Vaknade ett par gånger under natten av hundarnas skall i staden. Mer oljud än vanligt men roligt att få uppleva ett ger inne i en geertown.

Vi fick mumsig frukost med fattiga riddare och sylt. Vilken barndomskänsla. Barnet i familjen som ägde geren var dock inte av den trevliga sorten. En liten bortskämd pojke, som kom in och störde oss stup i kvarten. Tiggde om äpplen och bananer och sparkade Peter på benet. Till slut vände Peter upp och ner på pajken. Han slutade inte utan var spydig. Gick in och plockade i våra saker. Det är inte alltid så lätt när du inte vet hur du ska säga från på ett annat språk. Till slut försvann han efter att vi fått honom att fatta att vi inte ville ha honom svansande runt oss.

När allt var ordningpackat i bilen gav vi oss åter igen av mot marknaden. Innan vi var framme fyllde vi på vattendunken. Vattnet kostar 2 tögrög per liter. Det är viktigt att vara sparsam med vattnet. Tänk på det nu när borstar tänderna ikväll att du stänger av kranen mellan du borstar tänderna. Skriv gärna en kommentar om du gjorde enligt uppmaningen?

Väl framme på marknaden fyllde Chimgee(vår guide) på förrådet av matproviant för den fortsatta resan. Sen bar det iväg en bit på asfaltsvägen västerut innan vi efter cirka en timme for ut söderut igen mot bergen. Vi kom till slut till en nationalpark. De tre systrarnas berg. Det finns en Historia om de tre systrarna som ville gifta sig med en mindre bemedlad man. Detta fick de inte för sin far. Därför rymde de och det är därför de är där idag. De tre systrarna iförda tre berg.

Det finns ett museum i anslutning till parken, vilken vi besökte. Fullt med uppstoppade djur och även fossiler av dinosaurier som vi kunde se såsom ägg och ryggrad. De visade upp vilken sorts djurfauna som finns i området. Bland annat finns både lodjur, björn, snöleopard, tranor, jakar och naturligtvis getter samt kameler i området. En hel del intressanta saker kunde vi lära oss. Däremot hade man inte stoppat upp djuren särskilt fint. De såg ut som de skulle döda oss allihop. Dålig konservator eller kanske tycker mongoler om det ansiktsuttrycket?

Lena ger geten ett getöga.

Efter museet fortsatte resan i skumpig fart in bland bergen för att sedan göra en skön hiking utmed bergmassiven. Under turen utspisades medhavd picknick utmed ena bergsväggen på hemvägen.

Hiking vid de tre systrarnas berg.

På väg mot vår hiking fick vi äntligen se jakar. De ser nästan ut som myskoxar eller något annat uråldrigt djur. Kanske liknar de highland kettle?

Pampiga jakar.

Dessutom kunde vi också få se denna sköna cowboy som vallade sina får och getter på bergssluttningarna. Han var i färd med förflyttning när vi dundrade förbi med vår bil.

Herden med sitt boskap.

Väl tillbaka i bilen satte vi fart utmed bergsmassiven igen och det blev allt sämre vägar. Till slut hade vi klipporna precis utanför fönstret. Till slut började vi köra i ån för det fanns ingenstans att ta vägen. Det märktes att Ogi(vår chaufför) hade kört där innan. Till slut kom vi fram till ett gap där det var väldigt nära mellan kanterna och bilen. Slående vackert.

Med nöd och näppe tog vi oss igenom bergsklyftan.

När vi till slut kom ut från bergsmassiven och kom upp på fastare mark igen – for vi iväg i en väldig fart. Vi åkte förbi sockensamhället(5 hus) för att sedan komma till kommunsamhället och därefter rakt ut i ingenting igen.

Matpaus mitt i ingenstans med “staden” i bakgrunden.

När vi väl passerat kommunsamhället parkerade vi ute på stäppen och valde att få i oss något i magen. Vi visste nog inte vad som väntade oss men det visste Ogi och Chimgee. Vi hade en najs view från vår lunch/middag eller vad man nu ska säga. Prickekorv på macka med mjukost och gurka med kaffe/te. Gott var det i varje fall.

In i bilen. Klockan var ungefär 17:00. Vi frågade hur långt de trodde det skulle kunna vara till dit vi skulle övernatta. Njae kanske 60 km, sa Ogi. Vi satte iväg. Har nog aldrig åkt på en så dålig väg. Skulle bilen hålla? Var snälla mot varandra hemma. Tacka den som flikar vägen, tacka den som plogar och framförallt håller i ordning på de enskilda vägarna. För fy rackarns för att köra på dessa “vägar”. Kändes som vi åkte i en torktumlare. Upp och ner, fram och tillbaka i sitsen. Det är svårt att beskriva. Dammet yrde inne i bilens solljus som kom genom takluckan. 20:10 bad vi till slut eftersom vi inte var framme att vi skulle stanna bilen för att avnjuta världens bästa solnedgång. När solens varma strålar till slut åkt ner bakom bergen hoppade vi in igen.

