Morgonen gryr. Det har regnat över natten. Lite dålig sömn i the bunkbeds – men det är livet som en backpacker. Något grusiga i ögonen efter ett par riktigt goda öl kvällen innan. Upp och hoppa för att få i sig en härlig uppfriskande frukost. Vi ska ju ut på äventyr.

Guiden i bilen som möter upp och är en skojfrisk person. Han skämtar frekvent om sig själv i tredje person. Vi snackar om att han hade fungerat bra i stand up hemma i Sverige. Området Phong Nha Ke Bang Nationalpark är ett ganska nyupptäckt område och ingår som ett Unesco världsarv i Vietnam. I området sägs att det finns över 300 grottor och många är fortfarande inte upptäckta. Området hade också en riktigt svår tid under kriget med amerikanerna. Guiden berättar att amerikanerna fällde i området över 7 ton bomber per invånare. Mycket ligger fortfarande kvar – odetonerat. Varje år är det fortfarande personer som far illa av odetonerade bomber. Amerika försöker hjälpa till med att rensa området men det räcker inte. Dessutom säljs mycket illegalt över gränserna till Kambodja berättar guiden. När någon hittar bomber i djungeln sågar de upp dem för att ta ut innehållet och sälja vidare. Riskabelt.

Vi kommer till en korsning. Vi är bara 50 km från Laos. Vi står på den berömda vägen som försörjde trupperna som krigade mot södra Vietnam från Nordvietnam. Amerikanerna stödde trupperna i södra Vietnam. Nu är det dock svårt att kunna se tillbaka hur det verkligen var här när amerikanerna skördade lövverket med avlövningsmedel för att hitta vietnameserna. Vilket ofattbart krig.

Vi åker vidare in i djungeln på betongvägar och vi kommer in i själva nationalparken. Parken är indelad i tre olika delar. Dessutom 2009 upptäcktes världens största grotta Son Doong Cave. Denna grotta går också att besöka men kostar dig 3000$ och en djungelvandring på sex dagar för att nå. Med upptäckten av denna grotta blommade turismen ännu mer. De mest berömda dock är Paradise Cave och Dark Cave. Lättillgängliga för de flesta både på motorcykel och via turer. Vi stannar till vid ingången till Paradise Cave. Denna grotta hittades 2005 och den lokala mannen som hittade grottan vågade inte gå ner vid ingången.

Det finns turer som tar dig 7 km in i grottan och totalt är grottan 31,4 km lång. Vi ville egentligen gjort den långa turen men på grund av höga vattenflöden var det omöjligt. Vi fick nöja oss med att vandra ner 1,5 km i grottan bland stalagmiter och stalaktiter. Ni kommer ihåg ramsan. Det gör vi. Om inte läs vår gamla inlägg här från Babe Lake National Park.

Stalagmit eller stalaktit? Hur var det nu igen?

Det är ganska turistiskt vid denna grottan. Gångar är tillrättade och små minibussar tar oss nästan ända fram. De sista höjdmetrarna klättrar vi utmed bergssidan. Vi får en introduktion av grottans djup och sedan beger vi oss nedför trappan ner i djupet på egen hand.

Formationerna är fantastiska och väldiga. Det är högt till tak. Upp till 80 meter på sina ställen. På flera ställen finns vattensamlingar som skapar underbart vackra spegelbilder av grottan. Den 1,5 timme som du har på dig i grottan är helt klart värd att ta i beaktande och ta det i din takt. Det finns mycket formationer att kolla in.

Spegelblankt.

Vackert.

Ser ni ansiktet som bildats?

Fler roliga figurer där bara ens fantasi sätter gränser.

När vi är klara med Paradise Cave åker bussen till Dark Cave. Det är redan dags för lunch. På erbjudandet för dagen står en supergod djungelbuffet med alla dess olika kött. Det är svårt att inte bli kär i maten. Ta dig ett rispapper, välj dina egna ingredienser och rulla ihop och doppa in den härliga såsen. Kan inte bli bättre lunch. Bryt bort lite ris och bara njut. Henrietta hade dock lite otur med en stor bit kött. Den hamnade så snett i halsen att den höll på att ta död på henne. Hon fick efter mycket möda upp den till slut. Puuh.

Lunchen är slut och vi har redan under lunchen sett flera åka iväg på ziplinen som går över ån och du åker iväg på den 400 meter långa färden. Wiie spännande snart är det vår tur.

Får på oss flytväst, sele för zipline, hjälm med lampa och sedan är vi redo efter en kort introfilm vad som ska hända. Upp i tornet och när vi till slut är förankrade är det: – Bye bye, vi ses på andra sidan.

Emelie gör sig redo för ziplinen.

Peter redo för lite adrenalinhöjande aktiviteter.

På andra sidan landar vi säkert och när vi väntat in samtliga tar vi oss ner i vattnet för att sedan komma in i grottan. Lampan går på det blir mörkare. Vi har blivit av med selen och nu tar vi också av oss vår flytvästar. Vi fortsätter upp in i en skreva och in i gyttjan. Det börjar med en liten smörja mellan fötterna och är midjehögt när vi kommit en bit in. Chokladen, bajs eller lera. Det är till slut så mycket lera att de växer upp till brösthöjd. Kommer vi fastna? Till slut känns det enklare att bara lägga sig ner i gyttjan. Vi flyter. Vilken gyttjeinpackning. Nu ska vi allt föryngra våra hudar.

En lerfylld Peter.

Det är ett enda stort skratt inne i grottan. Till slut ber guiden oss att släcka lampan. Det blir bäcksvart. Det är därför det heter Dark Cave. Vi är som barn leker i lera och blir extremt skitiga men kul är det. Efter en sisådär halvtimme kräver guiden att vi ska vända ut igen. Vi kommer ut och försöker så gott det går att skölja av oss. Därefter simmar vi in tillsammans in i mörkret. Allt avslutas även här med att vi släckte lamporna och följde sedan guidens lampa ut igen. Wow vilken känsla!

Glada och nöjda äventyrare efter dagens höjdpunkt: besöket i Dark Cave.

Ute igen från grottan tar vi paddlarna och kajakerna och tar oss tillbaka där allt började. I land finns andra roliga busiga badaktiviteter. Vi åker korta ziplines över vattnet och slänger oss i när det tar stopp. Vi testar gungan i vattnet och en del testar på ninjabanan. Den skippar vi.

När leken är slut och vi är nöjda ombytta och torra igen får vi direkt välja en dryck från kylväskan. Det passar så bra när ölen kommer i handen. Sedan är det hemtransport som gäller.

Lugnet före stormen.. – Cheers! Henriette, Emelie & Jakko – ibland finner man bara helt underbara vänner på sin resa.

Tillbaka på hostelet har nya gäster kommit och det härliga samtalsämnet är naturligtvis dagens äventyr. Happy hour är igång och Gin Tonic står på tapeten. Vi kör i normal standard medan den colombianska köper på sig 16 stycken GT´s på en gång för säkerhets skull. Henrietta har en adventskalender som hon måste följa från gymmet med plankan. Vi hokkar henne på en planka och en #plankfie som sedan skickas till gymmets facebooksida. Nu känns det bra att ta en GT till. Innan det blir alltför sent går vi i säng. Undrar hur colombianerna kommer må imorrn? Hörde att de ska åka med bussen kl 05.00.

Vilken dag! Vi är så förväntansfulla på morgondagen!
Kostnader: 1 350′ VND per person. I det får du både transport, inträde till både Paradise Cave och Dark Cave, lunch, vatten och öl. Bara inträdet till grottorna är 300′ respektive 350′ VND
Tidsåtgång: 08:55-17:30
Bra att ha med: bra skor, ombyte för bad. Om du har med två par shorts eller bikini ta med den du saknar minst om du senare behöver slänga den. Du kommer bli skitig. Kamera och GoPro om du har med flytfäste.

The post Paradise Cave och Dark Cave – Phong Nha Ke Bang, Vietnam. appeared first on ITRAVEL.

Det är den 10 april och vi har kommit till ett nytt land: Malaysia.

Malaysia är vårt tionde land. Tro det eller ej. Ett nytt land med nytt leende folk och en ny kultur. Och vi, vi har snart varit på resande fot i nio månader. Nio månader av nyfikenhet, möten, äventyrslystenhet, skratt, gråt och levnadsglädje. Men också av saknad och kärlek. Då tänker vi framförallt på nära och kära hemma. Men också på så simpla saker som saknaden av att kunna dricka vattnet som kommer direkt ur kranen, en självklarhet för oss när vi är hemma. Vissa dagar pratar vi mycket om svensk mat, såsom leverpastej, en härlig smörgåstårta, grovt bröd, lösgodis, älgfärsbullar och falukorv med makaroner.

Vi skulle alltså ta oss över gränsen mellan Thailand och Malaysia. Om vi hade lite tur kanske nå till kuststaden Kuala Besut. Det gjorde vi till och med med råge. Vi hann till och med ut till Perhentian Islands – med ett himla gött flow. Det trodde vi aldrig. Klockan var dessutom bara tre på eftermiddagen när vi steg av båten på en av dessa paradisöar.

Allt började med att vi lämnade Koh Mook den 9 april och Charlies Beach Resort där vi varit de senaste tre dagarna. Det finns fyra avgångar hotellet erbjuder. Vi valde avgången klockan 14:00 eftersom att vi ändå visste att tiden fanns med oss. Vi behövde lämna landet senast den 10 april eftersom vårt visum gick ut då. Båtfärden intill land tar ca 45 minuter. De körde oss i ilfart med tuktuk-taxi till andra sidan ön där vår båt stod och väntade på oss. På båten träffade vi ett franskt par. De berättade om sin fantastiska resa som nu hade kommit till sin slutpunkt. Det är konstigt att allt har en början och ett slut. Kan inte allt bara vara som evighetssymbolen. Fast kanske inte ändå. De hade varit ute i 10 månader. Precis innan vi kom fram till båten hade killen i paret tagit sig ett sista dop på deras resa. Nu väntade hemresa via Bangkok och sedan hem till Frankrike.

Fullastade i vår tuk-tuk lämnar vi härliga Koh Muuk för nya äventyr i ett nytt land, Malaysia.

