Utvecklingen under snart två årstid.

Jag kom till barnhemmet i Tjeckien  den 27  juli 2013

Det var ett första möte med en tjej som var otroligt observant

hon kollade in mig och morfar ifrån topp till tå.

Rektor Ondrejs ord var hela tiden Time Victoria Time,Andrea visste att jag ville adoptera henne men valet låg i hennes händer.

 Andrea precis innan vi lämnar barnhemmet och åker till Sverige.

Som jag förstod det var Andrea en liten ledare i barngruppen,och var en tuff tjej på snart 10 år. Jag såg också hur personalen skrattade hjärtligt när Andrea pratade , Så hur tuff och cool hon än försökte vara så såg jag en humor och en överlevnad instinkt utan dess like. Under denna månad i Tjeckien sa jag till min pappa detta kommer ta tid men när man vinner denna tjejs förtroende då har man den  lojalaste lilla människa på jorden.

Det var en otroligt tuff resa, men efter en månad skulle Andrea fatta sitt beslut, sa hon nej skulle jag försöka ytterligare en gång .Andrea var på ett övergångshem när jag kom för att hämta henne , vilket jag trodde var till att förflyttas till Sverige, men det var till en kriminalvårdsanstalt,Lätt chockad kände jag mig att en sådan liten tjej hade ställt till så mycket problem så dom klarade inte av henne , Självklart kände jag mig orolig över hur detta skulle sluta ..Klarade inte dom av henne där som fortfarande agade barnen och vad har det   gjort med hennes personlighet,kommer hon överhuvudtaget lyssna på tillrättavisningar?en ensamstående mamma ..I personalen    var  det både män och kvinnor,hur skulle jag då som ensamstående klara av detta! Samtidigt ekade orden ifrån adoptions agenturen dom skriver ofta ner dom Romerska barnen det behöver inte vara så illa.Dom första veckorna bäddade jag en säng på två puffar i mitt rum till Andrea där hon kunde titta på min dator  på en Tjeckisk serie som hon gillade.

Jag hade ju oavsett bestämt mig Andrea ska det vara , kan nu i efter hand känna att jag hade behövt otroligt mycket mer stöd och hjälp, eventuell haft avlastning ifrån början för jag kan säga så här, att jag fortfarande står på benen och att vi har en otrolig anknytning är ingen självklarhet efter dessa månader våra snart två år är nog den tuffaste förlossning ever. Det som gör att vi överlevt är att vi har humor lätt att prata ,att jag har orkat förklara mina känslor och vad som händer med en människa

när någon testar den in i molekyler. Min far  som var med på resan har också akut kommit hit ett par gånger när jag tror att jag är på väg rakt in i väggen. Jag tror att vi har kommit en bra bit på väg, med vilka vi är och hur våran relation ska se ut i mellan åt tycker man ju att man har bråkat och fostrat ,nästan tappat det helt och hållit i mellan åt så trött är man men när man frågar Andrea säger hon  jag har fått en fantastiskt

liv  jag älskar dig mamma ,jag ska aldrig flytta hemifrån vilket göra att man orkar hur mycket och länge som helst.Andrea på Boxnings gala för Mikaela Lauren ,i höst ska Andrea börja träna boxning.Mikaela och Andrea.Andrea i Turkiet.Kärleken till sitt barn över vinner allt.

Andrea i Tjeckien dagarna innan vi åkte hem.