När du fastnar så länge att du blir till en papperskorg!
Det finns en cykel på Södermalm som symboliserar mångas liv, beslut och framtid. Det sägs ju att alla måste nå sin så kallade gräns innan man nått botten, eller går i taket. Jag för min del är en person som är väldigt öppen med vad jag tycker, tänker och känner. Då givetvis på ett bra sätt, man behöver ju inte alltid delge vad man tänker eller andra saker som kan tas på fel sätt, uppfattas som negativt eller bli elakt. Jag tror också att det är viktigt med att vara öppen med hur man känner i en relation och då menar jag inte bara parrelationer då menar jag ALLA såkallade relationer man har, som vänskapsrelationer tex borde vara lika viktiga att vårda, respektera, lägga tid på, uppskatta, fira men som vilken nära relation som helst men då måste man ibland ha möjligheten att säga ifrån också, att rensa luften och berätta hur man känner för någon situation, tillfälle eller person. Är det inte meningen när man går in i en vänskapsrelation att den ska hålla länge?
Samma sak i en parrelation, det bör inte vara andra regler där bara för att man oftast bor ihop? Båda relationernerna är väl lika viktiga fast på olika plan?
Sen har vi arbetsrelationen, att arbeta lön till lön med noll framtidsplaner, ideer, visioner eller ens intresse tycker jag är helt fel. Om vi gjorde en utvärdering på hur många som faktiskt avskyr sitt jobb tror jag att vi skulle bli chockade här i Sverige. Men faktum är alltför många stannar på sitt nuvarande jovan av ren trygghet eller för att de inte vågar ta den ekonomiska risken. Och till sanningen hör att vi måste vara mer öppna, våga säga ifrån, våga stå upp och vara tydliga med vad vi vill till våra arbetsgivare om man ens ska ges möjligheten till att komma vidare. Det kanske finns en anledning till att de flesta kvinnliga chefer oftast uppfattas som lite bitchiga, de kanske bara är lite mer öppna, bestämda, framfusiga och konkreta än de flesta klarar av.
Och helt ärligt alla tre relationer ovan vänskapsrelationen, jobbrelationen och parrelationen har en sak gemensamma och det är om du inte säger i från, ifrågasätter ibland och har NOLL framtidsvision så kommer du fastna och kanske hamna i situationer du vantrivs i. Tänk om Svenskarna var lite mindre konflikträdda. Det skulle vara något.
Denna cykel tex, den har stått på Skånegatan så länge nu att den blivit en papperskorg. Som bara fylls med mer och mer skräp.
Att cykeln inte heller mår bra är tydligt, hjulen har punktering, rosten är lite överallt, just som på vilken person som helst så mår ingen bra av att bara stå stilla och fyllas på med saker som till slut bara blir skräp. När man inte presterar, använder sina talanger eller kunskaper så slutar alla att se dig, tar dig för givet och fyller dig med skit. Hahhaa förlåt men mitt försök till att vara poetisk kanske gick åt skogen men du förstår nog hur jag menar, jag tycker synd om denna cykel helt enkelt.
Låt ingen ta dig för givet, se till att alla ser dig, stanna inte kvar för länge så du bara tillslut börjar rosta bort och alla tar dig för en papperskorg. Stå på dig, sätt ner foten och ta ingen skit!