I hamnen väntade en pickup på oss. Eftersom vi var för många blev ingen utlovad AC för oss då vi hamnade på pickupens flak. Chauffören tyckte att det var pinsamt att vi inte kunde sitta i bilen och köpte därför öl och Cola till oss. Vi tyckte att det var helt okej. Fast det är klart det var 36 grader ute och vi hade betalt för AC. Han kollade nog i backspegeln för efter hälften av sträckan stannade vi igen för stödköp av nya öl till oss. Vi njöt och kunde sola med en kall i handen in till staden Trang.

I bilen satt också en thaitjej vid namn Cartoon. Hon skulle hem till sin man. Hon jobbade på Koh Muuk. Bra på engelska var hon. När vi kom fram till Trang talade hon om att hon skulle till Hat Yai. Precis dit vi skulle för att ta tåget över till Malaysia. I Trang bytte vi ihop med henne till lokal taxi och vidare med buss till Hat Yai. Två timmar senare var vi i Hat Yai. Hennes man kom och hämtade oss allihop och sedan körde de oss till vårt hotell. Vilka vänliga människor det finns i världen. Tänk på det nästa gång ni ser någon som kanske skulle behöva er hjälp. Det krävs så lite.

Vi tog in på hotellet Red Planet Hotel. Det är ett rent och fräscht hotell. Ett bekvämt hotell, vilket vi behövde efter vår lilla chaletvistelse ute på Charlies. Gick ut en runda för mat och även bort till tågstationen för att kolla in tabellen när tågen gick under morgondagen. Det finns fyra avgångar och såg genast att alternativ 06:30 passade oss bäst. Då skulle vi vara framme vid Sungai Kolok vid kl 10:00. Hem och snabbt i säng för att få lite vila.

Så här tidigt på morgonen är det väldigt lugnt vid tågstationen i Hat Yai – Endast Peter & Emelie är vakna.

Klockan ringer 05:00, långt innan solen är uppe. Vi samlar ihop oss och går bland de enstaka mopedisterna och sovande taxichaufförer på sina flak till stationen. Det är inte många som rör sig på gatorna vid denna tiden.

Vi scannar vårt bagage innan vi får komma in på stationen. Går fram till biljettluckan och köper oss våra biljetter. “Snabbtåget” avgår kl 06:30. Klockan är bara 05:50. Tur att vi köpte med oss frukost till perrongen. Tågsetet vi ska åka med är inte årsmodell 2016 utan vi har förflyttat oss tillbaka i tiden, inte när ångloken rullade men kanske innan våra egna SJ andraklassvagnar byggdes om för första gången. Vill ni testa – åk med tågen på tågdagarna i Landeryd. Fast att åka som en “local” det är något visst med det. Vi har läst att det är lite oroligheter vid gränserna och särskilt i området dit vi ska. Det går militärer genom tåget med skarpladdade vapen konstant. Sydöstra Thailand är dominerat av muslimer och flera attentat har skett. Vi är de enda utlänningarna på tåget. Wow häftigt! Till och med en militär tar upp sin mobilkamera och vill fota oss. Han plockar snyggt undan sin automatkarbin och tar stolt en bild. Han ber oss posera.

“Snabbtåget”…

Tåget rullar i sin gilla mak. Fönster och dörrar är konstant öppna. När vi stannar till på perrongerna kommer det kvinnor som säljer mat genom fönstren. Det byts mat mot pengar. Köper oss också lite mango av en försäljare. Mango med chili-salt-sockerblandning smakar gott i värmen och återställer saltbalansen lite.

…mot Sungai Kolok.

Något försenade kommer tåget in på slutstation Sungai Kolok. Alla går av. Vi är verkligen de enda som är utländska här. Ögonen är på oss. Lite hungriga går vi över gatan bort till den lilla marknaden där får vi en supergod nudelsoppa innan vi lämnar landet. Den muslimska kvinnan, som äger ståndet är nyfiken på Emelie och passar på att prata extra när Peter är på toaletten.

– Är du gift? Har ni några barn? Hon har kanske sett att Emelie har en ring på fingret. Barnen jämte skrattar lite. Peter kommer tillbaka och kvinnan går iväg. När vi ska betala ger vi lite extra dricks. Kvinnan blir glad och kindpussar Emelie ett par gånger. Emelie tror att hon fått läppstift på kinderna när hon frågar Peter, men det var nog vattenfast inflikar Peter.

Mätta hoppar vi på två motorcykeltaxis en kilometer till gränsen. Sedan går vi in på Thaiborder för att få vår stämpel att vi lämnat landet. Kommer ut på andra sidan. Nu befinner vi oss 300 meter i ingenmansland mellan stängsel och taggtråd. Korsar floden och kommer sedan in på motsvarande Malysiskt immigrationkontor. En check med vår kroppstemperatur och sedan fram för fingeravtryck och stämpel med 90 dagars vistelse i landet. Inga frågor. Ingenting mer och vi var inne i landet. Vi som hade en plan vad vi skulle säga om frågorna kommer. Egentligen ska även en utresebiljett vara bokad. Puuuh, skönt att vi slapp boka en sådan när vi inte vet hur länge vistelsen i det här landet blir.

– Hejdå Thailand! – Hej Malaysia! från Ingenmansland.

Väl nu i Rantau Panjang – Malaysia, skulle vi ta ut pengar och hitta ett sätt att ta oss till Kuala Besut. 300 meter från gränsen ligger buss- och taxistationen samt även en ATM. Perfekt. Här träffade vi Salam vår taxichaffis. Dealen blev bra och vi satte oss i en taxi med AC mot Kuala Besut efter vi också tagit ut pengar. När vi närmade oss Kuala Besut kom Emelie med frågan. Ska vi inte ta oss ut till ön istället idag? Sagt och gjort. Salam fick stanna en gång till vid en ATM, då ön som vi ska till saknar uttagsautomater. Därefter droppade han oss direkt vid kontoret där båtbiljetterna köps.

Två biljetter köptes och sedan över gatan för att vänta fem minuter på vår speedboat. En motorbåt med 300 hästkrafter kom och vi flög på vågorna. Man fick hålla i sig. Vi lämnade av de andra och sist var vi som inte hade bokat in något boende denna natten. Då vi trodde att vi först skulle komma den 11 april till Perhentian. Vi bad att bli avsläppta på en strand, där vi valde ett boende vid namn The Reef. Vi har nämligen fyra nätter på det underbara The Barat kommande vecka i närheten. Mer om detta hotell i ett senare inlägg.

Vi närmade oss öarna. Vilket vatten. Turkost turkost och ja turkost. Öarna ligger väldigt nära varandra och har bra motorbåttaxiförbindelser. Här sitter vi nu och blickar ut över det turkosa vattnet istället för att åka båt hit idag. Ibland ska man bara ha ett gött flow. Då lever livet extra mycket och hjärtat slår lite extra, ni vet den där känslan!

Vissa arbetsplatser är visst lite bättre än andra.

Bra uppkoppling är sällsynt – mer vanligt förekommande är våra äventyr. Vi lägger ut inlägg så snabbt vi kan och för att ni läsare ska få inspiration till uppslag för resor. Nu inom den närmsta tiden kommer ett uppslag från Vietnams grottor som vi gjorde i början av december.

Kostnader
400 Baht = ca 100 SEK
50 RM (Malaysiska Ringi) = ca 100 SEK

• 400 baht per person Longtailboat+AC Van, Koh Muk – Trang.
• 12 baht per person lokal taxi, Trang centrum – busstation.
• 100 baht per person AC Van, Trang – Hat yai.
• Övernattning Hat Yai Red Planet Hotel 750 baht dubbelrum(350 meter från tågstationen).
• 92 baht per person tågbiljett, Hat Yai – Sungai Kolok(finns fler avgångar och priset varierar).
• 40 baht mototaxi 1 km till gränsen.
• 100 RM taxi, gränsen – Kuala Besut.
• 70 RM tur/retur Speedboat, Kuala Besut – Perhentian Islands(45 min).
• 150 RM The Reef övernattning dubbelrum Perhentian Island Besar.

Itravel tipsar
-Lyssna inte alltför mycket på allt hemskt som står på nätet. Lita på dig själv och tro på att de flesta människor vill gott i världen.
-Gränsövergången från Thailand till Malaysia som vi valde gick smidigt och rekommenderas varmt.
-Res alltid med ett leende på läpparna, folk omkring dig ler(för det mesta) varmt och välkomnande tillbaka.
-Åk till Perhentian Island! Det kommer nog att bli 2017 års resemål om du frågar oss.

The post Till Perhentian Island, Malaysia – med ett himla gött flow. appeared first on ITRAVEL.

TRANSPORT. Det finns två sätt du tar dig hit. Antingen via hotellets transfer från Coron eller gör du som oss tar dig upp via ett äventyr med den lokala bussen. Lokala bussen tar ca 2 timmar upp medan deras transfer går säkerligen på 1,5 timme. När vår konduktör, arbetskarl och allt-i-allo slår med järnröret i handen på bussens utsida och vi är framme. Det har varit en spännande resa upp på mestadels grusvägar. Vi har åkt en kombinerad buss/lastbil. Där allt fraktas tillsammans med människorna ombord.

Vi valde att ta den lokala bussen – alltid lika spännande.

VÄLKOMNANDET. Vi hoppar av med ett stort tjockt lager av damm på händer och kropp. Personalen möter upp oss med varma leenden och med kalla våta handdukar som vi kan torka bort det allra värsta dammet med. Vi är framme på Cashew Grove Resort. Resorten som inrymmer sex bungalows och sex rum, med en beachrestaurang och pool. Vi serveras en väl kyld välkomstdryck i form av cocosnöt. Det är en fräsch känsla.

Cashew Grove Resort med sin nötformade pool.

LOCATION. Hotellet ligger i direkt anslutning till havet med en lång härlig sandstrand, cirka 100 meter ut kommer ett grunt rev där vågorna väller över. Vår bungalow som vi ska bo i tre nätter har en underbar utsikt. Internet finns, men inte alltför highspeed men det behövs inte när du hör vågorna i nära anslutning slå in mot revet. Poolen, som finurligt nog är cashewnötsformad, erbjuder heldags sol från tidig morgon till fyra tiden på eftermiddagen är något du har möjlighet att använda om havet inte lockar med alla koraller i revet utanför. Visst växer det cashewfrukter här med. Precis vid poolen står ett träd, där det ibland trillar ner färdiga frukter ner i poolen.

Cashewfrukten på sitt träd.

