dem. Alla klarade sig utom en. Där rök både läsplattor och telefoner. Våra drybags var intakta(pjuuuh!). Shaun och Robin var inte särskilt ledsna för det. En anledning att köpa nytt. Flera valde att sola istället. Några gav sig ut men fick verkligen kämpa bra i strömmen för att kunna nå tillbaka till land. Tur att vi inte gav oss ut. Vi lapade sol istället. En fiskare hade parkerat sin lilla fiskebåt på stranden. Efter ett par timmar klev han ner från Robinson öns djungel med en säck full med cocosnötter och sin machete fäst i sitt bälte. Någon kommunikation blev det inte utan på ett par minuter hade gubben försvunnit över vattnet mot sin fiskeby.

Vi lapar i oss solsken på en av öarna.

Maud flyter efter en stunds snorkling.

När våra guider tyckte att vi solat tillräckligt simmade vi ut mot vår båt där lunchen väntade. Vattnet var så klart att när vi kom ut mot båten kunde vi se ner till botten. Det var underbart vackert att kolla ner 15-20 meter rakt ner på korallerna i det klara vattnet. Till lunch serverades grillad tonfisk med massa vitlök och härliga smaker. Till det erbjöds ris, grönsaker och gul vattenmelon. Maten håller verkligen vår moral och motivation uppe tillsammans med ett fantastiskt sällskap av alla personer som vill hjälpa varandra. Lunchen är inte svåräten och resterna blir inte många när vårt sällskap satt tänderna i fisken. Tristan vår franske medresenär är duktig att plocka ut köttet på fiskarna och alla äter med god aptit.

Motorn går igång, vi lägger oss tillrätta på lite olika platser på skeppet i solen och en del i skuggan då solen nästan knäckt några av piraterna. Kursen går mot en liten vik för nya snorklingsmöjligheter. Fast först ska vi korsa Suluhavet och Sydkinesiska havet. Här kan vågorna bli väldigt höga och svårmanövrerade. Fast vi har bra väder och en stor båt. Visst det är höga vågor men vår kapten styr vårt skepp som han aldrig gjort något annat i sitt liv. Över havet och vi kommer över kanalen i bra skick och ingen har behövt hänga sig i relingen. Väl i viken försöker vi kolla om det gömmer sig några sköldpaddor där. I övrigt en lite medioker snorklingsplats mot vad vi har sett dag två. Alla är därför tillbaka ganska kvickt på båten.

Alla har vi vår favoritplats på båten..

..när vågorna är som högst samlas en del av besättningen i fören, vi tror att de njuter av havets krafter.

Istället vänder vi kursen mot vårt nya övernattningsställe en kanal med en fiskeby. Här har vi möjligheten att stanna till i ett mer organiserat hus med bänkar och vi kan binda upp våra myggnät ovanför våra slafar. Inatt blir det inget tält. Vid ön står en ensam hund och skäller. Han väntar oss och vill ha sällskap vilket hunden visar när vi kliver i land. Vi är i lagom tid på ön och kan sysselsätta oss med volleyboll på stranden eller vad som passar oss eftersom det är flera timmar tills solen går ner.

Time for some volleyboll.

Ljuvliga barn som mer än gärna ställer upp för en bild när vi kommer till deras ö.

Vi avnjuter ytterligare en solnedgång i goda vänners sällskap.

Dacabaito Chanel – Calumbyan Island
När man är i säng vid nio blir det inga svårigheter att vakna vid sex på morgonen. Solen kommer in när vi mojnar oss innanför myggnäten. När solens strålar når igenom skjulet är redan Emelie uppe och fotar det vackra i soluppgången man kan fånga på bild. Vi hinner med både frukost vid vårt långbord och lunch på båten innan vi lättar ankar för färd upp mot andra sidan Culion Island. Vi kollar in mangroveträsket som finns i östra delen av byn och försöker även gå så långt det går åt andra hållet för att inspektera vår boplats under natten.

Soluppgångarna är minst lika magiska som solnedgångarna.

..en ny dag gryr.

På upptäcksfärd runt ön.

Vår båt ligger där, ståtlig och vacker.

Båten lägger ut och alla har gått från ganska aktiva resenärer till ett avslappnat sällskap med varandra. Det är så skönt att bara kolla in alla resenärer som flyter in i sin egen lilla bubbla. De flesta är ju bara här i Filippinerna en kort tid för att semestra – inte som vi ute en längre tid.

Vi kommer upp mellan ett par öar på Colions norra sida och bakom en av öarna stannar vi sedan för att snorkla bort till ett av vraken från andra världskriget. Det är nu vi börjar fatta det ordentligt att det är det som verkligen är Coron och vad alla är ute efter här. Vraken från japanska flottan. Vraket ligger i en sluttning och vi kan inte komma särskilt långt ner. Det har brutits i två delar och ligger jämte varandra. Vi samtalar och är spända på vad vi kan dyka på väl i Coron med dykutrustning på.

