Den lilla damen i det föredetta klostret tänder rökelser och berättar att klostret byggdes under 1600-talet. Det var då tio byggnader och var hem åt 400 munkar. Klostret är byggt uppe i bergen för att komma närmare himlen.

  Idag är det fyra byggnader som har återuppbyggts efter ryssarnas kommunistiska förstörelse.

Det är sista dagen på vår tour. Dirty bumpy roads har bytts ut mot vägar av asfalt. Vi märker väl att vi närmar oss huvudstaden åter igen. Trafiken tätnar och vi möter fler bilar. Men boskapen går fortfarande fritt. De ligger i mitten av vägen, vissa djur flyttar sig av motorljudet andra får vi lägga oss på tutan för att de inte skall bli påkörda.

Vi har njutit av att vara långt ifrån av den typen av civilisation som vi är vana vid. Vi njuter nu av att komma tillbaka till den också.

The post Tour de Mongolia – dag 11 appeared first on ITRAVEL.

Idag är vi på något sätt lite mer trötta och skitiga. Känslan är lite att luften behöver rensas. På en så här lång resa kan du inte vara glad jämt. Det behövs lite moralhöjare. Vi pratar om att det är lite mycket väntan ibland och när vi ger oss av säger det bara tjoff så ska vi iväg på två röda. Hade varit bra ibland med lite mer förberedelse och inte alltid sväva i ovisshet. Är det kulturellt?

Vi svenskar är nog rätt resvana med och att man utnyttjar dagen till max för att kunna ta det lite lugnare på kvällen. Maten ska inte in i massor när det väl erbjuds utan i lagom massor. Här är det sen lunch och middag. Dessutom mat till max. Ät ät och ät lite till. Hur kan mongolerna vara så tunna men äta så mycket?

Bakom kullen dyker staden Kharakorum upp eller Karakorum som vi känner till det. Khanernas födelseplats och buddistiska templet Erdene Zuu. Vi tvättar till oss och höjer moralen innan munkbesöket på lokala duscheriet. Vi tänker oss kallvatten som förra gången. Dumt att vara för optimistisk. Här är det tvärtom istället. Varmt så det skållar. Knappt att det rinner ut något kallvatten. Precis som mamma Ulla brukar säga; antingen häfta eller ränneskita. Aldrig mittemellan.

Nyduschade och piggare i sinnet kommer vi då fram till templets port. Runt finns 108 stupor som symboliserar budismens heliga kapitel. Muren runt är 400×400 meter.

Templet är ett av de äldsta munktemplen i Mongoliet. Många förstördes under kommunismens välde. Templet byggdes år 1657 och är åter efter 1997 i drift med munkar. Innan var det 2000 munkar. Numera cirka trettio munkar. Idag lever alla munkar inne i samhället. I templen är det förbjudet att fotografera. Den viktigaste och största vi ser i många av templen är Buddha Siddhartha. Ena delen är museum nuförtiden och den andra delen är verksam. Förr i tiden fanns det 62 tempel innan flera revs av ryssarna inom murarna.

När vi kommer bort mot den verksamma templet idag är rökelse igång och det ges möjlighet att få sitt liv besvarat av munkarna. Då vi kommer delas många av gåvorna som bönderna skänkt som offergåvor till buddhisterna ut till munkarna. Lite av ett organiserat kaos.

Det är nog ett ganska bra liv att vara munk.

The post Tour de Mongolia – dag 10 appeared first on ITRAVEL.

Kvinnan i Tomorbat family knackar på dörren till vår ger efter hon har mjölkat sina jakar.

Med sig har hon nytvättat jakhår. Först drar hon isär jakens hår, i små små tussar som landar på golvet. Därefter rullar hon ihop tussarna till en rulle, spottar till i sina händer och virar ihop ena änden till en boll. Hon gör om samma procedur ett antal gånger tills hon har tillräckligt med bollnystan.

Kvinnan räcker över två ändar från nystanen och gestikulerar till Lena att hon ska hålla. Sen börjar hon att tvinna hårt. Drar ut håret från nystanen och tvinnar det eftersom. När nystanet är slut skarvar hon med nästa. Det syns att hon gjort detta oändligt antal gånger. Hon tvinnar så hårt med en sån snits på handen.

Lena tar lycklig emot sitt nygjorda fina jakrep. Det doftar fårull men är något strävare och antagligen väldigt mycket starkare. Lena har äntligen fått sin souvenir.