Dessa ljuvliga solnedgångar – vi passar på att fånga ögonblicken.

Varför åka till Liseberg när du kan åka rysk armébil från andra världskriget på grusväg? Till slut vid 21 tiden vart vi framme. Nu visste vi alla tre karoliner att ryggar det har vi allihop. Behövdes bara sträcka ut den ordentligt nu.

Vid 22-tiden kom äntligen middagen. Det blev en koftsoppa(fårkött alltså). Får idag igen. Man måste vilja äta fårkött om man ska ut på utflykt i Mongoliet. Var förberedd på det. Idag vart det riktigt dock, riktigt gott tillagat. Nu har vi dock sagt att vi gärna tar själva till vår tallrik istället för att maten är upplagd på förhand. De lägger nämligen upp så stora portioner som ingen klarar få i sig. De själva äter jättestora portioner. Vi orkar inte det. Det verkar gått fram nu. Det var inte särskilt svårt att somna denna natten – även fast sängarna är hårda.

The post Tour de Mongolia – dag 4 appeared first on ITRAVEL.

Tåget har bytts från ett elektriskt lok till ett diesellok. Det är så här nära du kan komma originaljärnvägen. Skarvarna är hårdare. Däremot är vagnarna från Irkutsk högre i standard. Det finns TV men den är inte igång. Vi stannar oftare. Landskapet är kargt men otroligt vackert. De vackra trähusen pryds av färgglada fönsterluckor med härlig snickarglädje. Det är så här vi trodde landskapet skulle se ut i Ryssland. Är det här som det äkta Ryssland ligger?

Ångan kommer in i kupén. Det känns som du sitter i ett ånglok i modern tid. På perrongerna väntar glada och snälla hundar på att du ska ge dem något att äta. Det är aningen skräpigt utmed järnvägsvallen. Vi undrar vad som kommer hända i framtiden. Kommande generationer måste också få uppleva detta. Det måste se lika vackert ut. Vi måste göra något åt allt skräp.

TIPS: Cirka 500 m från stationen ligger ett café i ingenmanslandet, passa på att ta en svalkande öl bland boskapen.

I väntan på att få åka över gränsen mellan Ryssland och Mongoliet. Passa på att gå och ta en öl på “caféet” utan fönster om solen skiner. För efter du väntat länge nog – får du vänta lite till. Efter ca 4 timmar kommer då loket och backar in mot de två vagnarna som är kvar och som ska åka över gränsen. Allt tar tid. Det kommer in kontrollanter som nu plockar upp de lapparna du fyllde i på väg in i Ryssland.

Det nya tågloket.

Därefter kommer tullkontrollanten från Ryssland som letar igenom din kupé efter vad han nu vill ha tag i. Därefter sista ladyn från Mongoliet frågar dig om du har något att deklarera. Sedan kommer tågvärdinnan med nya papper för Mongoliet som ska fyllas i. Åååh där, fem timmar efter vi suttit och undrat vad som ska hända – då åker vi äntligen.

Gränsen mellan Ryssland och Mongoliet – taggtråden anas på bilden i alla fall.

Vilken fjantig gräns. Fast det är ändå en gräns. Passa på att gå på toaletten om du känner dig nödig, eller gör det vare sig du är nödig eller ej. De låser bara upp en kort minut för att sedan stänga igen efter gränsen.

Sedan var det dags för mongoliska migrationen. De samlade in lapparna. Cirka åtta personer kliver på. De är bra på engelska och riktigt trevliga. -“Have a nice trip!” avslutar de med innan de stiger av.

Ytterligare två timmar går och vi är fortfarande kvar på stationen. In i tågvagnen tågade en valutagubbe och ville växla våra rubel samt dollar mot mongoliska tögrög. Ni vet som de svenskar vi är litar vi inte på någon förutom en bank. Men vår valuta app sa att vi skulle förlora 2000 MNT vilket motsvarar 8,50 kr. Vi godtog dealen och blev av med de sista rubeln. Vi räknar med att 20 000 MNT är 100 kr för att göra det enklare för oss under vistelsen i Mongoliet.

Att det skulle ta 32 år att bli miljonär!

The post Mot världens mest glesbefolkade land – Irkutsk till Ulaan Baatar med transmongoliska järnvägen. appeared first on ITRAVEL.