Dags för snorkling igen.

Vi njuter nere under ytan.

Vraken från andra värdskriget är vackra.

Korallerna och dess fiskar får vi givetvis inte glömma.

Alla är glada över att vi sett något nytt. De som är bättre på fridykning har kommit ner en bra bit. Både Tristan och Hubert går ner till tio meter utan vidare. Lite smått avis blir vi allt.

Vi stannar återigen till på en ö, nyfikna barn kommer fram och hälsar. High-five!

Detta otroligt vackra land slutar inte förundra oss, vi njuter.

De ensamma öarna och våra egna paradis börja sakta men säkert bli mer befolkade ju närmare vi kommer Coron. Vi ser flera pearlfarms ute i skärgården. De vaktas ordentligt av vakter med gevär. Fast vi ser inga då vi håller oss på avstånd. Vår sista övernattning sker på ön Calumbyan Beach. Vi tar oss i land med våra kajaker vi har med oss ombord då det är verkligen grunt intill stranden. Tälten kommer upp en sista gång denna resan.

Tälten inför sista natten är riggade.

Sista kvällen med gänget.

Resans sista solnedgång faller ned bakom vår båt.

Gänget samlas efter att vaskat av sig vid våra bord för att spela en omgång president and asshole(bra pk 2016). När maten kommer in bjuds vi på en chicken adobo som smakar gudomligt gott. Bästa i Filippinerna! Vi talar om för kocken att han borde öppna eget i El Nido. Han är grym. Efter maten fortsätter kortspelandet. Vi är så många att vi kan ha flera ministerposter med i spelet. Vid sidan av president Robin har vi minister of defence(Shaun) och Minister of foreign affairs(Peter). Lite skämtsamt då vi aldrig får byta några kort. Sista regerande presidenten innan sängdags blir Bert. Äldst i gänget. Sista kvällen med gänget på båten är ett fakto. Vi delar på de sista ölen som finns kvar, den sista piratromen och sedan knyter vi oss allesamman..

Calumbyan Island – Coron
Morgonen gryr. Vi vaknar till liv. Jerek vår guide är på strålande humör. Gör lite tricks med kort för oss. Vi käkar vår frukost och sätter sedan kurs mot Coron. Vi stannar för en snorkling vid Coral Garden som har väldigt fina koraller. Likaså stannar vi till vid East Tangat och åker förbi Lusong Gunboat som också har ett fint korallbälte där vi skymtar. Här ska det visa sig att vi senare dyka men det vet vi inte ännu. Det kan du läsa om senare.

Vårt sista stopp för resan.

Vi tar gruppbild tillsammans <3

Badar en sista gång..

..dyker och hoppar i en sista gång. Everything comes to an end..

Båten har nu tyvärr en fart mot hamnen och Coron där vi alla ska splittras efter fyra nätter och fem dagar. Det känns konstigt. Vi har bytt adresser. Vi har upplevt så mycket med alla dessa människor. Hur ska vi kunna klara oss. Vi gillar inte att farväl. Tur är att vi bestämt träff med alla samma kväll för de som känner på Sea Dive Resort för en öl och käk om så man vill. I hamn går allt så fort. Vips är alla av och vi sitter på en tricycle mot vårt hotell.

På kvällen vid sjutiden träffas vi upp igen för öl och vi pratar om allt roligt vi varit med om. Halva manskapet är på plats. En annan båt har fått problem ute till havs med sin propeller och de är och undsätter dem. Vi bjuder vår underbare kock Jojo på öl. Likaså våra guider Jerek och Mel och en av de andra på öl. Kvällen fortsätter och en del av vårt gäng hamnar till slut i ett privat karaokerum. Eeh hur gick detta till? Kul hade vi fram till 02:00 innan vi alla skiljdes åt efter flertalet skönsjungande(?) låtar.
Denna resa är ett minne för livet. Tack alla ni som var med på båten. Tack Nativ Exploration. Tack!

Bra packlista enligt oss inför båtturen
– Drybag. Det finns mängder i El Nido om du inte har någon. Kostar mellan 800-1000 peso för en 10-liters. 1200 peso för en 15-liters.
– Utrustning för snorkling. Du får låna mask(vilka var bra) och snorkel. Men det är smart att ha med egen mask, snorkel och fenor då vi stannade ofta och hade chans att snorkla.
– Revskor för bad och simning för att undvika sjöborrar i fötterna.
– Badkläder, gärna två ombyten då det badas flitigt.
– Egen vattenflaska. Drick mycket under resan(inte bara öl).
– Pannlampa/ficklampa. Det blir mörkt ute på de öde öarna om nätterna.
– Solkräm.
– Ett glatt humör!