Varje dag lagar vår guide Chimgee mat åt oss. Frukost, lunch och middag. Det var dags för cookinglession. Vi skulle tillsammans göra mongoliska dumplings till lunch. Chimgee hade blandat mjöl med varmt vatten till en perfekt deg som vi delade i mängder små delar. Delarna kavlade vi sen ut så att de blev runda och tunna. En blandning av stekt biff och lök fyllde vi dessa degknyten med. Nöp åt dem ordentligt på sidan, plattade sedan till dem och säkrade att det inte fanns nån öppning till fyllningen. De såg ut som små piroger.

Sen stekte vi dessa små degknyten i olja i ett par minuter och voalá, maten var klar. Tillsammans med chilisås åt vi ett helt berg var, oj så gott!

Efter lunch bar det iväg igen på dirty bumpy roads. Det småregnade faktiskt, men det gör ingenting. Vi har haft otroligt tur med vädret hittills. Stannar några gånger. Det börjar märkas en del på våra kroppar är slitna av lite sömn men vi vill fortsatt upptäcka.

Familjen vi kommer fram till är en ren herdefamilj. De är mångt om mycket beridna till häst. Lagom till när vi kommer fångar de in sina ston för mjölkning. Modern tillsammans med sönerna låter de små fölen få smutta på mjölken innan de blir borttvingade och modern i huset går lös med 30 spentag per spena, lätt som en plätt innan det sinar lagom för fölet ska få sin del av mjölken. Denna procedur åtföljs fyra gånger per dag. Mycket airag ska det bli.

Vi blir välkomnade med lite airag godis och annat gjort på mjölken de producerar. Samtidigt lagas mat på spisen som hon vill bjuda på. Det blir hemlagade nudlar med fårkött. Vi hinner knappt äta upp förrän alla i familjen är ute igen och påklädda i rusket. Mellansonen har ridit iväg och hämtar hem korna för kvällsmjölkningen. Vi får hjälpa till att plocka upp torkade komockor till eldandet i spisen. Mockorna ska vara perfekt vita och torra för att fungera som vedträ.

Lagom till vi är färdiga kommer korna hem med cowboyen på släp bakom korna. De har elva mjölkande kor och det fungerar på liknande sätt som med hästarna. De är duktiga på att hjälpas åt.

När korna är mjölkade har det snart gått två timmar. En kort paus och vi hinner precis lugna oss för att det åter igen är dags att mjölka hästarna och alla ut igen.

Kossorna får gå ut på bete igen och till slut kommer sista lasset hem med cowboy bakom. Den yngste sonen för med sig de ca 100 fåren hem till geeren för att undkomma vargar och att de inte ska försvinna för långt iväg. Hur vet de vilka som är deras egna djur egentligen bland alla dessa miljoners djur ute på bete i det fria?

Dagens arbete ute är klart för dagen. Det finns dock mycket kvar inne att göra. Pojkarna ska iväg för veckans skola. De startar motorcykeln och sätter sig alla tre och mamma kramar om sina söner innan de far iväg i mörkret. På veckorna bor sönerna på internat. Nu kommer de först tillbaka på fredag.

På något vis sammanfattar vi allt med att allt detta går bara runt och runt igen. Innan vi somnar vill modern fixa Peters jeans som gått sönder i röven. Det klipps till en bit jeanstyg, fram med symaskinen av märket omega med vev. Tygbiten placeras perfekt även fast ljuset är svagt från bilbatteriet som ordnar lampans sken. Med perfektion syr hon fast lappen. När Peter vill betala tycker hon att det räcker med att Peter stöter 200 gånger i den fermenterade mjölkskinnet.

Vad nöjd man kan bli för ett par lagade jeans. Nu ska vi drömma om när vi i nästa liv är cowboys.

The post Tour de Mongolia – dag 9 appeared first on ITRAVEL.