Denna byn har fått en hel del turistiska kartor. Kanske inte riktigt lika bra som svenska men ändå en karta det är inte illa vad som finns att se. Peter passade på att fråga om det fanns några farliga djur i området. Till svar fick han att det endast fanns ekorrar, vilket senare visat sig vara en osanning. Det finns både varg och björn i området men mer sällsynt. Dumt att skoja om sådana saker tyckte vi, eller så är det bara vi som inte förstår oss på den ryska humorn.

Lena hade på förhand spejat in Retroparken och den fina lilla kyrkan som söndagen till ära var välbesökt. Tyvärr hann vi inte in och vi hade förresten på oss shorts och kortärmat, så hade de inte släppt in oss. Vi hamnade istället på Retropark. En park hos en konstnär som svetsat ihop gamla rostiga saker till olika härliga konstverk på gården.

Dessutom fanns det flera bilar som vi spejade in. Lena tyckte sig även hittat den gamla a-traktorn som användes på Sjödal. (För onödig info grävdes den ner i skogen efter den var helt slut. Hade absolut inte hänt idag. Då hade den reparerats.)

Lena vid “sin” gamla A-traktor.

Vi drog oss kvar ganska länge innan vi lämnade för att gå vidare. Det kostade 150 rubel att komma in i Retroparken. Mycket väl värt pengarna.

 
Hitchin’ a ride.

-Davai!

Kyrkan fick vi ju inte gå in i men vi såg de mest härliga babushkorna sittande en bit från kyrkan.
Äkta ryska babushkor.

På kartan vi hade fått såg vi att det gick en stig, som gick runt efter för att sedan landa inne i byn. Det var en brant stigning och Lena berättade minsann om alla växter. Helt sjukt att hon kan alla dessa blommor. Vi känner oss aningen efterblivna där. Det var oss en härlig promenad. Väl inne i byn behövdes minsann påfyllning av både en öl i solskenet och goa barbecuesticks.

Ny energi i kroppen hade vi sett ut ett nytt mål på kartan under lunchen. Teleskopet uppe på berget blev målet. Det var aningen långt men väl värt strävan att komma upp. Du möts av alla rökerier där alla röker fisk för fulla muggar. Barnen springer med sina leksaker mellan stånden. Det luktar gott och det vattnas i munnen. Det vore kul att köpa med sig lite fisk hem och provsmaka.

En härlig gubbe stod och rökte för fullt på vägen. Han hade ett evigt sjå med att röka och spela musik med högsta volym. Lena bestämde att rökt fisk i olika former och sorter skulle det bli till kvällsmat för henne.

Rökt Omul i alla dess former.

Nu skulle vi ta sikte på teleskopet. Vid ett tillfälle när Emelie och Lena tyckte att nu borde vi vara nära och såg på avstånd teleskopet ville de ge upp för de var trötta. Peter ville bestämt vidare och nyfikna som vi alla är och känslan av att eventuellt missa något gjorde att alla traskade vidare. Vi köpte med ett par vatten för sista etappen och sedan bar det av uppåt till den vackra Bajkalsjönutsikten. Tyvärr får du inte gå in i teleskopet men känslan av rymdteleskop, den underbara utsikten över Bajkalsjön och dess omgivning var värt allt.

Vi dröjde oss kvar rätt länge för att se ut över vidderna innan vi begav oss hemåt för en middag och vila benen efter dryga 14 km av upptäckarglädje.

The post Vyn från berget vid sjön – Listvyanka. appeared first on ITRAVEL.

Det är den tredje september, året är 2015. Hemma är kl 15:52 och här i vår kupé på transmongoliska järnvägen vagn 3 kupé 6 är kl 19:52 och vi har precis beskådat en fantastisk solnedgång. Vi pratade precis om att hemma arbetar alla fortfarande. Det är en märklig känsla och vi är overkligt fria.

Tåget skuffar på för fullt och vi har nu färdats mellan 36-40 timmar. Det är svårt att förstå tiden. Allt flyter ihop. Vi åker förbi stad på stad. Tågen passerar varandra och det tjuter från tågens visselpipor. Hej på dig. En liten hälsning som på natten känns skräckinjagande och du vaknar rätt lätt av denna signal.

Det är tur att vi har packat med oss all vår egna mat. Vi hade med oss en del från Sverige. Två frystorkade matransoner, varma koppen, kaffe & te, hederligt knäckebröd, mariekex, två tubar skinkost, makrill, chips, gott&blandat, russin och några nudelpaket. I Moskva handlade vi på oss det sista för att klara resan. Mer nudlar, bröd (khleb), gurka, tomater, salamikorv, majs, nötter, frukter, yoghurt, juice, smör (maslaw), müslibar.

Fördriver tiden med YATZY.

Att sitta still på ett tåg. Dagarna går och allt faller till slut samman. Vi stannar och släpper av några och tar på några. En del familjer. En del på väg mot sina flickvänner och pojkvänner. Vi färdas bakåt i tiden och mot klockan. Vi förlorar tid ju längre mot fjärran öster vi kommer.

