36 år
Så idag kom dagen! Dagen då ett år till har passerat, man har gått från 35 ljuva år till 36. Känner man någon skillnad? Svar nej. Hehe.
Men när man kommer upp sig i åren så här som jag då uppenbarligen gjort så tänker man mycket. Först blir man stolt över sig när man tänker på allt roligt man hunnit med. Man kommer alltså in i ett läge först nu då man inser att man levt ganska länge trots allt. Man ha hunnit med mycket, sett mycket, upplevt mycket. Träffat många olika människor genom livet, några som finns med än idag och en hel del som inte är med av en eller flera anledningar. Många som satt avtryck och en hel del man glömt bort. En del man aldrig skulle velat missa och en hel del man skulle klarat sig utan hehe. Ja, ni fattar.
Men i detta tänkande så kommer ju lite oro också. Jag har tillsammans med några jämngamla (unga) på senaste tiden diskuterat pensionen. Tex pensionssparandet och visioner. Där får man ju lite panik. När man inser att man kanske inte varit den bästa på att pensionsspara direkt. MEN då kommer man till insikt med att lika lång tid som jag levt nu, då alltså inklusive mina “barnår” då man producerade noll och kostade mer än man drog in till familjen. Lika många år som jag levt tills nu, lika många har jag alltså kvar innan jag går i pension. Förhoppningsvis. Detta fick mig direkt faktiskt att må lite bättre. För DET betyder ju i så fall att jag kanske trots allt hinner med få till en bra grund till stadgad pension. Man kanske hinner spara en bra peng. Men nu tänker jag inte bara ekonomiskt utan också på livskvalitén, den där speciella livskvalitén som gammal, den man jobbar hela livet för att kunna se fram emot. Jag vill lalla runt lite på ålderns höst. Resa, välja vart jag för tillfället vill bo osv. Några hus här och där. Bra ekonomiskt, frisk till hälsan, må bra och givetvis kanske också vara asläcker typ a la “real housewifes of anywhere” då hej jag är het som en 60 åring men jag är egentligen 75, baaaaam. Ni vet, yoga några gånger veckan, simning några dagar veckan, äter bara ute, spa några dagar i veckan, hämtar barnbarnen på förskola några dagar i veckan, hänga med familj och vänner hela tiden osv osv.
Min teori är att när det närmar sig min del att gå i pension så kommer åldern ha höjts här i Sverige, kyss hejdå till 65 och 70 jag tror att 75 år kommer bli den nya pensionsåldern i Sverige om några år. Trist men det är det jag förbereder mig för. Jag vill nog också förbereda mig för att inte behöva vara tvungen att bo i Sverige, om jag nu är kvar i Sverige alls i den åldern, vem vet. Om Ralph ska bli musikproducent i Los Angeles, mäklare i New York eller kanske designer i Paris så vill man ju vara nära. Blir han trimmis för ett B-band i Stockholm så gäller ju samma sak. Min plan är ialf att vara så flexibel, frisk och smidig jag bara kan.
En annan sak jag tycker är fantastiskt inför min pension är att min generation kommer ha helt andra förutsättningar som pensionärer än tidigare. Vi kommer att kunna hålla oss mer “rullande” och vara mer självgående än våra äldre nu. Detta eftersom vi är uppvuxna och mer vana med det digitala. Vi kommer kunna ha bättre koll på våra pengar, vi kommer kunna ha mer nytta av tex Willys/Ica hemleveranser, hemleveranser av mediciner, kläder med mera. Nu finns bekväma tjänster som Foodora, Uber och annat. Vi kommer kunna ha bättre koll på våra barn och barnbarn osv via sociala medier. Om 35 år så hoppas man ju att övervakningssystemen, fall-larm osv kommer att vara bättre. Jag tror verkligen att vi kommer ha en helt annan möjlighet TACK VARE det digitala att kunna ta hand om oss själva mer OM nu utvecklingen fortsätter som den gjort de senaste 30 åren. Sen är det ju såklart andra saker som kan spela in så som utvecklingen i världen både när det gäller krig, kärnvapen eller klimatet.
Hur som helst, jag är från och med idag hela 36år och jag känner ingen skillnad från 27, möjligtvis lite mer trött men det beror på mycket jobb, lite mer sliten men det är en kombo av hektisk karriär och ett hektiskt småbarnsliv. Jag ser fram emot minst 80 friska år till. Planen är att bli minst 115 år gammal med huvudet på skaft och hälsan i schack. Fortsätter livet som nu så kommer allt blir bra till slut. För fasiken vad jag älskar mitt liv och där jag är idag. En sak är SANT –fan va man blir smartare med åren!