Precis denna upplevelse hade Peter inatt då han skulle lägga i ett vedträ i spisen såg han den lilla näbbmusen prassla vid matkassen. Direkt när Peter lyste mot kassen och tog upp den – försvann den i ett kick. Han hängde upp kassen på en galge för att inte maten skulle bli uppäten. När Peter åter igen somnat kom den fräcka musen fram igen. Klev över sovsäcken och hoppade över på det lilla bordet. Peter vaknade igen och nu var musen ute efter kakorna. Nu var Peter snabb och fick fatt i yatzykoppen. Vid perfekt tillfälle fångade Peter in den lille krabaten, väckte Lena och nu skulle den lille be sin sista bön. När koppen med musen fördes mot kassen så undkom den snabbare än kvickt. Du hade tur inatt lille mus men natten som kommer ska du nog få se på annat! Det blev inte många timmars sömn inatt både på grund av musen och att veden tog slut. Tur att Emelie inte vaknade och att den var på hennes sovsäck. Hon hade blivit helt galen.

Tidigt på morgonen skulle familjen Tomadir mjölka yakarna. Detta ville vi inte missa. Fast vi var så frusna. Fadern i huset kom och tände upp. Vi tinade upp och gav oss ut för att kika in hur mor och dotter i hushållet går tillväga.

De håller kalvarna i ett hängn. Då kommer alltid korna tillbaka på morgonen med fulla juver. De är helt fria. Vilket härligt liv. Precis som det ska vara overkligt fria – fast ändå tillhöra familjen.

Yakarna är snälla. De ser ut som en blandning mellan häst, get och ko med sin svans som en häst, päls hängande under buken som en get och en kropp som en ko. De ställer sig lugnt upp med ljudet av modern i huset. Hon binder ihop frambenen som de alltid gör. Inga konstigheter. Hon släpper ut kalven som tillhör kon vilken ger en stunds di till kalven. När mjölken släppts på i juvren. Plockar hon snällt bort kalven och binder upp den vid ett rep lite längre bort. Hon sätter sig sedan fint på sin mjölkpall med spannen mellan benen. Det märks att detta kan modern likaså dottern som har med sig sin lille knodd vid mjölkningen. När juvret är lagom tömt låter hon den lille kalven åter få patta den sista mjölken. Mjölken silas från smutsen. Det är så här långt vi ser moderns dagliga bestyr. Vilket slit. Vilka kvinnor!

Frukosten kommer in lagom tills vi är klara och pannan värmts till i geeren ordentligt. Nu behövs knappt värmen längre då solen står högt och värmer på bra istället. Aningen kyligt och vindjacka på. Vi ger oss av efter senare frukost mot vattenfallet Orkhon waterfall. En kvarts promenad bort och vi skymtar fallet. Det känns nästan som skrevan som skapats kommit till av en stor jordbävning. Mäktigt är det i varje fall. Självfallet har vi också stora fall i Sverige och vi har sett liknande vid Storforsen men detta är Mongolia. Hela natten har vi kunnat ana kraften av dånande vatten falla ner i grunden.

Vi kikar in vattenfallet från ovan och vänder därefter även ner till dalen dit vattnet faller ner. Vi klättrar ner i en klyfta och Lena väljer tillsammans med guiden den lite lättare vägen. När du ser vattnet från ovan och solen skiner infinner sig känslan att du vill bada. Däremot om du vid denna årstid kommer ner och doppar dina fötter är det en annan känsla. I det 14-15 gradiga vattnet räcker det att doppa händer och fötter. Vi blir kvar en bra stund i dånet av vattenfallet och torkar våra fötter i solskenet innan vi vänder kosan tillbaka till campen.

På tillbakavägen blir vi bekymrade över skräpet igen. Vi försöker dra vårt strå till stacken. Peter plockar upp ett stålhjul och en pantflaska och guiden fiskar också upp något. När väl Lena kommer tillbaka till campen har hon plockat ihop en hel kasse. När du åker till Mongoliet försök du också att göra en liten insats och plocka skräp. Om alla som besöker landet plockade minst en kasse med skräp på sin resa då hade man nog kommit långt. Skräpet får inte ta över världen. Företaget vi reser med är väldigt noga med att inget skräp slängs utan allt till och med kissepappret ska i soptunnan. Bra där!

Tillbaka på campen har vår chaufför eldat upp ordentligt i köksgeeren. Han har kokat upp lite vatten i en kittel och styckat den stora skanken i delar med fett med ben och allt. Nu ska vi ha mongolisk barbecue. Ogi lägger i köttet i det kokande vattnet och varvar med att plocka ut stenar som han värmt upp i spisen. Dessa lägger han också i tillsammans med köttet och röken stiger och rökfyller geeren. I med mer kött, stenar, salt, potatis, morötter och när väl allt är i grytan som känns att den gjorts för hela byn lägger de locket på. Ungefär en halvtimme senare serveras den bästa måltiden. Mums. Mätta och belåtna vilar vi sedan ett tag för att smälta festmåltiden.