Priser
– Vi betalade 20 000 peso/person för resan, då ingick helpension.
– Dricksa gärna manskapet på båten om ni gillar deras service. Vi gav 1000 peso för våra fem dagar. Vi hade nio(vart de nu gömde sig?) mannar ombord för att göra allt trevligt för oss.
– Alkohol och öl köpte vi själva med oss. Vi köpte med oss en platta med öl, en flaska rom och en flaska bubbel. Det fanns möjlighet att köpa extra på några av öarna vi stannade till på. På båten fanns det möjlighet att kyla vår dryck då de såg till att fylla på med is eftersom på resans färd.

The post Äventyr till havs mellan El Nido – Coron. appeared first on ITRAVEL.

Vår van kör sista biten på stranden – inga konstigheter.

Vi befinner oss på Tapik Beach Park.

Första natten ska vi testa att bo i deras treetop cottage och andra natten i tält. Vi checkar in i den kombinerade reception/restaurangen. Du möts av personalens varma leenden och Tapik Beach Park uppbyggda lilla samhälle av stugor. Hela stället känns som en del av naturen, allt uppbyggt är av naturliga färger och material. Känslan är exklusiv – i all sin enkelhet. Vi får vår nyckel till vår stuga “Ivanash” uppe på toppen. En liten förväntan av att bo uppe i ett träd finns där med ordet treetop. Fast med en omskrivning förstår vi att känslan ska vara som att bo uppe bland trädtopparna vilket är en sanning. Vi kommer upp såpass högt att havet får alla de där härliga nyanserna som man tänker sig när man väl ska bada. De har treetopstugor, beachstugor, enklare beachstugor och tält på anläggningen. I treetopstugorna finns en dubbelsäng med överspänt myggnät och det ingår även handduk i rumspriset. Treetopstugorna samt beachstugorna har även privat badrum vilket skiljer sig från de enklare beachstugorna samt tälten där du har gemensamma utrymmen för dusch och toalett. Toaletten och duschen är vackert modernt inredda i en nyligen tillbyggnad. I duschen står du på runda slipade stenar vilket förhöjer naturkänslan när du ska duscha. Rummet saknar glasade fönster utan har gardiner du kan dra för de spaljerade fönstrena.

Vår view från vår Treetop Cottage. 

Enkelt, rent och mysigt.

När solen gått ner och mörkret intagit stranden dukar Tapiks personal uppför middag, ibland på stranden och ibland inne i restaurangen under tak. När du väl får sitta på stranden tänder de upp facklor med ljus som de grävt ner i sanden. Samt att de sätter stormlyktor för mysigare känsla på borden. Elaggregatet som anläggningen själva står för ger el till anläggningen endast mellan kl 18:00 – 06:00 dagen efter. All annan tid är det icke el på Tapik. Likadant saknas wi-fi men det är det bästa av allt. Du blir social. Människorna pratar med varandra. Några spelar spel, några är allmänt sociala och andra har fullt med diskussioner igång. Sedan ska man inte glömma maten, som verkligen är en av de bästa vi har ätit under vår vistelse i Filippinerna. Calamaris(panerad och friterad bläckfisk) är ett måste under din vistelse. Likaså kan vi verkligen rekommendera alla deras fisk/skaldjursrätter vilka föll oss väl i smaken.

Natten rundas av någonstans vid 21-22 tiden häruppe. Restaurangen håller öppet från 06:00- ca 21:30 varje dag.

Calamaris var en av favoriterna.

Vi har ställt kl på 05:30 för att beskåda soluppgången. Det är verkligen så vackert uppifrån vår lilla stuga. Vi drar isär gardinerna. Lägger tillrätta kuddarna och lutar oss tillbaka mot sängkanten. Kollar ut mellan de få trädbitarna vid fönstret mot träden, havet och bergen som sakta men säkert bekläds av solljus. Färgerna blir helt magiska. Den enda båten som ligger förtöjd utanför Tapik ramas vackert in av färgerna och återspeglingen som blir på det stilla havet. Solen reser sig till slut sakteligen mellan bergstopparna och en ny dag gryr. De flesta vill kolla in soluppgången och vi är inte ensamma. Vi znoosar en stund men beger oss sedan ner för frukost i full solprakt.

Magisk soluppgång utanför vår stuga.

Det sprakar och glöder..

Frukosten har en stor variation och som svensk känner man sig att här har vi verkligen en frukost. Frukosten ingår inte i rumspriset. Däremot kan du få även som du vill, kokta, stekta eller scrambled ägg. Brödet som serveras är också lite annorlunda gjort på majsmjöl vilket smakar gott.