Vi är så enormt tacksamma att vi hamnat i vagnen längst bak. Då kan du ibland gå bak till fönstret och kolla på de miltals spår som lagts ut för att göra färden möjlig på transmongoliska järnvägen.

Peter och provonitskan Natasha.

Varje kväll kommer provinitskan(tågvärdinnan) och städar för fullt i vagnen med skurmedel på både toalett och i korridor och in till första steget i kupén. De använde samma borste som vi använde på 1800-talet hemma och nu för tiden åker de till Blåkulla med dem. Tågvärdarna jobbar alltid två och två och våra Marina och Natasha har varit med oss sedan Moskva.

 
Ibland räcker inte perrongen till om man bor i sista vagnen – Påfyllning av kallt vatten till tandborstningen

Kort tågstopp, frisk luft är efterlängtad.

Hoppas inte dessa skall till Syrien!

Vi har hunnit med att flertalet gånger gå över till restaurangvagnen. Varje gång klockan slår 23:00 säger ladyn som ansvarar för restaurangen.. -“Bye bye”. Då vet man att nu är det inget mer som säljs denna kvällen. Maten smakar riktigt gott och de lägger lite kraft på att det ska smaka gott.

 
Då språkkunskaperna brister är det tur att rysarna har Google Translate: “Tur att det finns teknik som för samman människor”.

Tidigt på morgonen stannar tåget då till slut på Irkutsk station och vi ska kliva av för att bege oss av mot Listvyanka för ett par dagar vid världens djupaste sjö, Bajkalsjön.

The post Nu är det ingen weekend längre – Moskva till Irkutsk med transmongoliska järnvägen. appeared first on ITRAVEL.

Det tar lite extra tid att hitta ett snabbt WiFi, blogga, föra över bilder och skapa den stämning vi vill ha på bloggen och för er läsare. Vi är så otroligt tacksamma för all respons vi får, alla kommentarer, mail, tips och delningar. Det var perfekt att Costa Coffee nästan låg vägg i vägg med vart vi hade bott. Nästan överallt i Moskva på restauranger och cafeér har du tillgång till WiFi. Det är ingen lyxvara längre. Det är nästan en självklarhet.

Lena satt och läste Moscow Times och lyste helt plötsligt upp och visade oss artikeln:

In Moscow Times.

Det visade sig att vattenmelonerna som vi beskådade dagen innan inte alls var något hitte-på. Augusti är uppenbarligen Rysslands vattenmelonssäsong. Nu har vi lärt oss det med!

Tiden gick, klockan blev 18:00 och vi vart hungriga. Vi fick i oss en matbit på restaurangen i närheten. Lena fick äntligen sin Borsch. Vaddå för himla borste? Tandborste? Sopborste? Ända sedan vi lämnat Sverige har Lena gått och pratat om denna ryska rödbetssoppa som hon längtat efter att få smaka. Äkta rysk Borsjtj.

En lycklig Lena med sin ryska rödbetssoppa borsch.

Vi hämtade upp packningen och åkte mot Yaroslavsky Station. Vi ville vara ute i god tid. Särskilt när du inte kan språket. Detta tåget var det viktigaste av allt som vi verkligen inte fick missa. Vi åkte tunnelbana dit, vilket gick mycket smidigt då vi bodde på samma tunnelbanelinje och slapp något byte. Stationen erbjuder en bra vänthall med rätt okej sköna stolar. Vi hade tid att köpa med oss vatten, vodka och annan proviant för resan. Lägga på våra vykort och kolla in vart tåget gick från.

23.15 kom det upp på tavlan. Tåg mot Peking 23:45 avgår från spår 1.

Tåg nr.4. Mot Peking. Avgång 23:45. Spår nr.1.

Vi plockade på oss vår packning och hittade vårt spår. Vi hade valt 2:a klass och att vi ville åka ryskt. Vagn 3 och kupé 6 med platserna 21-23. Vår vagn var allra sist. Vi vet vad det kommer innebära. TORKTUMLARE. Av centrifugalkraften och det att vara sista vagnen gör lite att det känns som att vagnen kastas ut mot kanterna när det svänger. Peter vet från tiden han åkte nattågen mot Östersund. Sista vagnen 78 eller var det 75 var det alltid studentpris på.

Rustan hoppade också på, från Azerbadjan. En businessman med perfekt engelska och ryska. Han var påväg mot Kirov och hans sågverk. Han hade haft tur. Han fick sista biljetten på tåget. Vi snackade om allt möjligt och klockan stack iväg mot 01:30 innan vi kom i säng.

Nu skulle vi skakas om denna natten.

The post Yaroslavsky Station – härifrån går tåget mot fjärran öster. appeared first on ITRAVEL.