När man är ute i vildmarken börjar man till slut längta efter öl. Vi tänker att det var synd att vi inte ordnade det dagen innan när vi väl var i stan ovh handlade. Vi pratar om detta och guiden översätter till Ogi som berättar att det finns en affär fem minuter härifrån. Vi skiner upp åker iväg med vår chaufför. Helt plötsligt stannar vi till framför en geer. Är det här en affär? En kvinna hör bilen och kommer ut från granngeeren. Öppnar upp och mycket riktigt här finns affären. Vi köpte minsann på oss både coca cola som vi inte druckit på länge öl, godis och annat gott för att bjuda lite i campen. 7,5 liter öl för ca 100 kr. Bra pris. Här kommer ölen i flaskor om 2,5 liter. Helt okej smak faktiskt.

Det hinns bjudas på ett par glas till alla som vill ha och mitt i allt så helt plötsligt ska vi ut och rida. Utanför står fyra hästar klara. Vi är lite förvånade då vi innan fått reda på att det blir inget. Vi fimpar sista slurken öl och upp på hästarna och iväg. För Emelie är det premiärridturen på en häst. Härligt. Emelie njuter av hästryggen och likaså Peter. Lena valde att stanna hemma. Hon vill så gärna gå på Kinamuren och därför inte utsätta sig för eventuell fara. Skydd är det ingen fråga om. Vi skrittar iväg. En timme senare vänder vi och rider tillbaka mot campen och solnedgången. Vilket liv vilken känsla. Finns knappt inga ord över allt vi får uppleva under vår resa. Emelie känner sig stolt som är ganska rädd för djur att hon nu både vågat rida på kamel och häst.

Emelie hamnar i någon form av känsla att hon framöver vill bosätta sig i Mongoliet och bli nomadkvinna. Fast i nästa sekund – inte. Troligen för stora kontraster mot det verkliga livet vi lever i. Nu är kläder mer eller mindre smutsiga, rökiga och aningen söndriga. Fast vad gör väl det vi är äventyrare som gör vad vi vill och vi är overkligt fria.

Kvällen avslutas med en god whiskey och lite öl i grannarnas Geer. De är från Skottland. Det är rätt skönt att utbyta lite reflektioner med andra likasinnade.

Det är inte särskilt svårt att somna efter en dag som denna. Däremot har vi märkt något konstigt. Månen är uppe på himlen men den går ner likt solen. Detta ser man inte hemma. Någon som kan förklara?

The post Tour de Mongolia – dag 8 appeared first on ITRAVEL.

Vi möts av en frän doft. Doften av blandad kamelost, getost, fårost och hästost slår oss när vi kommer in i den lokala “ostshopen”. Vi börjar känna igen doften. En gumma bakom ett ostbord frågar vår guide var vi kommer ifrån, vi svenskar.

En helt annan doft, något råare, möts vi av när vi kommer in i kötthallen. Att jämföra med våra saluhallar i Sverige är inte att tänka på. Det ligger mängder av får, med dess stora fläskiga “delikatess”svansar och osar av den lukt som vi nu är lite smått mättade av. Hela grisar, hästkött, kor och kamelkött med dess pucklar. Kamelens puckel ser ut som en enorm svålbit. Smakligt? Kötthallen är livlig.

Att handla i ett annat land är fascinerande och annorlunda. Det tar lång tid. Här har de små butiker, lokaler och marknadsstånd där var och en är specialiserade på sin produkt.

Vi fick inhandlat det som skulles och iväg bar det igen. Vi körde hela 60 km på asfalt – vilket är ovanligt då vi nu börjar tycka att “dirty roads” är rätt härliga.

 Lunch blev ute i det fria. Vi svängde av vägen vid en liten flod och hade mängder av kreatur som underhållning. Sen satte Chimgee igång och laga köttsoppa med nyinhandlad biff från den lokala kötthallen. Så gott det var!