På Tapik finns möjligheten till olika aktiviteter. Personalen kan boka allt från turer i El Nido till Island-hoppning på plats och utgå från Tapik. De ordnar även sköldpaddssafaris, resor till vattenfall och till en flod. Att göra en Island-hopping kostar lika mycket som i El Nido. Fördelen att göra den här är att du får något unikt och utan massa trängsel av för många båtar. Här finns endast tre båtar i viken. Tapik hyr också ut kajaker. De har två stycken för två personer och en singelkajak. Utanför Tapik ligger en liten ö vilket passar väldigt bra att paddla ut till. Här kan man ligga och sträcka ut sig i solen, kolla in en senare solnedgång eller varför inte snorkla omkring bland nemos och andra härliga fiskar. Visserligen är korallerna dåliga men fiskarna vid ön desto mer. Det tar oss ca 20 minuter att paddla ut till ön och lika lång tid tillbaka i lugnt tempo med en del vågor ska tilläggas.

Den lilla ön – perfekt att paddla ut till.

Suger in Robinson-känslan.

Till andra natten byter vi ut vår treetop cottage mot ett tält på stranden. Vi packar ner våra saker. Tälten har inte fullt utrymme för att rymma alla vår packning. Den får man istället en tilldelad plats vid receptionen där du kan har dina saker. Vid tälten har du antingen ett skönt bord jämte med ett par stolar, alternativt en skön bänk där du kan lägga lite saker. Inne i tältet har de lagt ut en stor madrass med tillhörande kudde samt sovsäck. Öppningen är vänd mot havet. De allmänna utrymmena är fint inramande med stilrena inslag. Det är en härlig känsla att stå här och duscha. Visserligen fick vi vänta en halvtimme på vattnet skulle komma upp i tryck. Då dagvattnet var slut och elaggregatet som precis startats tar sin lilla tid innan systemet är fyllt igen med vatten. Detta är charmigt med stället. Att i-landsproblemen inte är så viktiga och att bara leva utefter hur det är i ett med naturen och möjligheterna anläggningen ger.

Tälten är perfekt placerade vid vattenbrynet.

Var dag skrivs det på den svarta griffeltavlan vilka råvaror som finns tillgängliga. Därefter väljer vi från menyn vad som passar. Vi tar oss den grillade fisken och någon bläckfisk i cocosmjölk med ris. Till det tar vi ett glas vin. De har en del olika vinflaskor, vinlista saknas. Vi pekar ut den flaskan som vi önskar. Då kylning är en elfråga kan det vara bra att fråga efter lite is till vinet om de har inne för dagen. Menyn erbjuder flertalet drinkar, shakes, juicer och cocktails för den njutande resenären.

I vågornas skvalp lägger vi oss och lyssnar på dess brus tills vi somnar in i vårt tält. Det känns som om vi befinner oss en meter från vågorna. På morgonen vaknar vi till ytterligare en soluppgång. Vår frukost är förbeställd sedan gårdagen då bilen som kan ta dig tillbaka till El Nido lämnar alltid kl 07-08 från Tapik. Vid 10 tiden är man senast tillbaka i El Nido.

Besöket på Tapik Beach Park resort har fått våra batterier laddade. Om du finner en känsla över att du vill komma ifrån stress, wi-fi och full tillgång till ström. Åk upp till Tapik! Vårt råd är att bo där minst tre nätter i antingen tält, beach cottage eller treetop cottage. Välj det alternativ som passar dig bäst.

Bra att veta
– De tar inte kort på plats så tänk på att ta med kontanter.
– Bästa tidpunkten att åka dit är mellan oktober-maj då det torrperiod, men förboka. Vill du fly undan turisterna ytterligare – åk under regnsäsongen.
– Välj att äta seafood från deras meny.
– Om du vill boka kajak var ute i god tid för det finns endast tre(solnedgångstiden ÄR poppis).

Kostnader
Minivan El Nido – Tapik Beach park: 200 pesos/person går mellan kl 13-14 från kaptains dinner och tar 1,5 timme.
Minivan Tapik Beach park – El Nido: går mellan kl 07-08 varje dag och förbokas med receptionen kostar 150 pesos/person.
Rumspriser: Beach Cottage 2300 pesos/natt, Treetop Cottage 2300 pesos/natt, Beach Hut 1000 pesos/natt och Tält 550 pesos/natt.
Frukost: ingår ej i rumspriset, kostar mellan 200-350 pesos.
Lunch: kostar mellan 250-350 pesos.
Middag: kostar mellan 350-800 pesos.
Island-hopping Tapik: 1200 pesos/person inkluderar båtresa, snorklingsutrustning, lunch, vatten och kaffe under dagen.
Turtlewatching: avgår kl 06 på morgonen och kostar 1500 pesos/person.
Kajak: 700 pesos/dag.

The post Ett paradis i all sin enkelhet, Tapik Beach Park. appeared first on ITRAVEL.

