En dag som dykare – El Nido
Det är tidig morgon åter igen. När vi gick upp häromdagen kände vi i kroppen att idag vill vi inte dyka på grund av blåsten. Vilket var en bra känsla och visades vara rätt när vi kom till Deep Blue Dive Seafari och dagens tur ställdes in. Så här står vi idag igen en andra dag vi är uppe tidigt. Väckarklockan står på 06:00, solens strålar har inte nuddat marken ännu i Filippinerna. Frukosten står redo i korgen ute på verandan och idag känns det som pirret verkligen är där. Idag ska vi verkligen ut och dyka och öva på alla moment vi läst om de senaste två dagarna. Det är upp till bevis. Öva öva öva. Vi lämnar vår lilla stuga, låser ordentligt och beger upp till vägen. Håvar in en tricycle och vi sätter åter kursen mot dykcentret.
De charmiga tricyclen tar dig enkelt, billigt och lite guppigt dit du vill.
När vi är framme möter Sebastian(vår dykinstruktör) oss med:
– är ni redan här?
– ja det ser ut så, svarar vi.
– men klockan är ju bara 07:45 och ni ska ju vara här kl 08:00?
– ja men vi är svenskar.
Ett skratt bryter ut.
Vi frågar om vi ska hjälpa till men blir lugnt tillsagda att relaxa. Det fylls i lite papper, vi kvitterar ut dykklocka samt köper en licens för att få dyka i vattnet kring El Nido. Dessa pengar ska användas av kommunen att hålla vatten intakta. Vilket kan ifrågasättas märker vi. Personalen är inte direkt övertygade heller. Det är lite jobbigt att se Filippinerna slita hårt med vår utrustning men förstår att det är så det fungerar. När du dyker tänk på att om du uppskattar servicen – lägg gärna en 100(20kr) eller 200 pesos till personalen som gör allt för att din dag ska bli helt fantastisk ute på dykplatserna.
Förberedelser. Övar hur vi kopplar ihop stage one med tuben samt till vår BCD.
Vi fyller i listan som behövs för att veta vilka som är på båten och ska med hem efter dyken. Vi vandrar till slut ut mot båten. Vattnet går upp till midjan. Vi klättrar upp till de andra som ska vara med och dyka. Det är en brokig skara med dykare som ska certifiera sig i fotografering, andra i advanced kursen, några gör bara fundive och vi som är newbies. Fast vi känner oss aldrig som några nybörjare i gruppen. Vi blir direkt välkomnade och när båten sätter iväg är vi redan en härlig grupp.
Vad som gör Deep Blue Dive Seafari så bra är också att deras båt är stor och det känns alltid bra i både hög sjö och plats för att manövrera sig när man ska dyka med sin utrustning. Dessutom toalett på båten. Ett stort plus. Som om inte det vore nog även tillagas maten på båten, mums.
Mycket förväntansfull och pirrig tjej inför första dyket.
Vi kommer till första dyket. Här ska vi tillsammans med Sebastian göra ett confinded water(lugnt vatten) dyk. Vi går ner på ca 3-4 meter sätter oss på okänslig botten och börjar med övningarna vi läst om och även gjorde i Malapascua under vårt discover scuba, men i mycket mindre skala.
I vattnet övar vi att komma ner till botten lugnt och fint. Hitta andningen. Testar att ta ut regulatorn, samtidigt blåsa bubblor och ta in regulatorn igen och se till att få allt att fungera. Vi låtsas tappa munstycket och testar att fånga upp det igen. Vi fyller masken till hälften och tömmer den. Vi tar av oss masken och andas utan mask för att sätta på oss den igen och tömma den. Detta är väl den enda sak som är lite läskig. Peter blev lite freakig. Sebastian som tittade på när vi gjorde testen sa att allt var så lugnt ända tills masken var på igen och då gick andningen bananas på Peter. Efter att lugnt och sansat till slut fått ut allt vatten i masken med lite början till stick i fingrarna fick Peter till slut tillbaka en skön andning.