Detta är ett perfekt ställe du kan åka till om du vill komma bort från Corons puls och bara skämma bort dig för ett par dagar eller en vecka. Vi hade inga problem med att ligga vid poolen under våra dagar och bara samla in ny energi för fortsatta resan och känna in lugnet.

Vi valde att ha några lata dagar för återhämtning vid poolen.

BUNGALOWS. Erbjuder alltifrån en uppgraderad känsla i rund form precis vid strandkanten till privata lyxiga bungalows med egen pool att relaxa i. Alla sängar har myggnät och anläggningen jobbar också ständigt för att hålla myggen borta med bra medel. I vår bungalow finns ingen ac utan istället en takfläkt vilket räcker gott och väl för att hälla nere värmen. Om det inte räcker är det alltid nära till havet. Likaså har alla bungalow ett eget badrum med dusch och toalett i västerländsk standard. Badrummet är det som skiljer sig något från rummet. Då toaletten är väldigt klassiskt nystil medan bungalown känns enkel och passar in i området både utanför och inuti. Ibland kan strömmen gå och det kan påverka varmvattnet.

Vår bungalow har bara ett par steg ner till strandbrynet.

Färska blommor skapar alltid den där lilla extra fina känslan.

AKTIVITETER. Cashew erbjuder många olika aktiviteter tillsammans med annan uppdragsgivare. Aktiviteterna är något dyrare än i Coron och detta dels på grund av monopolet av endast en operatör. Det finns både dykning, safari och andra aktiviteter du kan ta dig för om du inte helt enkelt vi slappna av vid poolen hela dagen. Fråga vad som erbjuds när kommer kom platsen och de kommer tala om vad du kan göra.

Det finns gott om ställen att koppla av på, hitta just ditt favoritställe.

Få bort sanden mellan tårna..

RESTAURANGEN. Frukost ingår i hotellpriset och serveras dagligen från 07-09. Lunchen 12-14 och middag 18-20. Tiderna är väldigt bestämda och det finns inte många andra alternativ än restaurangen. Lunchen och middagen ingår inte i rumspriset utan är ett tillägg. Lunchen serveras med tre rätter. Du får möjlighet att välja alternativ huvudrätt. Middagen serveras med fyra rätter. Där går personalen runt under eftermiddagen och frågar vilken huvudrätt som önskas. Oftast ett val mellan fisk och kött.

Bättre middagsutsikt.

KOSTNADER. Lokalbuss från Coron till Cashew Grove Resort avgår från Corons busstation kl 08 och 11. Fast var i tid. Tabellen är väldigt diffus. När vi åkte gick bussen kl 11. Kostnad 80 pesos/person.

Pick-up från Coron med hotellets privata van kostar 1500 pesos/person. Lunch 350 peso/person. Middag 650 peso/person. Transport till eller från flygplatsen med hotellets privata van kostar 1000 pesos/person.

iTRAVEL TIPSAR. Har du svårt att hitta ett boende inom rimliga priser där du får både strand och pool på Coron? Vi kan varmt rekommendera Cashew Grove Resort. Dock ligger det över en normal backpackers resebudget men under lyxresorternas pris. Nackdelen är att du inte har någon valmöjlighet gällande matalternativen då resorten är exklusivt belägen vilket kan göra maten något enformig. Fördelarna överväger dock om du eftersöker härlig avkoppling, tid för återhämtning och en helt fantastisk strand- och havsmiljö. Bonus är att sjokorna dugong lever i vattnet utanför just denna delen av ön, har du tur kan du få en skymt av dessa unika djur på köpet.

The post Cashew Grove – en komplett resort på den hjärtligaste ön i Palawan. appeared first on ITRAVEL.

Under två dagar hyrde vi motorcykel för att utforska närområdet kring Coron en aning. Motorcykeln är i bra skick men har en hel del skavanker och skador. Den är inte tankad och det är första åtgärden innan vi ger oss av. Första dagen gjorde vi en liten utflykt till de varma källorna öster om stan till Maquinit hot springs. Vi tyckte att det kunde vara en kul grej att kika in. Med på färden fick vi också med vår nyvunne vän Gustaf som vi träffat på dykcentret. Han var också på väg till en strand i närheten eftersom det inte finns några stränder i Coron Town. Coron har byggt in hela stranden med byggnader istället. Han tyckte att det också kunde vara kul att kolla in de varma källorna.

Vid hamnen svänger vi höger in på mer sämre vägar. Vägen blir till slut grusväg och hastigheten går ner avsevärt. Efter fem kilometer kommer vi fram till skylten för de varma källorna. Vi betalar in oss på anläggningen och byter om till badkläder. När vi kollar bort mot poolerna och havet som ligger bakom är känslan lite av en besvikelse då stället är uppbyggt och inte naturligt. Kanske det inte gick att få till någon badanläggning utan att bygga upp dessa pooler. Vi kollar vart vattnet Ian tänkas komma från men hittar ingen källa. Vattnet håller strax 37-40 grader och det känns när kroppen går i från utetemperaturen på 32 grader till ännu högre. Det blir bara fel. Det är kul att uppleva det men det räcker en gång. Vi skvalpar själva i pölen ett tag men bestämmer oss sedan för att ta en fika som vi har med innan vi lämnar för att hitta stranden istället. Vi fryser inte direkt utan svetten lackar. Gustaf som är läkare skrattar lite skämtsamt att här frodas nog bakterierna bra och håller upp lite gröna alger från kanterna av poolen.

Maquinit hot springs? – Bada i havet istället, enligt oss.

Kaffet smakar härligt gott  i värmen men vi behöver lätt sätta i oss ett par liter vatten innan vi åker vidare. Vi hoppar på mopederna igen och åker vidare på grusvägen. Först efter ytterligare fyra-fem kilometer ser vi Bali Beach och efter ytterligare två kilometer kommer Cabo Beach, där vi svänger ner. Här finns möjligheten att bada. Vattnet är faktiskt lite grumligt när vi är där men svalkar gott. Här ligger vi resten av dagen innan vi vänder av hem mot Coron.

Cabo Beach ligger några kilometer från Coron Town, ett alternativ du inte behöver åka båt till.

Vi låste in vår MC hos vår uthyrare för natten. Tog en tidig kväll för att nästa dag kliva upp i tid för att bestiga Palawans näst högsta berg med sina 640 meter över havet. Stigningen är ganska krävande motionsmässigt. Däremot är stigen väl upptrampad och när du väl är på den går det inte gå vilse. Vi vaknar på morgonen och tar en frukost på Sea Dive innan vi ger oss av.  Vi köper med oss 4,5 liter vatten. Fyller på termosen med varmt vatten. Köper med nudlar, kaffe, bananer och kakor för dagens utflykt samt lite mentos för sockerkicka om det behövs. Vi åker upp mot sjukhuset där vi svänger in höger och sedan vänster igen. På en lapp och en rätt dåligt ritad karta vet vi att vi ska mot “Mabentangen Dam” där stigen börjar. Vi frågar ett par gånger så vi vet att vi är rätt. Efter en mil och passerande av en bro är vi till slut framme i byn. Vi frågar en sista gång i den lilla Sari-Sarin(kiosken) och vi är rätt.

Vi fyller i boken med våra namn och där vi noterar att ingen gått upp här sedan alla hjärtans dag vilket är för två dagar sedan. Det tycker vi bara är bra att vi får berget för oss själva. Färden går till en början på en väg. Efter pumpstationen för stadens vatten ska vi svänga in höger. Det finns inget som är tydligt med den anvisningen. Tur är att det är en man som lämpligt nog visar oss in på stigen.

– Där borta finner du stigen upp till berget, efter du passerat skylten.

Väl inne på stigen går den utmed bäcken till en början, genom lite snår och vegetationen är lite snårig men stigen finns där. Över rötter samt under dem sedan över stock och sten. Sedan börjar stigningarna komma med skönt tillfrys under fötterna. Vi får hålla oss i rötter och hålla koll på vart vi sätter våra fötter. Efter en timme kommer vi upp till slätter och träden har slutat växa. Här är det varmt och vi stannar ett par gånger med svetten rinnandes för vätskepaus.

Vätskepaus i kombination med att vi stannar upp och ser oss en extra gång omkring bland det fantastiska landskapet. Uppe på toppen ser ni masten som är belägen på den högsta punkten.

När vi kommit över slätten utan träd kommer vi in i ny djungel och klättring uppåt. När vi gått ytterligare en halvtimme kommer vi upp över trädgränsen och går sista biten utan skugga för solen. Det börjar bli varmt nu när klockan slår strax 12 mitt på dagen. När vi tangerar två timmar är vi till slut uppe på toppen vid masten för Smart(telefonbolag i Filippinerna). Vi ser oss omkring för utsikten är slående. Härifrån kan vi se hela Coronbukten och över till Busuanga samt till den sovande jätten som de kallar Coronön för. Det är lite märkligt för staden Coron ligger inte på ön Coron men det förstår du om du reser dit. Utsikten häruppe är häftig. Redan när vi hade en kvart kvar upp var det fin utsikt men häruppe. Wow! Det är något speciellt med vinsten man får vid att bestiga en topp. Att kunna se “oändligt” långt bort. Att blicka ut över ett lillepluttland långt borta i fjärran. Vi slår oss ner för att insupa mer utsikt och även ta oss lite lunch häruppe.

Uppe från toppen av berget Tundalara är vyn slående.

Från den inhängnade masten med ett litet skjul kommer helt plötsligt ut en människa. Nyfikna som vi är pratar vi med honom ett slag. Han själv är nog också ganska pratglad. Han berättar att han jobbar 15 dagar i rad häruppe helt själv och bevakar masten. Han bär en sliten t-tröja och ser inte direkt ut som någon vakt. Han är grymt trevlig och han berättar en massa när vi frågar. Vi lämnar honom efter ett tag när vi känner att det är dags att gå ner igen för berget. Upp till toppen är det ca 4 km från där du lämnar ditt fordon.

Kullarna påminner oss om Chocolate Hills på ön Bohol.

Här kan man blicka ut över övärlden som omger oss.

Med utsikten framför våra ögon påbörjar vi vår nedstigning. Vi skrattar så vi kiknar ibland då vi håller på att trilla. Emelie känner sig inte allt för säker på att gå neråt och får ofta Peters hand.

