Den fenomenala mammafasaden!
Alltså kvinnor, kvinnor, kvinnor, det finns nog inget lika störande och dramatiskt som att omge sig med många kvinnor ibland men det finns nog heller inget lika betryggande som att omge sig med kvinnor.
En del kvinnor man omger sig med har man faktiskt kanske inte valt själv så som vissa kollegor, grannar, släktingar med flera och då är det svårt att välja bort de man inte kanske funkar med för det är enkelt man kan inte funka med alla människor, då menar jag kvinnor som män men nu är just kvinnor på tapeten. Vi har kommit till mammorna!!
Är det inte fascinerande hur en del mammor, kan och vet allt numera för att de klämt ut en liten rackarunge. Dessutom så tycks de leva perfekta liv, förlossningen var perfekt, omställningen till mammalivet märktes knappt, mammakilona försvann direkt, förutom flera barn, ett heltidsjobb, ett perfekt och rent hem, ständigt rena kläder, ren bil, ett flitigt använt gymkort så lämnar de sent på dagis och hämtar tidigt, alltså listan kan göras lång på dessa överambitiösa svenska mammor. Jämför man med en del andra länder framstår vi som superhjältar då många väljer att ha nannys, städerskor och annan hjälp. Men det finns också många andra länder och kulturer vi kan jämföra oss med som tycker att vi är värdelösa då vi inte är hemma hela dagarna och tvättar, lagar mat och tar hand om både man och barn på heltid. Man kan ju alltid jämföra sig rejält med andra och vi kvinnor är ju riktigt duktiga på att jämföra oss och med det kommer givetvis också viss kritiserande av andra mammor. Men den punkten kan vi gå in på någon annan gång det jag ville komma till med detta inlägg var alltså denna såkallade “mammafasad” som vi svenska kvinnor är extremt bra på att bygga upp och ge skenet av att allt går mycket smidigare för mig än för dig. Varför blir det så? Varför ska vi alltid försöka framstå som lite bättre än alla andra? Kan man bara inte erkänna att förlossningen totalt sög och var långdragen? Kan man inte bara erkänna att man efter sin förlossning går länge med RIKTIGT ont, fan ett riktigt stort huvud kom ut därifrån och allt ska växa tillbaka det gör ONT, och ganska länge faktiskt. Kan man bara inte erkänna att man ständigt är trött, känner sig fet och totalt onaturligt eftersom mammakilona sitter kvar flera veckor efter förlossningen då ALLA andra blev smala typ direkt efter? Men då till verkligheten, till alla blivande mammor och nyblivna mammor så kan jag erkänna det tog månader innan mina mammakilon gav sig av och inte fasiken självmant, det tog månader innan det slutade värka efter förlossningen, det tog månader innan jag ens kunde börja knipa, det tog ÅR innan min son började sova i egen säng i sitt eget rum, det tog ÅR innan nattningen satt och dagisrutinen kom igång. Det tog ÅR innan jag lärt mig hur jag ska klä ungen i alla våra säsonger, det var alltså typ 3 år sen jag var på bio, min sambo och jag har inte haft en enda datenight utan sonen för eget nöjesskull sen han kom, jag har inte sovit en hel natt utan att vakna sen den jobbigt kissnödiga perioden i mitten av graviditeten började nu är Ralph snart två år. Listan på jobbiga saker kan såklart göras lång men listan på underbara saker kan givetvis göras längre som tur är för annats skulle inte mammor världen över göra om samma sak, om och om och om igen.
Kan vara ärlig, att vara mamma är det absolut bästa som hänt mig och det är min absolut viktigaste uppgift någonsin. Men denna uppgift är inte den enklaste för många kvinnor och så länge alla kvinnor håller uppe någon sorts överdriven mammafasad så blir det ännu svårare för de som redan har det svårt. (Jag har det aldrig jobbigt mitt liv är perfekt, men många andra har det jobbigt?)Var ärlig istället med det som faktiskt är jobbigt under denna mammaresa och givetvis hylla det som är underbart.
Hur som helst, ikväll är det dags för avsnitt 2 av nya programmet “Mammor” på Tv3, jag missade premiären förra veckan men kommer sitta bänkad ikväll då många mammor tydligen ska känna igen sig, programmet ska vara kryddat med mycket humor, vi får allt hoppas det.