Vi simmar till slut iväg och försöker hitta en skön neutral känsla med vår BCD(Buoyancy Control Device). Då Peter andades ut all luft före Emelie var lämpligt att gå upp. Gick vi upp till ytan. Här fortsatte vi med lite övningar att dra varandra. Ta på oss vår BCD i vattnet. Tappa vikterna om nöden kräver det, samt testa att hjälpa varandra när vi får kramp.
Sedan inväntar vi båten med de andra dykarna på stranden vid ön vi kommit till. Sebastian går igenom hur det gick och ger oss båda lite tips inför nästa dyk.
Båten kommer och vi drar på oss våra våtdräkter igen simmar ut till båten och sätter fart mot en ny dykplats. Nu är det fun dive som gäller(det vill säga det man gör när man väl är licensierad). Vi går igenom vad vi ska göra. Kollar in vår buddy det vill säga att vi kollar att vi tagit på oss allt rätt. En bra ramsa att komma ihåg är BWRAF(Breakfast With Rice And Fish) eller vad det egentligen betyder BCD, Weights, Release, Air and Final OK.
Vi gör vårt final ??(okej) och sedan hoppar vi i. Går ner till cirka 11 meter och kollar in bland annat triggerfish(vilket ingen av oss fattar förrän vi kommit upp till ytan igen) och en massa andra härliga rackare. Självfallet gör vi några mer skills. Bland annat under vårt “safety stop” på uppvägen testar vi att vi är utan luft och delar regulator med varandra. Dykningen är mer avslappnad och nu börjar man fatta. Även fast vi är långt ifrån några dive masters. Hehe. Efter härliga 30 minuter är vi uppe på ytan igen.
Efterlängtad lunch på båten.
Väl uppe har kockarna gjort en fantastisk lunch, som alla efterlängtat. Det är aningen energikrävande att dyka. Efter god aptit åker båten till sista dykplatsen. Vi gör åter ett fun dive. Nu hinner vi komma ner till 12 meter. Vi håller själva koll på våra PSG:s(hur mycket luft vi har kvar). Vi signalerar när vi har 100 bar automatiskt och även 50 bar när det är dags att gå upp. Under detta dyket ser vi andra härliga fiskar och en massa häftiga koraller. Bland annat en stor “koralltunne” med massa fisk i och runtomkring. Vi gör lite krampövningar med varandra och själva. Testar att ge regulatorn om man råkar få slut på luft i sin egen tank och så vidare. Nu känner vi oss dessutom mycket mer viktlösa. Självfallet kommer man alltid att behöva trimma sig själv till att ha bästa flytförmågan(bouancy) under vattnet. Fast allt kan inte vara enkelt. Det känns dock bättre och bättre. Detta är så ballt, coolt, så nära rymden du kan tänkas komma. Vi är viktlösa. Vilken känsla. Både nedgången och uppgången görs kontrollerat och vi stannar i bubblorna av de andra dykarna nedanför på vårt safety stop innan vi slår igenom ytan. Euforin är där. Tröttheten finns där men adrenalinet bara pumpar och det är en konstig obeskrivlig känsla som infunnit sig hos oss. Sebastian är också nöjd med våra prestationer.
Vi plockar av oss vår utrustning i korgar. Tar oss en välbehövlig kaffe. Det regnar en bit men inte farligt. Sebastian tycker det är kallt han är ju från Chile. Men vi båda hänger oss i fören med vår kaffe tillbaka mot land och El Nido. Till orden att vi älskar varandra och är grymt stolta av varandra.
Så här ska livet vara. En enda stor euforisk upplevelse och vårskriket nästan ska komma per automatik. I land tar vi oss en matbit för att sedan sätta oss på en tricycle hemåt – lagom mosiga.
Solnedgångarna där vi bor vid stranden Corong Corong är magiska och får himlen att glöda.
Lagom uppe i uppförsbacken stannar den vid vår trappa. Vi möter en vacker solnedgång innan vi går ner till oss i horisonten.
Kostnader
200 pesos/person för ett 10 dagar eco-pass som gäller för att dyka i El nido.
Att tänka
Tänk på när du ska dyka att ta med en dry bag i storlek för dina saker som du inte vill ska bli blöta under färden. Det kan både regna och vara hög sjö.