De charmiga tricyclen tar dig enkelt, billigt och lite guppigt dit du vill. 

När vi är framme möter Sebastian(vår dykinstruktör) oss med:
– är ni redan här?
– ja det ser ut så, svarar vi.
– men klockan är ju bara 07:45 och ni ska ju vara här kl 08:00?
– ja men vi är svenskar.
Ett skratt bryter ut.

Vi frågar om vi ska hjälpa till men blir lugnt tillsagda att relaxa. Det fylls i lite papper, vi kvitterar ut dykklocka samt köper en licens för att få dyka i vattnet kring El Nido. Dessa pengar ska användas av kommunen att hålla vatten intakta. Vilket kan ifrågasättas märker vi. Personalen är inte direkt övertygade heller. Det är lite jobbigt att se Filippinerna slita hårt med vår utrustning men förstår att det är så det fungerar. När du dyker tänk på att om du uppskattar servicen – lägg gärna en 100(20kr) eller 200 pesos till personalen som gör allt för att din dag ska bli helt fantastisk ute på dykplatserna.

Förberedelser. Övar hur vi kopplar ihop stage one med tuben samt till vår BCD.

Vi fyller i listan som behövs för att veta vilka som är på båten och ska med hem efter dyken. Vi vandrar till slut ut mot båten. Vattnet går upp till midjan. Vi klättrar upp till de andra som ska vara med och dyka. Det är en brokig skara med dykare som ska certifiera sig i fotografering, andra i advanced kursen, några gör bara fundive och vi som är newbies. Fast vi känner oss aldrig som några nybörjare i gruppen. Vi blir direkt välkomnade och när båten sätter iväg är vi redan en härlig grupp.

Vad som gör Deep Blue Dive Seafari så bra är också att deras båt är stor och det känns alltid bra i både hög sjö och plats för att manövrera sig när man ska dyka med sin utrustning. Dessutom toalett på båten. Ett stort plus. Som om inte det vore nog även tillagas maten på båten, mums.

Mycket förväntansfull och pirrig tjej inför första dyket.

Vi kommer till första dyket. Här ska vi tillsammans med Sebastian göra ett confinded water(lugnt vatten) dyk. Vi går ner på ca 3-4 meter sätter oss på okänslig botten och börjar med övningarna vi läst om och även gjorde i Malapascua under vårt discover scuba, men i mycket mindre skala.

I vattnet övar vi att komma ner till botten lugnt och fint. Hitta andningen. Testar att ta ut regulatorn, samtidigt blåsa bubblor och ta in regulatorn igen och se till att få allt att fungera. Vi låtsas tappa munstycket och testar att fånga upp det igen. Vi fyller masken till hälften och tömmer den. Vi tar av oss masken och andas utan mask för att sätta på oss den igen och tömma den. Detta är väl den enda sak som är lite läskig. Peter blev lite freakig. Sebastian som tittade på när vi gjorde testen sa att allt var så lugnt ända tills masken var på igen och då gick andningen bananas på Peter. Efter att lugnt och sansat till slut fått ut allt vatten i masken med lite början till stick i fingrarna fick Peter till slut tillbaka en skön andning.

Vi simmar till slut iväg och försöker hitta en skön neutral känsla med vår BCD(Buoyancy Control Device). Då Peter andades ut all luft före Emelie var lämpligt att gå upp. Gick vi upp till ytan. Här fortsatte vi med lite övningar att dra varandra. Ta på oss vår BCD i vattnet. Tappa vikterna om nöden kräver det, samt testa att hjälpa varandra när vi får kramp.

Sedan inväntar vi båten med de andra dykarna på stranden vid ön vi kommit till. Sebastian går igenom hur det gick och ger oss båda lite tips inför nästa dyk.

Båten kommer och vi drar på oss våra våtdräkter igen simmar ut till båten och sätter fart mot en ny dykplats. Nu är det fun dive som gäller(det vill säga det man gör när man väl är licensierad). Vi går igenom vad vi ska göra. Kollar in vår buddy det vill säga att vi kollar att vi tagit på oss allt rätt. En bra ramsa att komma ihåg är BWRAF(Breakfast With Rice And Fish) eller vad det egentligen betyder BCD, Weights, Release, Air and Final OK.

Vi gör vårt final ??(okej) och sedan hoppar vi i. Går ner till cirka 11 meter och kollar in bland annat triggerfish(vilket ingen av oss fattar förrän vi kommit upp till ytan igen) och en massa andra härliga rackare. Självfallet gör vi några mer skills. Bland annat under vårt “safety stop” på uppvägen testar vi att vi är utan luft och delar regulator med varandra. Dykningen är mer avslappnad och nu börjar man fatta. Även fast vi är långt ifrån några dive masters. Hehe. Efter härliga 30 minuter är vi uppe på ytan igen.