Landskapet förändras utefter vägen vi åker, växtligheten ökar och vi ser en hel del träd. Vi passerar floder några gånger, i sällsynta fall finns det en bro så att vi kan köra över den i de flesta fall finner vår chaufför det bästa stället att köra rakt igenom vattnet. Ett vulkanliknande landskap öppnar sig runt oss, det är som om en vulkan slängt ut en mängd av magmastenar – vilka Ogi gör sitt bästa att parera.

Under resans gång hinner vi prata om mängder ämnen mellan himmel och jord, här är ett utdrag från faster Lenas dagbok:
“När vi sitter i bussen leker vi lite med ord. Ungefär så här på en riktigt hoppig väg. Hoppet försvinner inte för de hoppfulla hoppetossorna. Hoppsan! Hoppla, hoppas hoppen minskar. Finns det liv finns det hopp
Är man en turistskygg egoturist så gå i de tre tappra karolinernas fotspår. Hoppsan sa trallalala.”

Vi stannade till och tog fram fiskespöt med hopp om lite fisk till middag. Fiskelyckan uteblev dessvärre.

The post Tour de Mongolia – dag 7 appeared first on ITRAVEL.

Vissa promenader är helt enkelt bättre än andra.

Att fånga en känsla är svårt. Känslan av att ta gigantiskt härligt stora steg barfota i den orörda sanden.

The post Khongoryn Els Sand Dunes. appeared first on ITRAVEL.

Emelie och Peter hade tummat på vägen ner på kvällen innan då Lena fick ge upp att hon minsann skulle med upp utan stress. Det blir ofta som vi vill. Världen vill oss väl. Det som är tur när planen ibland blir annorlunda.

Bilen gick sönder. Hade vi bara gått upp kvällen innan hade den säkert gått sönder under denna etapp. Ogi hann med råge svetsa ramen under vår tur upp på de höga dynerna.

Vi tror lite att allt har en mening och ser du bara positivt på saken blir det bra. Det tog 50 minuter utan stress att gå upp. Totalt med bilder och att gå ner igen tog det 1 timme och 50 minuter.

Vi tog oss verkligen tid att beskåda och njuta. Innjuta detta fantastiska landskap omkring oss. Vilken riktning vi än vände oss i.

Väl uppe på toppen lade sig beduinkvinnan Lena utsträckt i sanden.

Vi high fivade varandra och var nöjda med vår bedrift.

Fötterna var riktigt kalla på vägen upp och härligt varma på vägen ner.

Vilka kliv vi tog på nedvägen.

Sandänglar blev det i den orörda sanden. Ljuvligt.

Egokliv. Vi var helt själva på hela färden tills vi skulle ner. Då kom en grupp om fyra personer som skulle upp.

Ett gott råd är att åka på lågsäsong.

Följ våra fotspår och ni blir inte besvikna av detta landet. Vilken horisont, vilka resvänner, vilken pojkvän, vilken flickvän vilken kropp vi har. Nu kan man säga att en gång gick vi upp på sanddynerna två gånger.

Vi gav oss glada i hågen iväg. På ett ställe var vi helt lost. Vägen försvann och till och med, chauffören vart lite orolig. Vi var helt enkelt tvungna att ta en kissepaus för att ta ut en riktning. Solen stekte på bra och här ville vi inte bli fast. Efter långt letande över farliga chifferstenar famn vi då till slut vår räls igen.

Ordet vi ständigt glömmer zen benu(hej) kommer alltid till användning. Vår chaufför satsade ändå när han såg nästa geer att hälsa på för att checka riktningen då det saknas skyltning. Ett hej är det som krävs genom rutan och sedan frågas efter vägen. Vilken tur att han frågade vilket gjorde att vi fick rätt “väg” igen.

Efter ett par timmar mellan kullar och berg upp och ner såg vi plötsligt något. Guiden beordrade halt då en ny geer höll på att byggas.

Det stundade bröllop hos nomadfamiljen. 80 solstrålar runt solen. Det är den normala storleken på en geer. Att det byggs med så många pinnar. Denna var lite mindre endast 66 pinnar.

Nästan alla geers byggs i orange, vilket symboliserar solen(nar) med dess strålar. En ny geer kostar ca 1-1,5 miljon tögrög.

Vi blev inbjudna till familjen. Det bjöds på fermenterad hästmjölk så kallat airag. Vilket kan liknas vid syrlig fil med sprit i. Riktigt gott. Familjen ville rent av bjuda på middag, vi tackade men avböjde. Vi passade på att lämna lite souvenirer som vi tagit med oss till familjen. Lite tråd, en t-shirt med reflexer, ballonger till barnen och choklad.