 
Vi turades om att hålla utkik efter bussen.

Den gröna busslinjen går inte lika ofta som den röda linjen men den är minst lika intressant och tar dig även bort till skyskraporna och den delen av Moskva. Den tar dig med på mycket historiska platser och det är bara att hoppa av där du känner för det. Om du vill hoppa av får du vänta cirka 40 minuter på nästa buss. Däremot på kartan ser du vart du ska hoppa på men det finns ingen skylt vid gatan exakt vart bussen stannar. Håll utkik. Vinka till dig bussen.

Moscow – Skyline

Fyrfiligt, även i innerstaden.

Efter påfyllning av lunch blev det en tur på det välbesökta varuhuset GUM(liknas NK i Sverige). GUM var på gång att läggas ner för att ge plats åt andra byggnader, men fruarna till det kommunistiska ledarna sade: -“Ta inte ifrån oss GUM, det är det enda vi har”. Och kvar blev byggnaden. 
En av fontänerna i GUM hade de fyllt med vattenmeloner. Rolig och knasig idé, tyckte vi.

Sen gick vi mot tunnelbanan. Lena hade på förhand markerat in vilka stationer vi skulle se på kartan så det här skulle gå prima.

Vid varje station sitter en gubbe i en kur och styr rulltrapporna, se bakom oss.

Lägg märke till den sovjetiska stjärnan samt hammaren och skäran som löper runt takvalven.

Vi bestämde att det var tre stationer vi verkligen ville se Komsomolskaya, Kiyevskaya och Mayakovskaya. Pampiga, ståtliga stationer. Bilder av mosaik i taket. Guld och stora kronor i taket. Wow! Vilken tycker du var den vackraste av dem alla?

Komsomolskaya.

Mayakovskaya.

Efter våra besök i tunnelbanans stationer gick vi hem och åt en matbit. Sedan avslutades kvällen i O2-lounge på Ritz Carlton, två glas vin och granatäppeljuice för 2250 RUB.
Denna lounge och panoramabar tyckte vi var något överreklamerad. Det var kul att vi åkte upp och utsikten var skön. Däremot slår den absolut inte och himlen därtill eller andra skybarer. Det hade nämligen stått så mycket om denna bar.

Moscow by night.

Nej, nu har vi allt sett allt vi ville se i Moskva. Nu ville vi bara hoppa på Transmongoliska järnvägen.

The post Moscow – Let’s go underground. appeared first on ITRAVEL.

Vi åt en god frukost som vi inhandlat dagen innan på vårt rum. Promenerade bort mot biljettkassan. Det är inte lätt att korsa vägarna i Moskva. Allting är gjort för bilarna och ingenting för människorna. Varje gång man skall korsa en gata får man leta sig till en trappa som går under jorden och upp på den sidan man önskar. Vi tänkte många gånger att det kan inte vara lätt att vara handikappad i denna staden.

Däremot är Moskva, har vi läst, ganska smart tilltänkt i sin stadsplanering. Stadsplanerare hade tänkt till hur de ville skapa staden. Moskva omgärdades innan av 3 murar. I mitten som ett bullseye ligger Kreml där maktens korridor ligger för Ryssland. Om du tittar via google maps och zoomar ut något så kommer du kunna se det vi talar om. Där ligger Kreml nästan exakt i mitten. De var smarta långt tillbaka i tiden.

En av dessa fantastiska fasader i Kreml-området.

När du närmar dig Kreml förundras du över alla dessa lastbilar som kör av och an och besprutar gatorna med vatten och sopar dagarna i ända. Alla dessa lastbilar. Det finns nog inte så många sopbilar i Stockholm som finns runt om Kreml för att hålla uppe fasaden. Allt för att det till ytan skall se bra ut.Vi gick till biljettkassan som är belägen i parken. Här finns det olika biljettluckor för olika biljetter. Endast inträde till Kreml kostade 250 RUB, inträde till Kreml och samtliga katedraler där Tsarerna har krönts kostade 500 RUB  samt 700 RUB för inträde till Rustkammaren, Armoury Chamber. Dessa två senaste valde vi, för att få oss ett besök både i rustkammaren samt in till Kreml och alla dess katedraler.

Fabergéägget innehållandes den Transibiriska järnvägen fascinerade oss mest.

I rustkammaren finns saker som bevarats såsom kungakronor, juveler, vagnar och klänningar från Katarina den stora. Du kan också bland annat få se svenska föremål som tagits i strider. Det roligaste föremålet tyckte vi nog ändå var Fabergéägget med Transsibiriska järnvägen i. Dessa gyllene ägg som fanns i montern gavs till mödrar vid påsken med något i som en överraskning. Detta görs fortfarande som tradition i Ryssland.