Efterlängtad lunch på båten.

Väl uppe har kockarna gjort en fantastisk lunch, som alla efterlängtat. Det är aningen energikrävande att dyka. Efter god aptit åker båten till sista dykplatsen. Vi gör åter ett fun dive. Nu hinner vi komma ner till 12 meter. Vi håller själva koll på våra PSG:s(hur mycket luft vi har kvar). Vi signalerar när vi har 100 bar automatiskt och även 50 bar när det är dags att gå upp. Under detta dyket ser vi andra härliga fiskar och en massa häftiga koraller. Bland annat en stor “koralltunne” med massa fisk i och runtomkring. Vi gör lite krampövningar med varandra och själva. Testar att ge regulatorn om man råkar få slut på luft i sin egen tank och så vidare. Nu känner vi oss dessutom mycket mer viktlösa. Självfallet kommer man alltid att behöva trimma sig själv till att ha bästa flytförmågan(bouancy) under vattnet. Fast allt kan inte vara enkelt. Det känns dock bättre och bättre. Detta är så ballt, coolt, så nära rymden du kan tänkas komma. Vi är viktlösa. Vilken känsla. Både nedgången och uppgången görs kontrollerat och vi stannar i bubblorna av de andra dykarna nedanför på vårt safety stop innan vi slår igenom ytan. Euforin är där. Tröttheten finns där men adrenalinet bara pumpar och det är en konstig obeskrivlig känsla som infunnit sig hos oss. Sebastian är också nöjd med våra prestationer.

Vi plockar av oss vår utrustning i korgar. Tar oss en välbehövlig kaffe. Det regnar en bit men inte farligt. Sebastian tycker det är kallt han är ju från Chile. Men vi båda hänger oss i fören med vår kaffe tillbaka mot land och El Nido. Till orden att vi älskar varandra och är grymt stolta av varandra.

Så här ska livet vara. En enda stor euforisk upplevelse och vårskriket nästan ska komma per automatik. I land tar vi oss en matbit för att sedan sätta oss på en tricycle hemåt – lagom mosiga.

Solnedgångarna där vi bor vid stranden Corong Corong är magiska och får himlen att glöda.

Lagom uppe i uppförsbacken stannar den vid vår trappa. Vi möter en vacker solnedgång innan vi går ner till oss i horisonten.

Kostnader
200 pesos/person för ett 10 dagar eco-pass som gäller för att dyka i El nido.

Att tänka
Tänk på när du ska dyka att ta med en dry bag i storlek för dina saker som du inte vill ska bli blöta under färden. Det kan både regna och vara hög sjö.

The post En dag som dykare – El Nido appeared first on ITRAVEL.

Vaknade ett par gånger under natten av hundarnas skall i staden. Mer oljud än vanligt men roligt att få uppleva ett ger inne i en geertown.

Vi fick mumsig frukost med fattiga riddare och sylt. Vilken barndomskänsla. Barnet i familjen som ägde geren var dock inte av den trevliga sorten. En liten bortskämd pojke, som kom in och störde oss stup i kvarten. Tiggde om äpplen och bananer och sparkade Peter på benet. Till slut vände Peter upp och ner på pajken. Han slutade inte utan var spydig. Gick in och plockade i våra saker. Det är inte alltid så lätt när du inte vet hur du ska säga från på ett annat språk. Till slut försvann han efter att vi fått honom att fatta att vi inte ville ha honom svansande runt oss.

När allt var ordningpackat i bilen gav vi oss åter igen av mot marknaden. Innan vi var framme fyllde vi på vattendunken. Vattnet kostar 2 tögrög per liter. Det är viktigt att vara sparsam med vattnet. Tänk på det nu när borstar tänderna ikväll att du stänger av kranen mellan du borstar tänderna. Skriv gärna en kommentar om du gjorde enligt uppmaningen?

Väl framme på marknaden fyllde Chimgee(vår guide) på förrådet av matproviant för den fortsatta resan. Sen bar det iväg en bit på asfaltsvägen västerut innan vi efter cirka en timme for ut söderut igen mot bergen. Vi kom till slut till en nationalpark. De tre systrarnas berg. Det finns en Historia om de tre systrarna som ville gifta sig med en mindre bemedlad man. Detta fick de inte för sin far. Därför rymde de och det är därför de är där idag. De tre systrarna iförda tre berg.

Det finns ett museum i anslutning till parken, vilken vi besökte. Fullt med uppstoppade djur och även fossiler av dinosaurier som vi kunde se såsom ägg och ryggrad. De visade upp vilken sorts djurfauna som finns i området. Bland annat finns både lodjur, björn, snöleopard, tranor, jakar och naturligtvis getter samt kameler i området. En hel del intressanta saker kunde vi lära oss. Däremot hade man inte stoppat upp djuren särskilt fint. De såg ut som de skulle döda oss allihop. Dålig konservator eller kanske tycker mongoler om det ansiktsuttrycket?