Emellanåt har vi både suttit och skrattat och hunnit kika ut på ett slående landskap som ständigt förändras. Det bästa är att bara ta av sig klockan och inte fundera när vi är framme. Vi kommer fram när vi gör det. Ibland kommer teckningen tillbaka och både guiden och chauffören sitter i telefon – men helt plötsligt är teckningen borta igen. Skönt!

Då till slut ser vi staden i norr som vi åkt mot hela dagen. Arvaikheer heter provinshuvudstaden och här ska vi bo på hotell över natt. Staden är bara 90 år gammal och det syns att den är ganska ung. Här bor ca 115 000 invånare och grönskan med planteringar i mer västerländsk känsla syns. Träd finns i staden. Träden har varit lätträknade idag. Fram till hotellet och upp på rummet för den skönaste dusch du kan tänka dig. Dammet låg tätt över våra kroppar och väskor från dagen. Tänk om den där duschen är iskall likt förra gången de sagt att det skulle bli en “hot” shower? Puuh vilken tur! Vattnet var så där varmt, härligt och skönt.

Det blev som vanligt en middag senare än vi är vana vid hemma. Vid 22-tiden hade vi fått in en god öl och kvällens måltid. Chimgee insisterade på lite karaoke innan läggdags. Vi kunde inte vara otrevliga fast vi är rätt kass på att sjunga. Detta med asiater och karaoke. Det fanns nog över 5000 sånger att välja på. Vi försökte oss på mr Bigs “wild world” med gott resultat. Sen var det bara dags för oss att klappa ihop för kvällen. Ögonen sved av trötthet när vi fällde ihop ögonlocken.

Det är inte alltid lätt att vara turist och titta på allt!

The post Tour de Mongolia – dag 6 appeared first on ITRAVEL.

Ut över stäppen, genom några vattendrag, mot sanddynerna begav vi oss i långsam kamellunk. Efter ett par timmar mellan de lurviga pucklarna var vi nöjda och lagom möra i kroppastollarna.

Efter lunch vilade vi faktiskt. Vi alla tre somnade som små barn. Återhämtning behövs. Vi kan inte skriva det nog många gånger. Men tid behövs för reflektion. Reflektion och insmältning av alla upplevelser. Dagarna på vår tur har redan haft en tendens att börja flyta ihop lite på grund av alla upplevelser.

Middagen, får serverades återigen – denna gången förvånansvärt god, serverades lite väl sent. Planen var att vi skulle se solnedgången på de mäktiga sanddynerna. Vi fick slänga i oss maten och köra nån form av rally mot de enorma högarna av sand. Det var den första missen som vår guide har gjort då det gått från sommar till mer höst. Hon hade inte koll på vilken tid solen gick ner. Det hör till att vi flera gånger under dagen ifrågasatt tiden vi skulle iväg, då vi däremot beskådat solnedgången nästintill var kväll innan.

Väl framme var solen nästintill nere, och vi visste att det skulle ta minst en halvtimme att ta sig upp för de enorma sanddynerna. Vi påbörjade nån form av språngmarsch upp i den tunga, lätt rasande sanden i ett alldeles för högt tempo. Det blev den rakaste, men också brantaste vägen upp som valdes av vår guide.

Tempot blev för högt och vi tappade solens nedgång. Vi var arga, ledsna och besvikna. Lena satte sig flåsande i sanden och ville inte fortsätta. Emelie var arg då detta var något hon sett fram emot enormt mycket. Detta var något vi ville göra tillsammans, vi tre tappra karoliner.

Vår guide följde med Lena tillbaka mot bilen. Men vi två envetna vägrade att vända innan vi hade nått toppen – när vi inte hade så fasligt långt kvar.

Och var det värt mödan trots allt? Ja, beskåda bilderna och avgör själv. Trots att vi missade solens nedgång så surfade vi ändå på ljuset som hängde kvar. En härlig färd nedför dynen väntade därefter i mörkret. Vi njöt.

Vi vägrade sen visa Lena våra bilder, då vi tummade på att vi skulle dra med henne upp igen dagen efter. Efter en liten gottgörelse-konsert från vår chaufför, vår guide och kamelmannen som ägde geren vi bodde i, somnade vi gott – ytterligare en dag under stjärnklar himmel.