Till slut är vi nere igen och det tog precis lika lång tid att gå upp som att gå ner. Även fast det sliter hårt att gå neråt på knän och vader. Vår MC står kvar där vi lämnande den. Från Sari-Sarin köper vi varsin kall cola. Vilket smakar juvligt efter vår hike. Allt vatten är slut och väskan som var tung från början är lätt i jämförelse.

Med nya upptäckter kan vi lätt åka hem till vårt hotell igen. Vi har sedan morgonen bestämt att vi lätt ska unna oss varsin massage på hotellet. Hotellet ringer till massagekvinnorna som kommer. De lägger ut två madrasser uppe på andra våningen ute i solnedgången. Där får vi en efterlängtad kroppsmassage som vi både tycker är en av de bästa vi fått i landet.

Vi avnjuter därefter en pizza på stans bästa pizzarestaurang Altrove med deras vedeldade pizzaugn. Till det svalkar vi oss med ett par öl tillsammans med Gustaf och Lisbeth som också är där.

Livet är underbart!

 Kostnader
– Hyra MC kostar 500 peso per dag. Vill du låna billigare för kortare tid kostar det från 300 peso.
– Inträde till varma källorna 200 peso per person.
– Inträde Cabo Beach 50 peso betalas vid infärd eller avfärd.
– Att vandra upp på Tundalura är gratis.
– Massage kostar mellan 300 – 500 peso beroende på vilket hotell för en timme.
– Pizza på Altrove från 300 och uppåt. Värda sitt pris då de bakas i vedeldad ugn.

Våra tips
– Det är alltid bra när man hyr en motorcykel att ta bilder före hyrestillfället. Detta om det uppstår någon form av dispyt gällande skador.
– Du hyr bäst motorcykel hos Angels eller Boyant. Är det slut på ena stället och kanske även andra. Fråga din tricycleförare om annat ställe han rekommenderar.
– Ta med termos och kåsa/tallrik på din resa. Vid utflykter är det guld att kunna ha med lite nudlar och fika.

The post Hot springs och bestigning av berget Tundalara. appeared first on ITRAVEL.

Vi har läst en massa om andra världskriget i skolan. Vi har förstått att det var ett hemskt krig. Till största delen lärde vi oss om att sex miljoner judar dog under Hitlers hemska tortyr. Fast det vi ibland glömmer är alla andra krig som verkligen bidrog till att det var ett världskrig som bredde ut sig i världen. Här i Filippinerna gömde sig japanska flottan i bukten av Coron Bay vid närheten av ön Busuanga. Amerikanarna som gett sig in i matchen att besegra japanerna hittade således dessa tio skepp gömda i bukten.

Med sina stora hangarskepp kunde amerikanerna en morgon lyfta med sina plan mot skeppen. De flesta torpederades och andra sänktes av japanerna själva. Det är dessa skepp som nu lockar allt fler dykare från hela världen att komma hit och dyka på 70 år gamla skepp. Även vi. Vi hade sedan tidigare från El Nido blivit rekommenderade att ta kontakt med dykföretaget Corto Divers.

När vi klev in i dykshopen kände vi oss välkomnade direkt och att det var detta företag vi skulle dyka med. Utrustningen var bra i ordning. Sakerna kändes proffsiga. Maskerna var de bästa vi testat. Likadant att de använde integrerade viktsystem i BCD:n gjorde också att det kändes att Corto satsade på proffsighet. Vi skulle om ett par dagar dyka.

Vi var från början inte alls taggade på att dyka på vrak. För det första tyckte vi inte att det var något för oss, nybörjare som vi faktiskt är och sen ville vi ju se det rika undervattenslivet som faktiskt landet är känt för. Att vi hade förutfattade meningar i detta visste vi ännu inte.

Måndag kom och vi tog en tricycle(moped på tre hjul) bort till dykshopen. Där träffade vi vår underbara Divemaster Nicole som skulle vara med oss hela dagen. Vi testade ut våra våtdräkter och övrig utrustning. Därefter plockades allt in i lådor för transport bort till hamnen där vår båt väntade. Gustaf och Lisbeth som vi träffat över ett par ord i dykshopen var också på plats och vi hoppade in i samma tricycle. Vi upptäckte sedan att det var lite synd att vi splittrades väl nere i hamnen. De som var så trevliga. Däremot som vi sa att vi är ju här för vår skull inte för att träffa andra. Om vi sedan träffar dem igen så var det meningen vilket vi gjorde redan nästa dag.

Dagens banka redo för dykning.

In på båten med all utrustning och sedan for vi iväg. Första vraket vi skulle dyka på var East Tangat. Ligger ungefär 1,5 timmars båtfärd från Coron. Djupaste punkten i den sluttning som skeppet ligger på är 18 meter och går sedan upp till 4 meter. Lättast entrar man skeppet från stranden. När vi väl fått på vår utrustning ger vi oss av neråt mot djupet och går utmed korallrevets sluttning bort mot skeppet. I ca 10 meters synlighet i vattnet framåt dyker skeppet upp från ingenstans. Vi seglar runt. Möter flertalet olika fisksorter både batfish och parrotfish. I mörkret av skeppet döljer sig flertalet andra sorters fiskar vi ännu inte kan namnet på.

Peter på väg till dagens första vrakdyk, East Tangat.

Vi trodde aldrig någonsin att det skulle finnas så mycket liv runt skeppen samt att korallerna nästintill ätit upp skeppet och skapat en ny värld med olika sorters växtlighet. När vi kommer upp mot 15 meter har vi gått upp mot övre delen av skeppet där möjligheten finns att gå in i skeppet en bit. Nicole frågar om vi är sugna på teckenspråk om vi vill gå in. Självfallet tecknar vi tillbaka. Armarna försöker vi att inte flaxa omkring för mycket med då det finns många vassa kanter och farliga djur som kan skada oss om vi rör dem. Det är en väldigt häftig känsla och vi snurrar oss upp och in genom hålen och efter 10 minuter kommer vi ut genom hålen som torpederna skapat. Känslan är otrolig i kroppen och vi vill ha mer. Vi rör på fenorna efter vårt utforskande och går sakteliga upp emot vår båt igen. På vägen tillbaka hittar vi en grön grund med lila och rosa anemoner och i detta vackra ligger tre ursöta nemos(clownfiskar). Tyvärr hade vi ingen kamera med oss på detta skepp.

Perfekt dag för dykning.

Uppe på båten är vi exalterade. Wow är känslan! Vi drar av oss våtdräkterna till hälften och därefter startas båten upp mot nästa skepp. Vår divemaster Nicole hon fryser. Vi känner oss varma. Vi har svårt att förstå att hon fryser med en bottentemperatur på 26 grader.

Vårt andra skepp för dagen är en 124 meter stort fraktfartyg till flottan vid namn Morazan. Vi har på vår briefing av dyket fått se en bild av skeppet. Vraket ligger på sidan och där vi kan endast gå utmed vrakets sida vilket motsvarar ett djup på 18 meter. Vid bakre delen där går det neråt och är djupare. När vi ankrat vid bojen är vi först på plats. Vi ser fler båtar på väg mot platsen men vi vet att vi kommer vara själva på vraket då vi tar lunch efter vi kollat in vad som finns på djupet. Redan när vi går ner via linan och närmar oss botten swishar mängder med fiskstim förbi. Stora fiskar ser vi på botten.
– Wow wow wow!
– Wiiie vad kul det är att dyka!

På väg ner i djupet, Peter redo och Emelie tryckutjämnar.

Redo för dyk nummer tre för dagen!

Vi håller oss på skeppets sida och rör oss framåt. När vi sedan vid mitten av skeppet kommer fram till kanten kollar vi in träden som bildats på båten. Där ser vi fiskar simmande upp-och-ner. Sedan tar Nicole oss vidare utöver kanten. Redan nu förstår vi att vi är under 18 meter. Vi kommer ner till 22 meter där kaptensbryggan var innan. Här får vi en chans att simma genom. Detaljerna finns kvar om man kollar noga – fast med koraller på. Emelie simmar sakta fram då hon framför sig har en gigantisk batfish. När Peter sedan kommer fram till nästa mynning står den där och kollar på oss alla tre.

Djurlivet är rikt runt de gamla vraken.

Vi fortsätter sedan efter Nicole frågat oss om vi vill fortsätta in i skeppet. När vi vill kan vi säga att vi vill ut. Det finns flera hål i skeppet som gör att det enkelt går att ta sig ut igen. Detta är inget vi vill för allt härinne är så vackert. Vi är som förtrollade i en helt ny värld. Det är magiskt. Färgerna förstärks av ljuset som kommer in via gluggarna av skeppets öppningar av gluggar och hål. Helt plötsligt lyser Nicole upp ett stim av fiskar inne i mörkret med sin ficklampa på hundratals fiskar. Vi kollar in dem fascinerat. På båten igen säger Nicole att hon älskar dessa fiskar som gömmer sig inne i vraket. Just denna grupp brukar hon kolla in. Hon kallar dem för “The Gangsters”.

Under 20 minuter glider vi omkring inne i skeppet. Ett område inuti skeppet är häftigt. Ett stort hålrum där vi åker utmed kanterna av detta runda rum för att sedan högre upp ge oss av inåt igen. När vi kommit upp på vår båt är lunchen serverad. Vi pratar glatt med Nicole om vår upplevelse, om att hon tog oss in i skeppet mer än 18 meter. Vi som innan vi kommit till skeppen var lite skraja men inte nu längre. Allt var så lugnt fridfullt och spännande med Nicole. Nicole erkänner att hon tagit in oss på vraket på mer än 18 meter men att hon efter att kollat in vår förmåga på första skeppet känt att vi känts som säkra dykare. Vilket känns kul att få höra. Även fast 18 meter är egentligen vad vi får dyka till är vi glada att hon tog med oss in.

Vi befinner oss vid Lusong Gunboat och utforskar nyfiket vraket.

När vi fått i oss vår grillade fisk åker vi mot vårt sista vrak. Lusong Gunboat. En båt som ligger på slagsida ganska grunt på 14-15 meters djup. Vi som verkligen bara ville göra ett, max två vrakdyk åker nu mot vårt sista dyk för dagen – med vrak. Vi är helt klart överträffade. Det är inte bara båtar. Båtarna har naturen efter 70 år tagit tillbaka och korallerna är förtrollande vackra.

Bland fiskar och dykbubblor trivs vi som fisken i vattnet.