Lena ger geten ett getöga.

Efter museet fortsatte resan i skumpig fart in bland bergen för att sedan göra en skön hiking utmed bergmassiven. Under turen utspisades medhavd picknick utmed ena bergsväggen på hemvägen.

Hiking vid de tre systrarnas berg.

På väg mot vår hiking fick vi äntligen se jakar. De ser nästan ut som myskoxar eller något annat uråldrigt djur. Kanske liknar de highland kettle?

Pampiga jakar.

Dessutom kunde vi också få se denna sköna cowboy som vallade sina får och getter på bergssluttningarna. Han var i färd med förflyttning när vi dundrade förbi med vår bil.

Herden med sitt boskap.

Väl tillbaka i bilen satte vi fart utmed bergsmassiven igen och det blev allt sämre vägar. Till slut hade vi klipporna precis utanför fönstret. Till slut började vi köra i ån för det fanns ingenstans att ta vägen. Det märktes att Ogi(vår chaufför) hade kört där innan. Till slut kom vi fram till ett gap där det var väldigt nära mellan kanterna och bilen. Slående vackert.

Med nöd och näppe tog vi oss igenom bergsklyftan.

När vi till slut kom ut från bergsmassiven och kom upp på fastare mark igen – for vi iväg i en väldig fart. Vi åkte förbi sockensamhället(5 hus) för att sedan komma till kommunsamhället och därefter rakt ut i ingenting igen.

Matpaus mitt i ingenstans med “staden” i bakgrunden.

När vi väl passerat kommunsamhället parkerade vi ute på stäppen och valde att få i oss något i magen. Vi visste nog inte vad som väntade oss men det visste Ogi och Chimgee. Vi hade en najs view från vår lunch/middag eller vad man nu ska säga. Prickekorv på macka med mjukost och gurka med kaffe/te. Gott var det i varje fall.

In i bilen. Klockan var ungefär 17:00. Vi frågade hur långt de trodde det skulle kunna vara till dit vi skulle övernatta. Njae kanske 60 km, sa Ogi. Vi satte iväg. Har nog aldrig åkt på en så dålig väg. Skulle bilen hålla? Var snälla mot varandra hemma. Tacka den som flikar vägen, tacka den som plogar och framförallt håller i ordning på de enskilda vägarna. För fy rackarns för att köra på dessa “vägar”. Kändes som vi åkte i en torktumlare. Upp och ner, fram och tillbaka i sitsen. Det är svårt att beskriva. Dammet yrde inne i bilens solljus som kom genom takluckan. 20:10 bad vi till slut eftersom vi inte var framme att vi skulle stanna bilen för att avnjuta världens bästa solnedgång. När solens varma strålar till slut åkt ner bakom bergen hoppade vi in igen.

Dessa ljuvliga solnedgångar – vi passar på att fånga ögonblicken.

Varför åka till Liseberg när du kan åka rysk armébil från andra världskriget på grusväg? Till slut vid 21 tiden vart vi framme. Nu visste vi alla tre karoliner att ryggar det har vi allihop. Behövdes bara sträcka ut den ordentligt nu.

Vid 22-tiden kom äntligen middagen. Det blev en koftsoppa(fårkött alltså). Får idag igen. Man måste vilja äta fårkött om man ska ut på utflykt i Mongoliet. Var förberedd på det. Idag vart det riktigt dock, riktigt gott tillagat. Nu har vi dock sagt att vi gärna tar själva till vår tallrik istället för att maten är upplagd på förhand. De lägger nämligen upp så stora portioner som ingen klarar få i sig. De själva äter jättestora portioner. Vi orkar inte det. Det verkar gått fram nu. Det var inte särskilt svårt att somna denna natten – även fast sängarna är hårda.

The post Tour de Mongolia – dag 4 appeared first on ITRAVEL.

Vi sitter tillsammans på en klippa och blickar ut över landskapet. Det blåser. Solen lyser på oss, den kunde inte vara klarare, och himlen inte blåare. Det är klippor och stäpp. Hästar, får, kor och getter omringar oss. Är dock inte för påträngande. Det luktar får. Vi kanske till och med sitter i fårskit på klippan.

Dagen började med att vi blev upphämtade 08.30. Vi åkte iväg och handlade tillsammans sen bar det iväg. Vägen övergick snabbt till ömsom asfalt ömsom grus.

Vi mötte stora skockar av hästar som korsade vår väg, fårskockar efter vägkanten och mängder av kor. Helt plötsligt på den guppande grusvägen möter vi en stor lastbil med öppet flak, fylld med kameler som guppade i takt med oss. Lena trodde det var nallebjörnar.