The post Tour de Mongolia – dag 5 appeared first on ITRAVEL.

Vaknade ett par gånger under natten av hundarnas skall i staden. Mer oljud än vanligt men roligt att få uppleva ett ger inne i en geertown.

Vi fick mumsig frukost med fattiga riddare och sylt. Vilken barndomskänsla. Barnet i familjen som ägde geren var dock inte av den trevliga sorten. En liten bortskämd pojke, som kom in och störde oss stup i kvarten. Tiggde om äpplen och bananer och sparkade Peter på benet. Till slut vände Peter upp och ner på pajken. Han slutade inte utan var spydig. Gick in och plockade i våra saker. Det är inte alltid så lätt när du inte vet hur du ska säga från på ett annat språk. Till slut försvann han efter att vi fått honom att fatta att vi inte ville ha honom svansande runt oss.

När allt var ordningpackat i bilen gav vi oss åter igen av mot marknaden. Innan vi var framme fyllde vi på vattendunken. Vattnet kostar 2 tögrög per liter. Det är viktigt att vara sparsam med vattnet. Tänk på det nu när borstar tänderna ikväll att du stänger av kranen mellan du borstar tänderna. Skriv gärna en kommentar om du gjorde enligt uppmaningen?

Väl framme på marknaden fyllde Chimgee(vår guide) på förrådet av matproviant för den fortsatta resan. Sen bar det iväg en bit på asfaltsvägen västerut innan vi efter cirka en timme for ut söderut igen mot bergen. Vi kom till slut till en nationalpark. De tre systrarnas berg. Det finns en Historia om de tre systrarna som ville gifta sig med en mindre bemedlad man. Detta fick de inte för sin far. Därför rymde de och det är därför de är där idag. De tre systrarna iförda tre berg.

Det finns ett museum i anslutning till parken, vilken vi besökte. Fullt med uppstoppade djur och även fossiler av dinosaurier som vi kunde se såsom ägg och ryggrad. De visade upp vilken sorts djurfauna som finns i området. Bland annat finns både lodjur, björn, snöleopard, tranor, jakar och naturligtvis getter samt kameler i området. En hel del intressanta saker kunde vi lära oss. Däremot hade man inte stoppat upp djuren särskilt fint. De såg ut som de skulle döda oss allihop. Dålig konservator eller kanske tycker mongoler om det ansiktsuttrycket?

Lena ger geten ett getöga.

Efter museet fortsatte resan i skumpig fart in bland bergen för att sedan göra en skön hiking utmed bergmassiven. Under turen utspisades medhavd picknick utmed ena bergsväggen på hemvägen.

Hiking vid de tre systrarnas berg.

På väg mot vår hiking fick vi äntligen se jakar. De ser nästan ut som myskoxar eller något annat uråldrigt djur. Kanske liknar de highland kettle?

Pampiga jakar.

Dessutom kunde vi också få se denna sköna cowboy som vallade sina får och getter på bergssluttningarna. Han var i färd med förflyttning när vi dundrade förbi med vår bil.

Herden med sitt boskap.

Väl tillbaka i bilen satte vi fart utmed bergsmassiven igen och det blev allt sämre vägar. Till slut hade vi klipporna precis utanför fönstret. Till slut började vi köra i ån för det fanns ingenstans att ta vägen. Det märktes att Ogi(vår chaufför) hade kört där innan. Till slut kom vi fram till ett gap där det var väldigt nära mellan kanterna och bilen. Slående vackert.

Med nöd och näppe tog vi oss igenom bergsklyftan.

När vi till slut kom ut från bergsmassiven och kom upp på fastare mark igen – for vi iväg i en väldig fart. Vi åkte förbi sockensamhället(5 hus) för att sedan komma till kommunsamhället och därefter rakt ut i ingenting igen.

Matpaus mitt i ingenstans med “staden” i bakgrunden.

När vi väl passerat kommunsamhället parkerade vi ute på stäppen och valde att få i oss något i magen. Vi visste nog inte vad som väntade oss men det visste Ogi och Chimgee. Vi hade en najs view från vår lunch/middag eller vad man nu ska säga. Prickekorv på macka med mjukost och gurka med kaffe/te. Gott var det i varje fall.