Vi gör vårt giant-stride-hopp ner i vattnet och sedan våra tecken innan vi faller ner till botten och vraket. Fast innan kikar vi in korallrevet båten ligger vid. Denna gången har vi med oss vår gopro och Nicole sköter fotograferandet och vi kan istället koncentrera oss på dykningen. En jawfish kollar upp i ett hål. En boxfish sveper förbi och en stor pufferfish kollar in oss lite oroligt. Sedan är vi borta vid båtens bakre kant. Vi går sakta upp utmed aktern av båten till grundare vatten. Kollar in alla olika vinklar av båten och sedan kollar vi även in båtens insida en bit innan dyket avslutas efter flertalet gånger svept om skeppet. Några kanoner finns dock inte kvar. De plockades nog av ganska fort efter det sänktes av duktiga simmare. Fast känslan av hur det var när båten sänktes och manskapet var ombord infinner sig ändå på något sätt. Uppe igen på ytan är vi fulla av adrenalin, känslor, minnen och oförglömliga bilder när man sluter ögonen av vad vi sett inne i och utanför skeppet.

Trötta och lyckliga tackar vi Nicole för en fantastisk dykdag.

Vi lägger oss i fören påväg mot Coron med vår båt. Vi kommer till Coron igen framåt fyra och hinner att duscha kolla in solnedgången från vårt hotell innan vi åker tillbaka och fyller i våra dykböcker på dykshopen. Nöjdare med dagen kan man inte bli. När dyker vi nästa gång?

Bra att veta
– Corto Divers båt/båtar lägger ut först(cirka en timme före de andra dykcenterna), vilket är en styrka och du kan få möjlighet att vara själv på minst det första vraket.
– Vi som var nybörjare och gjorde våra första dyk fick en egen dive master och en egen båt för samma pris som alla andra. Vi hade också valmöjligheten att välja revdykning istället för vraken under dagens gång.

Kostnader
– Vi betalade 3300 pesos per person. Då ingick privat båt, tre vrakdyk egen divemaster, lunch samt all utrustning.

The post Vrakdykning i världsklass – Coron. appeared first on ITRAVEL.

Tiden rusar iväg och vi med den. Äventyret fortsätter och vi upplever. Som vi upplever.

Vi har förflyttat oss från Filippinerna via Kambodja och befinner oss just nu i Bangkok, Thailand.

Som om det inte vore nog att vi den senaste tiden besökt ett av världsarven, det kanske mest kända templet i världen – Angkor Wat. Kryssat mellan landets “flytande byar”, åkt bambutåg på den gamla tågrälsen och sett miljontals fladdermöss lämna sin grotta vid solens nedgång. Vi har förflyttat oss till Kambodjas kust och även näst största stad efter Phnom Phen, Sihanoukville. Bott i en hydda vid Otres beach, blivit toktränade av fransmannen Pierre på Fitness Resort, lapat sol på ön Koh Rong och upplevt sanden knarra under fötterna på ön Koh Rong Samloem. Mer om allt detta kommer vi givetvis skriva om..

Men som om inte detta vore nog? Utan en mycket vacker dag föll Peter ner på knä mitt bland de svalkande turkosa vågorna på en paradisstrand och frågade den magiska frågan. Med lyckliga tårfyllda ögon svarade Emelie:
– men jaaa. Ja!

Nu börjar en ny del av vår resa och vårt livsäventyr, du hänger väl med?

The post Förlovningen – livsäventyret. appeared first on ITRAVEL.

Vi ville åt de öde öarna. Stränderna med potatismjölssand. Snorklingen. Spänningen. Äventyret. Det unika som det fantastiska Filippinerna har att erbjuda.

Att vi dessutom fick vänner för livet. Se alla dess fiskar, koraller, delfiner och sköldpaddor. Att vi hamnade mitt bland femmetersvågor. Beskådade fantastiska solnedgångar och soluppgångar. Fick kallsupar så vi trodde vi skulle drunkna. Samt att vi blev bortskämda med underbar filippinsk mat. Det var bara en bonus.

Vårt val föll på Nativ Exploration. Att samarbeta endast med lokalbefolkningen samt att en del går tillbaka till öbefolkningen via Kaisa Foundation gjorde oss bara mer övertygade.

Att ge upp det “sociala nätverkslivet” och byta ut det mot ett äkta socialt nätverkande. Efter fem dygn hade Emelie haft sin mobil uppe EN gång. En gång för att ta fem bilder. That´s it!

Nu till äventyret..

El nido – Fågelön
Det har regnat och blåst de senaste dagarna. Under gårdagens briefing fick dessutom veta att vi eventuellt inte kommer iväg. Vi vill så mycket – men det är upp till kustbevakningen. Vid 09:30 möts vi upp. Vi passade på att ta en go´frukost på Artcafé inne i El Nido innan vi gick bort till hamnen. Vår packning känns större än vanligt. Vi köpte med oss en platta med öl och även lite bubbel samt rom. Filippinerna har två riktigt goda romsorter för er som gillar Rom. Den ena heter Tanday Superior -12årig och den andra Don Papa Rum.

Hela sällskapet som ska med på båten har anlänt. Alla är förväntasfulla och det verkar som att vi fått grön ljus att åka iväg idag. Solen skiner men det är synbart att vågorna är höga.

Vi drar på all packning på båten. Vi får krypa genom den vanliga färjan som går mellan El Nido och Coron för att komma fram till vårt skepp. Vi har nog förväntat oss en ganska liten båt. När vi väl kommer in i båten ser vi vilket “lyxigt” piratskepp vi ska åka med. Ett stort soldäck med sköna soffor, ett tak på förarhytten där man kan ligga samt även ett tak ovanför sittdäcket. Vilket färd det kommer bli. Sällskapet vi åker med är 16 personer. Totalt åtta par, två från Kanada, ett från Tyskland, ett från Holland, två från Frankrike varav ett av dem bosatta i Singapore, ett par från England bosatta i Hong Kong och så vi då. Åldern varierar från 25 upp till 60 men alla är av samma skrot och korn. Alla känns som äventyrare av den bästa sort. Vi kastar loss ankar när vi till slut får klartecken av kustbevakningen.

Besättningen ombord består av åtta personer. Peter får dem till sju när han räknar en gång lite senare men det visar sig att de är nio. Vi har senare under resan undrat vart alla gömmer sig?

Vågorna är ganska intensiva när vi kommer ut på öppna havet. Detta är inget för någon vekling som lätt känner sig sjösjuk för det är bra fart när vi tar oss över mellan de fyra-fem meter höga vågorna. Vi har fått reda på att vi ska snorkla vid en ö, men det ändras snabbt då vågorna kommer förstöra båten om vi fortsätter i den riktningen. Vi sätter kurs upp mot Napcan Beach istället, för bad och eventuellt snorkling. När vi navigerat upp en bit ser vi den första sköldpaddan jämte vår båt. En stor bjässe som är uppe för att kippa efter andan. Alla kollar förväntansfullt och följer med blicken bakåt då vi lämnar den vackra varelsen i fred. Vi kommer så småningom upp till Napcan Beach och vi ankrar en bra bit ut från stranden. Stranden är den längsta i El Nido hela 4 km lång och den mest kända. Vi kommer aldrig in till stranden då vågorna är för höga utan stannar istället en bra bit ut och hoppar i vattnet från båten vilket är minst lika skönt. Vi skrattar och kommer varandra närmare.

Bad- och snorklingspaus.

Väl klara med våra vattenaktiviteter går vi upp till serverat bord uppe på soldäck. Det bjöds på unicornfisk med sitt karaktäristiska horn i pannan med ris, sås samt grönsaker. Till det kommer också härlig efterrätt med gul vattenmelon som vi inte har i Sverige.

Vi njuter av varandras sällskap, av båten och av solens strålar.

Påväg mot vår övernattning satte vi oss tillsammans med Dan och Emily, som vi klickade med på direkten, från Kanada med ett par kalla i handen och skålar och samtalar med ett glatt humör. Från ingenstans ser vi först ytterligare en sköldpadda. Som om inte det vore nog.

Vi fortsatte vidare norröver och korsade den första barriären av höga vågor. I allt ser vi dem från vår högra sida hoppandes i vattnet. Det är en hel grupp med delfiner som korsar vår riktning. De gör sig verkligen till för vår skull och hoppar högt upp i luften. Känslan är magisk och alla får gåshud av känslan. Vi kan länge stå och se dem försvinna västerut och vi fortsätter vår nordliga resa. Vilket minne. Resans första nattstopp blev på fågelön. En ganska ström passage där vi hoppade i för att simma inåt i höga vågor och där man förflyttade sig snabbt med strömmen från ön.

På land är det ganska karg natur med törnbuskar innanför stranden. Vågorna skvalpar hårt mot berget på ena sidan. Det är lätt att börja tänka sig Robinsonö. Skeppsmatroserna förflyttar in all vår utrustning vi behöver med kajak till stranden. Så småningom kommer även tälten in med. Alla tar itu med upprättandet av de egna tälten i den sköna brisen. Ingen tänker särskilt på vart och hur de sätter upp sina tält mer än att marken är bra och plan. Det ordnas med en “dusch” det vill säga vi får skvalpa lite vatten på oss för att få bort det värsta saltvattnet. Det är inget för personer som räknar med att vara rena under resan. Däremot känner vi oss aldrig skitiga då vi badar hela tiden.

Första nattens basläger.

Vi samlar gemensamt ihop uppblåsta grenar och annat som går att elda i en hög. Vi tänder på och får igång en skön kvällsbrasa som alla kan titta in i och förundra sig med en kall öl i handen. Det tar lite tid innan middagen kommer men den är värd att vänta på. Det bjuds på stor krabba med ris och grönsaker blandat med bläckfisk. Vilket kalas. Peter tycker det är lite svårätet men får hjälp av Emelie med att få ut godbitarna. Hon är en riktig baddare på fisk- och skaldjur.

Att en eld kan uppbringa så många mysighetskänslor inombords.

Desto senare klockan blir desto mer äter havet upp stranden och till slut och även till guidernas förvåning slukas elden av vågorna som sköljer upp på stranden. Även vinden har tilltagit. Dan och några till försöker med att gräva en vallgrav för vattnet men det hjälper föga. Till slut är det nattning och samtliga pirater går till sitt. En del av manskapet är kvar ombord och sover där medan andra är med oss på ön.