De kungliga vagnarna i bakgrunden.

Rustkammaren är tidsbunden och du måste på förhand bestämma vilken tid du vill in. Väl på plats får du bara 1,5 timme inne. Här får du också en audioguide utan kostnad som du får ut mot inbyte av körkort/pass. Den tar cirka 1 timme och drar igenom det viktigaste i en del montrar med föremål.

Turist, javisst! Vid tsarklockan.

När vi gått igenom rustkammaren strosade vi upp mot katedralerna. Kikade inne på dem, gick vidare och kollade in tsarklockan. Klockan är den största i världen, vägde över 200 ton och en bit hade lossnat, den biten vägde bara 11,6 ton.

Tsarkanonen.

Kanonen hade aldrig fyrats av och de kunde vi förstå varför. Idioti att försöka skapa en sådan stor kanon.

Vid tvåtiden var vi ganska nöjda med Kreml och nu kände vi att det var dags för lite lunch. Vi spatserade upp mot centrala delarna och businessdistriktet. Vi vek av höger och tänkte att nu skulle vi minsann hitta något ej turistiskt. Vi frågade någon på vägen som bara visade oss rakt fram. Till slut hade vi turen att stöta på ett par som var ryska som mer än gärna ville hjälpa till. Vi bad om ett ställe de gillade dit de går och inte så många turister hittar. De ritade in på kartan vi hade och sedan begav vi oss av mot Khachapuri som stället hette.

Khachapuri – fantastisk georgisk mat.

Restaurangen serverade georisk mat. Wow, vilken mat. Vi åt dumplings med lammkött, havsabborre, nässelsoppa och till det drack vi gott vin, hemmagjord dragonlemonad och kaffe på maten. Totalt kostade allt oss 3860 RUB för oss alla tre. I över två timmar blev vi kvar för stämningen och allt kändes prima. Inga turister, förutom vi då. Vi turistskygga, som är turister – men vill inte se några andra. Jaja, ni förstår.

Under tiden vi väntade på att maten skulle komma in hade Peter fått kontakt med en gammal studievän från Bremen Anna Skortskova. Hon och hennes vän ville väldigt gärna komma och träffas. De kom gärna förbi. Satte sig och pratade om allt och vad vi inte fick missa.

Anna hon jobbar för Mars och har fått flytta från Moskva för hennes kunder finns i staden Kursk. Däremot var hon hemma ibland då huvudkontoret ligger i Moskva. Efter 1 glas vin var hon tvungen att bege sig mot stationen och hinna med tåget. Det var ett kärt återseende. Tänk vad tiden går. 2007/08 studerade Peter i Bremen. Har inte setts sedan dess.Vi gick ner till Kremlområdet igen och därifrån köpte vi 24 h-biljetter för både buss och båt 1200 RUB. Då fick vi åka hur mycket vi ville med båt samt med grön och röd linje. Vi bestämde att det fick bli röda linjen först idag. När vi åkt runt ett varv och lyssnat på guiden kom vi bort till båtarna. Vi kände att varför inte åka lite båt också? Satte oss och fick se solen gå ner över Moskva och alla gatlysen runt Kreml tändas upp. Det var vackert.

Klockan blev mycket vi vände kosan hemåt. Efter en lång dag bland Moskvas gator hade vi rört oss hela 14 000 steg ungefär 11 km inte konstigt att vi somnade gott.

The post Kreml, bullseye enligt stadsplanerare. appeared first on ITRAVEL.

Perrong 7 höger, tåg mot Moskva 22:45, vagn 9 plats 32,33 och 34. Nu avgick tåget mot Moskva. Vi hade medvetet bokat nattåg eftersom vi är väl medvetna om vår budget. Att spara en natt genom att åka tåg är därför ett bra alternativ. Väl på tåget var det bara vi tre i kupén. Skulle vi vara ensamma?

Kupevärden i tåget var ruskigt trevlig och bad en lite yngre tjej vid namn Katja att översätta till oss på engelska. Katja som endast var 17 år stannade kvar ganska länge i vår kupé. Hon var på väg för studier i Moskva. Tänk att åka från dina föräldrar så tidigt för studier inte ens vuxen tänkte vi. Fast så var det även förr hos oss i Sverige. Efter ett tag frågade Katja om hon kunde få byta till vår kupé för att vi verkade snälla. Självfallet sa vi och hon flyttade över sitt pick och pack.

I priset vi betalat ingick frukost. Vi hade hamnat i förstaklass expresståg mot Moskva fick vi reda på när vi väl var på tåget. I frukostpaketet serveras bestick, servett, salt & peppar, en muffins, muslibar, youghurt, leverpastej och en liten brödbit. Te och kaffe trodde vi ingick men precis innan vi steg av kom värden förbi och plockade in pengar för detta.

