Ja, alltså Japanska ambassaden i samarbete med Svensk-Japanska Sällskapet och Sweden Japan Foundation bjöd in till en provsmakning av Japansk Sake på Ambassadörens residens på Djursholm. För övrigt vilken vacker “stadsdel” och vilket vackert hus just beläget vid vattnet.

Väl på plats bjöds det förutom på sake även god mingelmat från det Japanska köket, ambassadörens kock hade verkligen fått till det.

Provsmakning av sake från Tohoku i norra Japan visade sig vara en rikigt bra kombo med de välkomponerade japanska smårätterna.

Trots av en stor del av mitt jobb går ut på mat och dryck i kombination så kan jag alltför lite om just det japanska köket och om just Sake, det första glaset jag fick testa just vid ankomst var Ninki-ichi Sparkling (Junmai Ginjo) från Ninki Brewery, passar perfekt som välkomstdrink, satt lika bra som egentligen vilket lättare mousserande som helst.

Här kommer lite närmare info:

Sake (酒?) är den västerländska beteckningen på en japansk alkoholhaltig dryck, ordet sake används alltså för all alkoholhaltig dryck på japanska. Den bryggs av polerat ris vilket man kan se på färgen.

Sake påminner om vin, dock lite mer vit i färgen och även tillverkningsmetoden skiljer sig avsevärt från vin även om smaken kanske liknar, att göra Sake påminner mer om en ölbryggning. Godare än man tror, kan rekommendera att testa.

Mycket trevligt intiativ av alla inblandade och det blev en väldigt lyckad kväll.

Idag ska jag på begravning och tar därmed ledigt från både jobb och blogg. Vi hörs imorgon istället.

Inlägget En kort trip till Japan dök först upp på Priscilla.

Anyway så här vid sommartider får jag alltid stor luft att bo i villa, ni vet grädda bullar vars doft sakta sprids i hela huset, låta alla dörrar stå öppna för lite sommarkorsdrag, klippa gräs, njuta i solen på trakterades, gå barfota ut och hämta posten, plocka äpplen direkt från trädgården för att baka paj med, barnen leker på gräsmattan, vännerna kommer över för att grilla, listan kan göras lång och du förstår nog vad jag menar. Dock är jag sällan lika sugen på vintern, skotta uppfarten och taket, halka i backen gör att vi glömt sanda, köra fast med bilen på uppfarten för att det är alldeles för mycket snö, postlådan har frusit igen och andra extrema vintrars huslista. Hur som helst började vi söndagen med en husvisning i Sköndal, läget är lite fel för oss och egentligen var det inte vi som vad spekulanterna men vi blev som sagt lite sugna att bo i hus. Och vem vill inte bo i en 13-rummare.(?)

Huset hade då 13 rum fördelade på tre våningar, varav 9 sovrum det fanns också ett såkallat garage dock utan carport.(?) Men väl på plats måste jag erkänna att detta nog är en av de mest opersonliga och  ocharmiga hus jag varit i. Huset är tomt nu och man har tidigare bedrivit någon sorts kommunal verksamhet där. Huset är i totalt renoveringsbehov och det skulle vi aldrig orka att ge oss på.

Trapporna var dock pampigare i verkligheten än på bild, kan erkänna att det fanns en massa potential i huset, den som ger sig på det kommer säkert nå ett kanonfint resultat. Men nog inget för oss. Men som sagt det verkar som om det krävs något extraordinärt för att jag ska bo i hus här i Sverige kan erkänna att jag är en ganska orealistiskt person med storhetsvansinne som i mitt huvud helt klart i så fall skulle leva över mina tillgångar och huslån, den saken är klar. I min hjärna måste ett gigantiskt slott köpas med plats för att alla våra vänner som vill komma på besök.

Efter husvisningen begav vi oss hem till svärfar som garanterat har stans bästa utsikt över både Djurgården och Gamla Stan.

Johans årliga uppgift är att få terasstrallet (trägolvet) på plats och sommarmöblerna ut. Årets assistans fick han av Ralph såklart.

Ralph underhölls även ett bra tag på golvet inne i vinterträdgården av att titta ut på båtarna och leka med farfars antika kanot som är placerat på golvet. Passar bra för att den har både hjul och är astung vilket gör att Ralph varken kan tappa, slänga iväg eller ha någon möjlighet till att kunna ha sönder den. Man tänker på det mesta som småbarnsförälder numera haha

Efter besöket hos svärfar insåg jag åter att jag förmodligen är en lägenhetsmänniska. Lite som katt-eller hundmänniska så är man en hus-eller lägenhetsmänniska. Men detta kanske ändras med tiden, vi kanske “växer” ur lägenheten vem vet (?)

Inlägget I mitt huvud är jag en orealistisk person med storhetsvansinne som i realistiken skulle leva över mina tillgångar. dök först upp på Priscilla.