Under natten tilltar styrkan i vinden ännu mer och mestadels känns det som att tältet ligger ner mer i ansiktet än vad det står upp. Emelie vaknar till och skrattar frenetiskt åt sin prins hon bytt plats med som har tältet i ansiktet men sover ändå.

Fågelön – Patyuo Island
När man går i säng före kl 21:00 är morgonen igång redan innan solen går upp. Vi går tillsammans med Dan och Emily upp på klippan som nu syns klar när det är ebb. Vi klättrar upp för att kolla in soluppgången och välkomnar en ny dag. Natten har inte gett någon av oss särskilt mycket sömn men vad gör väl det. Alla är nog lite missnöjda med valet av tältplats då alla kunde valt en mindre utsatt plats för vinden. Men men man lär sig av sina misstag.

Soluppgång..

..tillsammans med Dan och Emily.

Allt packas ihop. Alla hjälps åt och samlar ihop för att få ut allt till båten igen. Något mosiga i kroppen ska vi ta oss ut till båten igen. Det är lite väl hård ström i vattnet. Några av oss får faktiskt lite panik när vi skulle ut för det är verkligen hårt att försöka komma ut till båten även fast vi börjat på rätt ställe. Flera kommer upp på båten med rivsår från korallerna av vågorna som fått dem att stöta i. Även fast vi alla är goda simmare känner alla av att de fick minsann kämpa för att komma till båten. De sårade plåstras om och sedan går vi upp för en underbar frukost med stekt ägg, mango, kaffe/te, mackor och banan. Magen kan sluta kurra.

Vi kastar loss. Vinkar åt fiskemännen i de två båtarna som också valt att övernatta i gattet mellan öarna. Vem vet om inte vår båt köpt lite fisk från den andra båten.

Andra dagens första snorklingsställe.

Resan går mot dagens första snorklingsplats. Vi hoppar i och följer med strömmen runt öns spets för att fortsätta snorklingen utmed en mer stilla sida. Korallerna är så vackra. Fiskarna är oerhört många. Det är som att simma i ett akvarium. Vi går så småningom i land och går tillbaka. Vi passar på att ta lite kort i ett hål som bildats i berget precis vid vattenbrynet.

Lyckliga pirater.

Sedan ska vi ta oss ut igen till båten. Åter igen en ganska hård simning i strömmande vatten men med ett lugn kommer man till slut fram och andas ut. Uppe igen på båten blir det mellanmål med kaffe och kakor. En bra fika så att säga som det ska vara. Livet är hårt kan man säga. Eller vad tycker ni?

Båten behöver tanka upp med mer färskt vatten och is för att kyla vår öl. Det bestäms att vi ska åka bort till en liten by. Vi blir tillsagda att ta på oss för att skyla oss något då byn inte har turister för ofta. Väl i land möts vi av barnen i byn som är helt till sig av att vi kommer av nyfikenhet. Byn på ön Linapacans sydliga sida är välmående och barnen har precis kommit ut för lunch från skolan. Vi går bort till affären och stannar till för basketmatch på byns arena. Värmen är enorm och efter en jämn match som slutar 10-9 pausar vi en lång stund i skuggan av trötthet.

Barnen i byn har precis slutat skolan för dagen.

Peter går vinnande ur basketmatchen.

Vi köper med oss lite öl, vatten och annat bra från affären i byn och går sedan tillbaka till piren och blir utkörda av våra kajaker vi har med på båten. På båten är vår kock klar med lunchen. Idag bjöds det på tonfisk med ris. Tonfisken är helt perfekt tillagad och har alla smaker vi kan önska.

Båten, Sea Quest 2 som den heter, sätter kurs mot vårt andra snorklingsstopp för dagen. Det är strax utanför byn. Det har verkligen gjorts bra saker för att bevara korallerna och slippa kasta ankare. En av matroserna tar tampen och kastar sig i efter bojen som finns utplacerad med en betongklump på botten. De har verkligen tänkt till. Vi simmar in till stranden. Här går vi sedan utmed stranden västerut för att sedan i sakta mak åka med strömmen tillbaka mot båten. Lätt den bästa snorklingen so far.

Snorklingstajm.

Korallerna lyser i alla dess färger. Stora svampar och kolonner ser vi. Formerna är oändliga. Blått, gult, brunt och grönt. Vi båda simmar jämte varandra hela vägen och vi får bland annat se baracuda. Dessutom på långt håll ser vi även något vi inte riktigt kan tyda. Kanske en revhaj eller något annat. Stort är det i varje fall.

Sikten i vattnet börjar bli bättre och så småningom är vi framme vid båten igen. På båten bjuds det på mellanmål av friterade matbananer och chokladsås. Alla är grymt nöjda med snorklingen och färden går runt den stora ön Linapacan för vår övernattning mitt emot staden Linapacan. Idag är djupet bra precis vid ön och båten kan därför parkera precis vid strandkanten. Det räcker med ett par steg in i vattnet upp till midjan.

Tälten kommer upp på ett bättre ställe denna natten i skymundan av blåst. Alla har lärt sig av misstagen från första natten. Middagen kommer ganska sent och alla hinner med att bli lite sliriga under väntan. Fast kocken lagar som vanligt enormt god mat. Det är väldigt viktigt för moralen på en sådan här resa.
Måltiden är inte svåräten. Fisk, filippinopower(ris), nudlar, kyckling och grönsaker. När maten är intagen fortsätter vi de härliga samtalen tills en efter en knoppar av till sina tält. Under natten när Peter var uppe var det alldeles knäpptyst. Alla var nog slitna från första nattens “sömn”.

Patayo Island – Dacabaito Chanel
Några har redan vaknat och sitter med sin kaffe i handen med morgonsolen i ansiktet. Båten står stadigt fast vid stubben och kanten av stranden. Peter vaknade en gång i natt för att gå upp för bestyr. Glöden från elden som fanns tänd i skogspartiet glöder fortfarande. Morgonbestyren drar igång. Fräscha till tänderna. Frukosten kommer till stranden lika fräsch som första morgonen. Idag serverades tjocka pannkakor med banan inuti och lönnsirap eller choklad till. Till det fanns även ananas.

Vår båt står fast vid stubben för natten.

Tälten rev vi fort ihop. Alla har mer energi idag. Vi behöver dessutom inte simma till båten idag. Ett par steg ner i vattnet och vi är uppe på båten. Vi åker ut mot de härliga böljande vågorna för att korsa upp vidare mot snorklingen och en mycket fin strand. Vi släpps av utanför ön norr om för att enklare med strömmen kunna ta oss i-land. På land blåste det på ganska bra och vi hade blivit tillsagda att snorkla på södra sidan av ön. Jerek vår guide skulle ta i land våra dry-bags med kanoten. Vågorna var dock för höga så båten välte med alla bags. Vi simmade ut för att fånga upp dem. Alla klarade sig utom en. Där rök både läsplattor och telefoner. Våra drybags var intakta(pjuuuh!). Shaun och Robin var inte särskilt ledsna för det. En anledning att köpa nytt. Flera valde att sola istället. Några gav sig ut men fick verkligen kämpa bra i strömmen för att kunna nå tillbaka till land. Tur att vi inte gav oss ut. Vi lapade sol istället. En fiskare hade parkerat sin lilla fiskebåt på stranden. Efter ett par timmar klev han ner från Robinson öns djungel med en säck full med cocosnötter och sin machete fäst i sitt bälte. Någon kommunikation blev det inte utan på ett par minuter hade gubben försvunnit över vattnet mot sin fiskeby.

Vi lapar i oss solsken på en av öarna.

Maud flyter efter en stunds snorkling.

När våra guider tyckte att vi solat tillräckligt simmade vi ut mot vår båt där lunchen väntade. Vattnet var så klart att när vi kom ut mot båten kunde vi se ner till botten. Det var underbart vackert att kolla ner 15-20 meter rakt ner på korallerna i det klara vattnet. Till lunch serverades grillad tonfisk med massa vitlök och härliga smaker. Till det erbjöds ris, grönsaker och gul vattenmelon. Maten håller verkligen vår moral och motivation uppe tillsammans med ett fantastiskt sällskap av alla personer som vill hjälpa varandra. Lunchen är inte svåräten och resterna blir inte många när vårt sällskap satt tänderna i fisken. Tristan vår franske medresenär är duktig att plocka ut köttet på fiskarna och alla äter med god aptit.

Motorn går igång, vi lägger oss tillrätta på lite olika platser på skeppet i solen och en del i skuggan då solen nästan knäckt några av piraterna. Kursen går mot en liten vik för nya snorklingsmöjligheter. Fast först ska vi korsa Suluhavet och Sydkinesiska havet. Här kan vågorna bli väldigt höga och svårmanövrerade. Fast vi har bra väder och en stor båt. Visst det är höga vågor men vår kapten styr vårt skepp som han aldrig gjort något annat i sitt liv. Över havet och vi kommer över kanalen i bra skick och ingen har behövt hänga sig i relingen. Väl i viken försöker vi kolla om det gömmer sig några sköldpaddor där. I övrigt en lite medioker snorklingsplats mot vad vi har sett dag två. Alla är därför tillbaka ganska kvickt på båten.

Alla har vi vår favoritplats på båten..

..när vågorna är som högst samlas en del av besättningen i fören, vi tror att de njuter av havets krafter.

Istället vänder vi kursen mot vårt nya övernattningsställe en kanal med en fiskeby. Här har vi möjligheten att stanna till i ett mer organiserat hus med bänkar och vi kan binda upp våra myggnät ovanför våra slafar. Inatt blir det inget tält. Vid ön står en ensam hund och skäller. Han väntar oss och vill ha sällskap vilket hunden visar när vi kliver i land. Vi är i lagom tid på ön och kan sysselsätta oss med volleyboll på stranden eller vad som passar oss eftersom det är flera timmar tills solen går ner.

Time for some volleyboll.

Ljuvliga barn som mer än gärna ställer upp för en bild när vi kommer till deras ö.

Vi avnjuter ytterligare en solnedgång i goda vänners sällskap.

Dacabaito Chanel – Calumbyan Island
När man är i säng vid nio blir det inga svårigheter att vakna vid sex på morgonen. Solen kommer in när vi mojnar oss innanför myggnäten. När solens strålar når igenom skjulet är redan Emelie uppe och fotar det vackra i soluppgången man kan fånga på bild. Vi hinner med både frukost vid vårt långbord och lunch på båten innan vi lättar ankar för färd upp mot andra sidan Culion Island. Vi kollar in mangroveträsket som finns i östra delen av byn och försöker även gå så långt det går åt andra hållet för att inspektera vår boplats under natten.