De ryska tågvärdarna på en ståtlig rad.

Utanför tåget på perrongen ställde sig värdarna per tågset i den snyggaste rad du kan tänka dig. Otroligt stolta. Vi rörde oss inåt. Katja ville så gärna fortsätta hjälpa oss. Inne på tågstationen här råder vi dig att direkt plocka ut dina biljetter för Transmongoliska järnvägen, om du bokat dessa själv. Du måste byta pappersbiljetter till fysiska biljetter. Det är naturligtvis lite svårt att beskriva. Efter lite teckenspråk hjälpte kassörskan med hjälp av Katja till att få ut våra biljetter.

Katja gav oss en religiös ikon som skulle skydda oss på vägen och vår resa innan vi skildes åt vid tunnelbanestationen. Hon skulle med ringleden, den bruna linjen går som en ring runt Moskvas innercentrum. Vi skulle med den röda linjen. Moskvas tunnelbanenät är den tredje mest använda i världen. Åtta miljoner åker varje dag. Fast nu när vi kom var det inte speciellt mycket rusningstrafik vilket var tur när man kommer med så mycket packning som vi hade med oss.

Det är annorlunda mot hemma. Här sitter till och med en person och styr rulltrapporna dagarna i ända – hemma är de helt automatiska. Fast det är ett jobb och förhoppningsvis får de lön till sitt levebröd och sina familjer.

Vi bodde våra tre nätter på Rusapart at Levnika, som var en otroligt bra både i standard samt location i förhållande till stan och Kreml inom gångavstånd. Vägbeskrivningen som vi fått på engelska var så exakt den bara kunde bli. Ut genom tunnelbanan, upp till vänster efter glasdörrarna, gå förbi kaffet Costa coffee, till korsningen, ta höger, förbi klockaffären och ring på ekdörren. Vips var vi där, något tidiga, men vi fick ställa in vår packning tills vi kunde checka in vid kl 14:00.

Vasilijkatedralen.

Trots tröttheten passade vi på att gå en runda och kikade runt muren vid Kreml. Där var den, Vasilijkatedralen. Denna otroligt vackra katedral med dess färgglada, lökformade kupoler. Nu är vi verkligen i Moskva. Denna magiskt underbara byggnad som bara skriker Moskva.

Nu vet vi att vi varit där nästa gång vi ser sändningar från Moskva och Putin. Dessutom hade vi läst att det skulle vara en militärparad kl 14:00 på röda torget sista lördagen varje månad. Det var det inte denna gången. Nu var det någon form av show med hästar och strax skulle det vara tattoo festival i september. Det tog ifrån oss lite av mäktighetskänslan av hur stort röda torget är. Fast det leder ändå bara till makt och krig så det gör ju inget.

När vi är lite trötta hamnar vi lätt i dessa turistfällor. Vi försöker alltid ta oss från den största turistgatan och in bland små kvarter där lokalbefolkningen befinner sig, framförallt när vi ska äta. Maten var ok men vi hade nog valt ett annat ställe om vi inte gått runt med kurrande magar och humöret började svika och aningen trötta efter tågresan med lite sömn.

The post Första klass till Moskva. appeared first on ITRAVEL.

För att vara exakt så befinner vi oss nu 6890 km från Stockholm, Sverige. Det känns helt surrealistiskt när man tänker så. Vi försöker att få en klarare bild på det hela och tar fram en karta, men det känns fortfarande overkligt. 

När vi Moskvatid, vilket tåget ankommer till Irkustsk, 02:28 eller lokaltid 07:28 ankommer till stationen är man lagom mör i kroppen. Vi likt andra medresenärer vet inte riktigt i huvudet vilket som är enklast att vara kvar i Moskvatid eller realtid.

Vi har varit utan internet i 4 dagar. Skönt med reflektionstid. Tid att läsa, kolla ut genom fönstret. Tänk att du färdas mot Fjärran öster, som det står på kartan. Människorna och tiden förändras successivt och när du väl hoppar av är människorna mer asiatiska än ryska i utseendet. Fast det är klart, en och annan rysk är det fortfarande.

Över stationsområdet. Vi hade tänkt ta en båt till Listvyanka, men valde istället taxi eftersom vi var både trötta och hungriga. 1500 RUB. Taxichauffören vart glad och vi detsamma. Det bästa är att komma överens om priset innan ni åker. Då uppkommer inga missförstånd. Det gick i en rasande fart. Färden tar ca 1 timme. Upp och nedför kullar, kunde nästan tro att den lille gamle gubben hade snott bilen. Lena gav ifrån sig ett ilande ljud av rädsla att det skulle ske något. Vi bad honom sänka farten i emellanåt och det höll i varje fall ett par minuter – sedan var vi uppe i 120-130 km/h på dessa småvägar igen. Vi kom fram med andan i behåll.  Väl framme tog vi oss en välbehövlig frukost för endast 250 RUB/person. Verkligen värt varje krona.