Vi stannade mitt i ingenmansland, vi var ensamma så långt ögat kunde nå – och åt lunch. Det hackades ihop en otroligt god salamisallad som vi åt med god aptit i lä av vår van.

Vidare åkte vi av på en grusväg som man inte kan förstå var den går. Vår fantastiska chaufför, Ogi, hade stenkoll på var vi skulle.

Landskapet runt omkring oss började fyllas på med berg. Vyn var slående. Utsikten gör att man tappar andan nästan och är svårfångad på bild. Att uppleva detta fantastiska landskap är vi tacksamma för. Vi stannade till vid ett heligt berg med en liten grotta, little rock.

De bästa bilderna är man man inte vet om det själv.

That view.

Faster Lena berikar stupan med ytterligare en sten.

Rocktempel.

Vårt nästa stopp var en liten oas. En oas med någon typ av björkar, det var för övrigt de första träden vi sett i landet. Rocktempel. Under ryska revolutionen förstördes alla tempel under kommunisternas herravälde – munkarna mördades. En ruin från templet finns kvar.

Vi befinner oss 1640 meter över havet nu. Vi blev välkomnade av vår ger-familj med getmjölkste och kakor. Nu närmar sig hästflocken vår klippa. Likaså ser vi flockarna med övrigt boskap närma sig oss och sitt hem för natten. Vi själva tänker mumsa i oss vår middag, beskåda en fantastisk solnedgång och krypa till kojs under en stjärnklar himmel.

Berikade av upplevelser.

The post Tour de Mongolia – dag 1 appeared first on ITRAVEL.

Det är den tredje september, året är 2015. Hemma är kl 15:52 och här i vår kupé på transmongoliska järnvägen vagn 3 kupé 6 är kl 19:52 och vi har precis beskådat en fantastisk solnedgång. Vi pratade precis om att hemma arbetar alla fortfarande. Det är en märklig känsla och vi är overkligt fria.

Tåget skuffar på för fullt och vi har nu färdats mellan 36-40 timmar. Det är svårt att förstå tiden. Allt flyter ihop. Vi åker förbi stad på stad. Tågen passerar varandra och det tjuter från tågens visselpipor. Hej på dig. En liten hälsning som på natten känns skräckinjagande och du vaknar rätt lätt av denna signal.

Det är tur att vi har packat med oss all vår egna mat. Vi hade med oss en del från Sverige. Två frystorkade matransoner, varma koppen, kaffe & te, hederligt knäckebröd, mariekex, två tubar skinkost, makrill, chips, gott&blandat, russin och några nudelpaket. I Moskva handlade vi på oss det sista för att klara resan. Mer nudlar, bröd (khleb), gurka, tomater, salamikorv, majs, nötter, frukter, yoghurt, juice, smör (maslaw), müslibar.

Fördriver tiden med YATZY.

Att sitta still på ett tåg. Dagarna går och allt faller till slut samman. Vi stannar och släpper av några och tar på några. En del familjer. En del på väg mot sina flickvänner och pojkvänner. Vi färdas bakåt i tiden och mot klockan. Vi förlorar tid ju längre mot fjärran öster vi kommer.

Vi är så enormt tacksamma att vi hamnat i vagnen längst bak. Då kan du ibland gå bak till fönstret och kolla på de miltals spår som lagts ut för att göra färden möjlig på transmongoliska järnvägen.

Peter och provonitskan Natasha.

Varje kväll kommer provinitskan(tågvärdinnan) och städar för fullt i vagnen med skurmedel på både toalett och i korridor och in till första steget i kupén. De använde samma borste som vi använde på 1800-talet hemma och nu för tiden åker de till Blåkulla med dem. Tågvärdarna jobbar alltid två och två och våra Marina och Natasha har varit med oss sedan Moskva.

 
Ibland räcker inte perrongen till om man bor i sista vagnen – Påfyllning av kallt vatten till tandborstningen

Kort tågstopp, frisk luft är efterlängtad.

Hoppas inte dessa skall till Syrien!

Vi har hunnit med att flertalet gånger gå över till restaurangvagnen. Varje gång klockan slår 23:00 säger ladyn som ansvarar för restaurangen.. -“Bye bye”. Då vet man att nu är det inget mer som säljs denna kvällen. Maten smakar riktigt gott och de lägger lite kraft på att det ska smaka gott.

 
Då språkkunskaperna brister är det tur att rysarna har Google Translate: “Tur att det finns teknik som för samman människor”.

Tidigt på morgonen stannar tåget då till slut på Irkutsk station och vi ska kliva av för att bege oss av mot Listvyanka för ett par dagar vid världens djupaste sjö, Bajkalsjön.

The post Nu är det ingen weekend längre – Moskva till Irkutsk med transmongoliska järnvägen. appeared first on ITRAVEL.