In i bilen. Klockan var ungefär 17:00. Vi frågade hur långt de trodde det skulle kunna vara till dit vi skulle övernatta. Njae kanske 60 km, sa Ogi. Vi satte iväg. Har nog aldrig åkt på en så dålig väg. Skulle bilen hålla? Var snälla mot varandra hemma. Tacka den som flikar vägen, tacka den som plogar och framförallt håller i ordning på de enskilda vägarna. För fy rackarns för att köra på dessa “vägar”. Kändes som vi åkte i en torktumlare. Upp och ner, fram och tillbaka i sitsen. Det är svårt att beskriva. Dammet yrde inne i bilens solljus som kom genom takluckan. 20:10 bad vi till slut eftersom vi inte var framme att vi skulle stanna bilen för att avnjuta världens bästa solnedgång. När solens varma strålar till slut åkt ner bakom bergen hoppade vi in igen.

Dessa ljuvliga solnedgångar – vi passar på att fånga ögonblicken.

Varför åka till Liseberg när du kan åka rysk armébil från andra världskriget på grusväg? Till slut vid 21 tiden vart vi framme. Nu visste vi alla tre karoliner att ryggar det har vi allihop. Behövdes bara sträcka ut den ordentligt nu.

Vid 22-tiden kom äntligen middagen. Det blev en koftsoppa(fårkött alltså). Får idag igen. Man måste vilja äta fårkött om man ska ut på utflykt i Mongoliet. Var förberedd på det. Idag vart det riktigt dock, riktigt gott tillagat. Nu har vi dock sagt att vi gärna tar själva till vår tallrik istället för att maten är upplagd på förhand. De lägger nämligen upp så stora portioner som ingen klarar få i sig. De själva äter jättestora portioner. Vi orkar inte det. Det verkar gått fram nu. Det var inte särskilt svårt att somna denna natten – även fast sängarna är hårda.

The post Tour de Mongolia – dag 4 appeared first on ITRAVEL.

Stjärnklart. Att det ordet har fått en vidgad betydelse är klart. Helt stjärnklart. Att få den känslan av att stjärnorna omger dig, nästan omsluter dig. Det är vackert, slående vackert.

Vi somnade under dessa vackra stjärnor till babykamelernas gnyende.

Att vi dagen efter åter igen skulle slås av något tappa-andan-vackert igen visste vi inte då.

Vi gav oss iväg, bara en liten bit från vår karga, kala stäpp där vi tillbringat natten på kamel-geren. Helt plötsligt öppnar sig ett mini-Grand-Canyon. Vi blir stumma igen. Vår tur fortsätter att överraska och förbrylla oss. Vi är helt själva. Inte någon annan. Naturens magiska berg står själva där ståtligt framför oss. Vi beger oss nerför, på en hiking för att beskåda detta mirakel från en annan vinkel.

Känslan av att vi befinner oss på ett månlandskap infinner sig. Bland kratrar och kullar med en tegelröd färg som tränger igenom.

Som vi tidigare har sagt konstaterade vi att vi har varit turistskygga, vi har nu kommit fram till dess rätta ord: vi är ego-turister.

EGO-turister.

Ego-turister med ett fantastisk turistmål helt för oss själva. Vilken kontrast mot Peter den stores sommarpalats! Vi konstaterar att vi har valt helt rätt säsong på vår resa. Low-season, med en rackarns vädertur!

Efter lunch begav vi oss mot Dalanzagad, som är huvudstad i södra Gobiprovinsen. Här är det varmare än tidigare, solen gassar. Det känns att vi närmar oss öknen, på riktigt.

 Vi tittar till stadens lokala marknad och får känna på lite “stadspuls”. Vi köper med oss en lokal frukt och en stor vattenmelon för kvällen.

Innan middagen tog vi med oss ett gäng ballonger samt kakor och tog oss en tur i kvarteret. Vi möter några barn som vi gör glada med att blåsa upp, de något trögblåsta ballongerna, och ge över till.

 
Hela deras ansikten skiner upp. Det är ett härligt, fint folk – mongolerna.

Efter middagen får vi besök av två musiker till vår ger. De är fint uppklädda i landriktiga turkosa kläder med silverinslag. Vi avnjuter en konsert med sång och musik. Somnar med ett leende på läpparna och när vi sluter ögonen kan vi se tillbaka på ytterligare en underbar dag.

The post Tour de Mongolia – dag 3 appeared first on ITRAVEL.