Soluppgångarna är minst lika magiska som solnedgångarna.

..en ny dag gryr.

På upptäcksfärd runt ön.

Vår båt ligger där, ståtlig och vacker.

Båten lägger ut och alla har gått från ganska aktiva resenärer till ett avslappnat sällskap med varandra. Det är så skönt att bara kolla in alla resenärer som flyter in i sin egen lilla bubbla. De flesta är ju bara här i Filippinerna en kort tid för att semestra – inte som vi ute en längre tid.

Vi kommer upp mellan ett par öar på Colions norra sida och bakom en av öarna stannar vi sedan för att snorkla bort till ett av vraken från andra världskriget. Det är nu vi börjar fatta det ordentligt att det är det som verkligen är Coron och vad alla är ute efter här. Vraken från japanska flottan. Vraket ligger i en sluttning och vi kan inte komma särskilt långt ner. Det har brutits i två delar och ligger jämte varandra. Vi samtalar och är spända på vad vi kan dyka på väl i Coron med dykutrustning på.

Dags för snorkling igen.

Vi njuter nere under ytan.

Vraken från andra värdskriget är vackra.

Korallerna och dess fiskar får vi givetvis inte glömma.

Alla är glada över att vi sett något nytt. De som är bättre på fridykning har kommit ner en bra bit. Både Tristan och Hubert går ner till tio meter utan vidare. Lite smått avis blir vi allt.

Vi stannar återigen till på en ö, nyfikna barn kommer fram och hälsar. High-five!

Detta otroligt vackra land slutar inte förundra oss, vi njuter.

De ensamma öarna och våra egna paradis börja sakta men säkert bli mer befolkade ju närmare vi kommer Coron. Vi ser flera pearlfarms ute i skärgården. De vaktas ordentligt av vakter med gevär. Fast vi ser inga då vi håller oss på avstånd. Vår sista övernattning sker på ön Calumbyan Beach. Vi tar oss i land med våra kajaker vi har med oss ombord då det är verkligen grunt intill stranden. Tälten kommer upp en sista gång denna resan.

Tälten inför sista natten är riggade.

Sista kvällen med gänget.

Resans sista solnedgång faller ned bakom vår båt.

Gänget samlas efter att vaskat av sig vid våra bord för att spela en omgång president and asshole(bra pk 2016). När maten kommer in bjuds vi på en chicken adobo som smakar gudomligt gott. Bästa i Filippinerna! Vi talar om för kocken att han borde öppna eget i El Nido. Han är grym. Efter maten fortsätter kortspelandet. Vi är så många att vi kan ha flera ministerposter med i spelet. Vid sidan av president Robin har vi minister of defence(Shaun) och Minister of foreign affairs(Peter). Lite skämtsamt då vi aldrig får byta några kort. Sista regerande presidenten innan sängdags blir Bert. Äldst i gänget. Sista kvällen med gänget på båten är ett fakto. Vi delar på de sista ölen som finns kvar, den sista piratromen och sedan knyter vi oss allesamman..

Calumbyan Island – Coron
Morgonen gryr. Vi vaknar till liv. Jerek vår guide är på strålande humör. Gör lite tricks med kort för oss. Vi käkar vår frukost och sätter sedan kurs mot Coron. Vi stannar för en snorkling vid Coral Garden som har väldigt fina koraller. Likaså stannar vi till vid East Tangat och åker förbi Lusong Gunboat som också har ett fint korallbälte där vi skymtar. Här ska det visa sig att vi senare dyka men det vet vi inte ännu. Det kan du läsa om senare.

Vårt sista stopp för resan.

Vi tar gruppbild tillsammans <3

Badar en sista gång..

..dyker och hoppar i en sista gång. Everything comes to an end..

Båten har nu tyvärr en fart mot hamnen och Coron där vi alla ska splittras efter fyra nätter och fem dagar. Det känns konstigt. Vi har bytt adresser. Vi har upplevt så mycket med alla dessa människor. Hur ska vi kunna klara oss. Vi gillar inte att farväl. Tur är att vi bestämt träff med alla samma kväll för de som känner på Sea Dive Resort för en öl och käk om så man vill. I hamn går allt så fort. Vips är alla av och vi sitter på en tricycle mot vårt hotell.

På kvällen vid sjutiden träffas vi upp igen för öl och vi pratar om allt roligt vi varit med om. Halva manskapet är på plats. En annan båt har fått problem ute till havs med sin propeller och de är och undsätter dem. Vi bjuder vår underbare kock Jojo på öl. Likaså våra guider Jerek och Mel och en av de andra på öl. Kvällen fortsätter och en del av vårt gäng hamnar till slut i ett privat karaokerum. Eeh hur gick detta till? Kul hade vi fram till 02:00 innan vi alla skiljdes åt efter flertalet skönsjungande(?) låtar.
Denna resa är ett minne för livet. Tack alla ni som var med på båten. Tack Nativ Exploration. Tack!

Bra packlista enligt oss inför båtturen
– Drybag. Det finns mängder i El Nido om du inte har någon. Kostar mellan 800-1000 peso för en 10-liters. 1200 peso för en 15-liters.
– Utrustning för snorkling. Du får låna mask(vilka var bra) och snorkel. Men det är smart att ha med egen mask, snorkel och fenor då vi stannade ofta och hade chans att snorkla.
– Revskor för bad och simning för att undvika sjöborrar i fötterna.
– Badkläder, gärna två ombyten då det badas flitigt.
– Egen vattenflaska. Drick mycket under resan(inte bara öl).
– Pannlampa/ficklampa. Det blir mörkt ute på de öde öarna om nätterna.
– Solkräm.
– Ett glatt humör!

Priser
– Vi betalade 20 000 peso/person för resan, då ingick helpension.
– Dricksa gärna manskapet på båten om ni gillar deras service. Vi gav 1000 peso för våra fem dagar. Vi hade nio(vart de nu gömde sig?) mannar ombord för att göra allt trevligt för oss.
– Alkohol och öl köpte vi själva med oss. Vi köpte med oss en platta med öl, en flaska rom och en flaska bubbel. Det fanns möjlighet att köpa extra på några av öarna vi stannade till på. På båten fanns det möjlighet att kyla vår dryck då de såg till att fylla på med is eftersom på resans färd.

The post Äventyr till havs mellan El Nido – Coron. appeared first on ITRAVEL.

Vår van kör sista biten på stranden – inga konstigheter.

Vi befinner oss på Tapik Beach Park.

Första natten ska vi testa att bo i deras treetop cottage och andra natten i tält. Vi checkar in i den kombinerade reception/restaurangen. Du möts av personalens varma leenden och Tapik Beach Park uppbyggda lilla samhälle av stugor. Hela stället känns som en del av naturen, allt uppbyggt är av naturliga färger och material. Känslan är exklusiv – i all sin enkelhet. Vi får vår nyckel till vår stuga “Ivanash” uppe på toppen. En liten förväntan av att bo uppe i ett träd finns där med ordet treetop. Fast med en omskrivning förstår vi att känslan ska vara som att bo uppe bland trädtopparna vilket är en sanning. Vi kommer upp såpass högt att havet får alla de där härliga nyanserna som man tänker sig när man väl ska bada. De har treetopstugor, beachstugor, enklare beachstugor och tält på anläggningen. I treetopstugorna finns en dubbelsäng med överspänt myggnät och det ingår även handduk i rumspriset. Treetopstugorna samt beachstugorna har även privat badrum vilket skiljer sig från de enklare beachstugorna samt tälten där du har gemensamma utrymmen för dusch och toalett. Toaletten och duschen är vackert modernt inredda i en nyligen tillbyggnad. I duschen står du på runda slipade stenar vilket förhöjer naturkänslan när du ska duscha. Rummet saknar glasade fönster utan har gardiner du kan dra för de spaljerade fönstrena.

Vår view från vår Treetop Cottage. 

Enkelt, rent och mysigt.

När solen gått ner och mörkret intagit stranden dukar Tapiks personal uppför middag, ibland på stranden och ibland inne i restaurangen under tak. När du väl får sitta på stranden tänder de upp facklor med ljus som de grävt ner i sanden. Samt att de sätter stormlyktor för mysigare känsla på borden. Elaggregatet som anläggningen själva står för ger el till anläggningen endast mellan kl 18:00 – 06:00 dagen efter. All annan tid är det icke el på Tapik. Likadant saknas wi-fi men det är det bästa av allt. Du blir social. Människorna pratar med varandra. Några spelar spel, några är allmänt sociala och andra har fullt med diskussioner igång. Sedan ska man inte glömma maten, som verkligen är en av de bästa vi har ätit under vår vistelse i Filippinerna. Calamaris(panerad och friterad bläckfisk) är ett måste under din vistelse. Likaså kan vi verkligen rekommendera alla deras fisk/skaldjursrätter vilka föll oss väl i smaken.

Natten rundas av någonstans vid 21-22 tiden häruppe. Restaurangen håller öppet från 06:00- ca 21:30 varje dag.

Calamaris var en av favoriterna.

Vi har ställt kl på 05:30 för att beskåda soluppgången. Det är verkligen så vackert uppifrån vår lilla stuga. Vi drar isär gardinerna. Lägger tillrätta kuddarna och lutar oss tillbaka mot sängkanten. Kollar ut mellan de få trädbitarna vid fönstret mot träden, havet och bergen som sakta men säkert bekläds av solljus. Färgerna blir helt magiska. Den enda båten som ligger förtöjd utanför Tapik ramas vackert in av färgerna och återspeglingen som blir på det stilla havet. Solen reser sig till slut sakteligen mellan bergstopparna och en ny dag gryr. De flesta vill kolla in soluppgången och vi är inte ensamma. Vi znoosar en stund men beger oss sedan ner för frukost i full solprakt.

Magisk soluppgång utanför vår stuga.

Det sprakar och glöder..

Frukosten har en stor variation och som svensk känner man sig att här har vi verkligen en frukost. Frukosten ingår inte i rumspriset. Däremot kan du få även som du vill, kokta, stekta eller scrambled ägg. Brödet som serveras är också lite annorlunda gjort på majsmjöl vilket smakar gott.