Nu har vi varit framme ett dygn. Tagit den skönaste duschen på länge. Nästa gång du ställer dig i duschen. Känn efter hur strålarna med sin värme berör din hud. Så kände vi det varje sekund i duschen idag. Äntligen rena och goa igen. En stunds vila i sängen, middag på restaurangen med god Bajkal-Omul med Bajkalsjön i förgrunden. Världens djupaste insjö med ett djup på 1642 meter och är världens sjunde största sjö till ytan.

Fisken Omul direkt från Bajkalsjön.

Vi hann också med en promenad in till centrum och förbi fishmarket.
Vi ska nu bo tre nätter på  Pensionat Usadba Demidova. Vi betalar 11 100 RUB totalt inkl frukost. Däremot får du köpa till WiFi. Ska bli skönt att få sova i en vanlig säng.

Det skapas en känsla av höst här, en härligt bitande frisk luft – kontrasten mot den smutsiga stadsluften i både St Petersburg och Moskva samt den instängda, klaustrofobiska luften på tåget – här känner vi oss extra levande. Och tar ett extra djupt andetag.

Tacksamma!

The post Långt bort i fjärran ligger Bajkalsjön. appeared first on ITRAVEL.

Vi valde att gå ner till vattnet där det väntade speedboats som skulle ta oss de 45 minuterna, som det tar ut till Peterhof. 1200 RUB eller 700 RUB per sträcka kostar båten och går en gång i halvtimmen. Vi köpte tur och retur eftersom ingen kan förklara på engelska utan allt sker på ryska. Nu så här i efterhand förstod vi att det går lika bra att köpa återresan ute vid Peterhof. Vi sparade 100 RUB, ca 12 kr per person, då tur- och returbiljetten kostade 1200 RUB. Däremot måste du förutbestämma vilken tid du vill vända hemåt från sommarpalatset – vilket inte är så enkelt när du inte varit därute innan. Vi valde att åka ut 11:30 och hem kl 15:30. Kanske 30 minuter för länge?

Väl ute på plats kryllade det av folk, vi var inte de enda turisterna – trots den rätt sena säsongen. Det var dock väldigt fint och man förstod att här har minsann mycket folk, som förverkligat detta åt Peter den store fått sätta livet till. Det är inte särskilt lätt att ta några bilder utan andra turister. Till slut är det bara att ge upp. Vi tog lite bilder och försökte få med bara oss. Har du möjlighet häng på låset och åk ut tidigare. Att packa med sig picknick är en lysande idé då du får betala överpris för halvkass, trist mat.

Något annat som är väl värt att veta är att när du väl anländer får du betala inträde 500 RUB för att komma in i trädgården mot vattnet vilket inte är så konstigt. Däremot inne på området får du betala minst 250-500 RUB för att gå in i alla respektive “hus”. Detta är det ingen som berättar för dig utan det uppmärksammar du själv. Det drog ner upplevelsen något och känslan av platsen. Vi förstår att det exempelvis skulle kosta att gå in i slottet men inte att vi var tvungna att gå ut för att komma till parken på framsidan och sedan betala in oss igen för att komma ner till vår båt. Däremot får man säga att de har verkligen använt pengarna för att rusta upp palatset. Att se det pampiga palatset med sina 176 fontäner, sina välskötta trädgårdar och med sina gyllene figurer gör att man stannar till, häpnar och ändå tycker att det är värt trängseln med dess turister. Efter nästan 20 000 steg ute på Peterhof var det inte svårt att somna på båten på väg tillbaka för att ladda batterierna något.

Väl iland i St Petersburg gick vi in i Isakskatedralen och även upp till dess kupol, för utsikten över staden.
Isakskatedralen.

Även här kan vi poängtera att det är ett inträde in till museet 250 RUB och ett inträde upp till kupolen 150 RUB, för att slippa köandet – köp bägge direkt! Det är alltid mäktigt och kul att få kolla in städerna från ovan. Undrar vad det är som fascinerar oss människor så med höjder och utsikter?

The view från Isakskatedralen med vinterpalatset i bakgrunden.

Med redan trötta fötter tog vi oss de 200 trappstegen upp och sedan ner igen till Isakskatedralen.

Med mycket intryck från dagen och en stor känsla av att vi helst inte vill heta turister eller som Emelie säger “Jag är turistskygg”, gick vi till sängs efter 3 parti YATZi som alla vanns av Lena. Vi skulle se Vinterpalatset, eremitaget nästkommande dag.

The post Peter den stores palats & Isakskatedralen. appeared first on ITRAVEL.