På Tapik finns möjligheten till olika aktiviteter. Personalen kan boka allt från turer i El Nido till Island-hoppning på plats och utgå från Tapik. De ordnar även sköldpaddssafaris, resor till vattenfall och till en flod. Att göra en Island-hopping kostar lika mycket som i El Nido. Fördelen att göra den här är att du får något unikt och utan massa trängsel av för många båtar. Här finns endast tre båtar i viken. Tapik hyr också ut kajaker. De har två stycken för två personer och en singelkajak. Utanför Tapik ligger en liten ö vilket passar väldigt bra att paddla ut till. Här kan man ligga och sträcka ut sig i solen, kolla in en senare solnedgång eller varför inte snorkla omkring bland nemos och andra härliga fiskar. Visserligen är korallerna dåliga men fiskarna vid ön desto mer. Det tar oss ca 20 minuter att paddla ut till ön och lika lång tid tillbaka i lugnt tempo med en del vågor ska tilläggas.

Den lilla ön – perfekt att paddla ut till.

Suger in Robinson-känslan.

Till andra natten byter vi ut vår treetop cottage mot ett tält på stranden. Vi packar ner våra saker. Tälten har inte fullt utrymme för att rymma alla vår packning. Den får man istället en tilldelad plats vid receptionen där du kan har dina saker. Vid tälten har du antingen ett skönt bord jämte med ett par stolar, alternativt en skön bänk där du kan lägga lite saker. Inne i tältet har de lagt ut en stor madrass med tillhörande kudde samt sovsäck. Öppningen är vänd mot havet. De allmänna utrymmena är fint inramande med stilrena inslag. Det är en härlig känsla att stå här och duscha. Visserligen fick vi vänta en halvtimme på vattnet skulle komma upp i tryck. Då dagvattnet var slut och elaggregatet som precis startats tar sin lilla tid innan systemet är fyllt igen med vatten. Detta är charmigt med stället. Att i-landsproblemen inte är så viktiga och att bara leva utefter hur det är i ett med naturen och möjligheterna anläggningen ger.

Tälten är perfekt placerade vid vattenbrynet.

Var dag skrivs det på den svarta griffeltavlan vilka råvaror som finns tillgängliga. Därefter väljer vi från menyn vad som passar. Vi tar oss den grillade fisken och någon bläckfisk i cocosmjölk med ris. Till det tar vi ett glas vin. De har en del olika vinflaskor, vinlista saknas. Vi pekar ut den flaskan som vi önskar. Då kylning är en elfråga kan det vara bra att fråga efter lite is till vinet om de har inne för dagen. Menyn erbjuder flertalet drinkar, shakes, juicer och cocktails för den njutande resenären.

I vågornas skvalp lägger vi oss och lyssnar på dess brus tills vi somnar in i vårt tält. Det känns som om vi befinner oss en meter från vågorna. På morgonen vaknar vi till ytterligare en soluppgång. Vår frukost är förbeställd sedan gårdagen då bilen som kan ta dig tillbaka till El Nido lämnar alltid kl 07-08 från Tapik. Vid 10 tiden är man senast tillbaka i El Nido.

Besöket på Tapik Beach Park resort har fått våra batterier laddade. Om du finner en känsla över att du vill komma ifrån stress, wi-fi och full tillgång till ström. Åk upp till Tapik! Vårt råd är att bo där minst tre nätter i antingen tält, beach cottage eller treetop cottage. Välj det alternativ som passar dig bäst.

Bra att veta
– De tar inte kort på plats så tänk på att ta med kontanter.
– Bästa tidpunkten att åka dit är mellan oktober-maj då det torrperiod, men förboka. Vill du fly undan turisterna ytterligare – åk under regnsäsongen.
– Välj att äta seafood från deras meny.
– Om du vill boka kajak var ute i god tid för det finns endast tre(solnedgångstiden ÄR poppis).

Kostnader
Minivan El Nido – Tapik Beach park: 200 pesos/person går mellan kl 13-14 från kaptains dinner och tar 1,5 timme.
Minivan Tapik Beach park – El Nido: går mellan kl 07-08 varje dag och förbokas med receptionen kostar 150 pesos/person.
Rumspriser: Beach Cottage 2300 pesos/natt, Treetop Cottage 2300 pesos/natt, Beach Hut 1000 pesos/natt och Tält 550 pesos/natt.
Frukost: ingår ej i rumspriset, kostar mellan 200-350 pesos.
Lunch: kostar mellan 250-350 pesos.
Middag: kostar mellan 350-800 pesos.
Island-hopping Tapik: 1200 pesos/person inkluderar båtresa, snorklingsutrustning, lunch, vatten och kaffe under dagen.
Turtlewatching: avgår kl 06 på morgonen och kostar 1500 pesos/person.
Kajak: 700 pesos/dag.

The post Ett paradis i all sin enkelhet, Tapik Beach Park. appeared first on ITRAVEL.

Lite skakis efter ett par sjukdagar står vi åter i dykbutiken kl 08:00 redo för våra sista kursdyk. Det visar sig att det är inte bara vi som känt oss lite krassliga. Även vår instruktör Sebastian är tyvärr sjuk. Loyden som vi träffat sedan innan kommer istället vara vår stand-in. Det är alltid lite tråkigt att inte avsluta med samma instruktör men ingen idé att nedslås av det. Vi samlar ihop våra saker för att bege oss ut. I vanlig ordning får vi inte göra någonting utan båtkillarnaa bär för glatta livet ut utrustningen på båten.
Något man känner när man kommer på båten att det är inte samma sammansättning av grupp denna gången. Förra gången var det en mer familjär känsla. Denna gång är det stora olikheter mellan oss alla som grupp. Fast vi har samma intresse och det är att dyka.

 
På med fenor och övrig utrustning.

På väg ut mot Helicopter Island går Loyden igenom vårt sista Confinded dyk. Andreas som också gör sin sista dag på OWC(Open Water Course) har anslutit till vår grupp. Även han från Sverige. Båten stannar till. De saker vi ska göra under vattnet är åter igen att plocka av oss masken samt simma en bit för att sedan sätta på oss den igen med hjälp av kamraten. Likaså ska vi blåsa upp BCD:n med hjälp av egna munnen och regulatorn samt några fler kunskaper. Det känns bra att vi går igenom för att känna oss trygga. På ytan har vi också några kunskaper som inövas på nytt. Trött dykare och lite annat. Vi tar oss upp i båten igen och åker ut mot en av de bästa dykplatserna. Fast idag är det bara så dålig sikt. Ca 2 meter och strömt.

Fast vi känner ingen direkt fara i det då vi övar på våra skills. Nu har vi också med oss fotografen Jamie. Han arbetar med att ta bilder under vatten. Har ett företag vid namn Fisheye Underwater Production. Han är med oss på vårt andra dyk för att ta lite härliga bilder på oss. Vi har blivit helt besatta av just själva steget man tar från båten vid namn The Giant Stride. Känslan när du tar ett stort kliv i med 30 kg packning till en känsla av att allt väger noll när du träffar vattenytan och flyger upp igen. Vilken känsla.

 
The Giant Stride.

OK!

Vi tar oss fram i fören vid ankaret och tar oss sedan ner i djupet. När vi kommer ner på 12 meter fortsätter våra skillsövningar. Vi testar att manövrera med kompass nere på botten. Det är så dålig sikt att det inte är särskilt kul fast viktigt när det är som svårast. När Andreas övar själv gör vi lite roligheter framför kameran istället.

Utan regulator – smile!

Deep into the blue.

Det känns bara mer och mer avslappnat för var gång vi är nere fast än har vi mycket träning kvar. Peter ligger på 8 kg i tyngd och Emelie på 7 kg. Detta är något vi kommer att öva bort desto mer perfekt bouancy(flytförmåga) av egen maskin vi kommer att skapa.

Luften som finns kvar kontrolleras ofta.

Vi simmar upp mot ytan.

Sista dyket och nu är det dags för att ta av oss lite mask igen och sätta på oss igen. Vi går ner något djupare och kommer ner på 13 meter innan vi bestämmer att det är ingen idé att gå ner på djupare djup bara för att på grund av att sikten är så pass dålig. Det är dock en skön känsla att kommit ner på 13 meter men att vi nu får gå ner på 18 meter när vi vill med våra inövade kunskaper. Teamet på Deep Blue Dive Seafari har verkligen fått oss att känna oss trygga som dykare.

I hamn igen gör vi vårt prov för att testa våra kunskaper. Med ett gott resultat på 88% för Peter och 86% för Emelie på provet kan vi titulera oss som Open water dykare. Kul tycker vi och ser fram emot alla framtida dyk. 2016-02-01 kommer därför alltid vara en historisk dag i våra liv. Antagligen nu kommer vi alltid vara beroende av vår Padi-App och allt annat. Flera saker har också kommit till vår kännedom att hur viktig den egna materielen är. Vilket vi inser kommer vara en dyr hobby absolut helt beroende på oss själva och vad vi investerar i.

Lyckliga efter att ha klarat vår final exam.

Det första som vi nog kommer överväga åtminstone är mask, fenor och regulator.

Vi tillsammans med underbara Sebastian.

Dagen efter fick vi också chansen att bli gratulerade av vår härliga instruktör Sebastian. Tack för alla skratt och härliga tips du gett oss på vägen.

Happy diving!

The post Ett stort steg – Open Water avklarad. appeared first on ITRAVEL.

Imorgon åker vi iväg på ett piratäventyr på en bankabåt tillsammans med 14 andra tappra pirater och Nativ Exploration. Vi har laddat upp med piratöl, snorklingsutrustning, piratrom, badkläder, dry bag, piratmyggmedel och allt annat för en fem dagar och fyra nätters öppen resa på de sju haven mellan El Nido och Coron. Vi ska övernatta på öde öar, snorkla, somna till vågornas brus, vakna upp till fantastiska soluppgångar och ta en kall öl medan solen droppar ner i horisonten. Vilket äventyr det ska bli!

Håll ut för mer berättelser från detta äventyr. Medan vi tar oss långt långt bort från sociala medier, bloggande, instagram och uppkoppling – bjuder vi er på några godbitar från våra sista dyk från vår open water kurs och ett besök i paradiset på toppen av Palawan på Tapik Beach Park Resort.

Mot kör mot pirathavet!

The post Piratäventyr mellan El Nido – Coron  appeared first on ITRAVEL.