Skallröntgen..

Jag har varit ledsen inombords sista veckan.. Jag har gjort saker med mina vänner för att tiden ska gå…Jag försöker att inte grubbla så mycket och att leva i nuet, men när det blir sängdags så vrider det sig i hjärtat.. Jag är så fruktansvärt rädd… En av mina allra närmaste ska göra en skallröntgen i morgon..Personen har haft problem i ett par veckor nu med tryck över ögonen, Hällt saker utanför och känt att något inte stämmer.. Jag är så rädd så jag mår illa.. Livet  är så underbart men också så otroligt skrämmande ..Jag försöker vara stark och tänka positivt då jag tror på att energier reser..Men nu sitter jag här igen det ilar i mina tänder.. tårarna rinner .. Gud man vill vara stark för dom man älskar ,Jag förlorade en nära vän för snart 7 år sedan jag minns när hon ringde för att berätta att hon fått bröst cancer Min fina Maggan två små barn 1 år och 4,5 år Pojken hade hittat knölen i hennes bröst. Jag var med Petra Marklund alias “september” i Polen inför en stor festival.När hon ringer  Jag kände ändå  ett hopp att det var bröst cancer för det kan man ofta bota..1 år senare ber hennes man Cladio mig att komma till sjukhuset det är över hon klarar inte denna kamp sa han.. Jag visste att jag skulle träffa Maggan för sista gången ,denna underbara 35 åriga tjej en av dom bästa människor jag känt.. Alla hennes närmaste var där barnen gick omkring i korridoren ..ovetandes om att deras mamma snart skulle vara borta  för alltid.. Maggan var hög på morfin, hon visste inte vad det handlade om att vi alla var där.. lutandes över henne tog jag farväl Maggan jag älskar dig sa jag..Hon tittade upp för en sekund då mina tårar träffade hennes kind.. Jag älskar dig också svarade hon..Älskade lilla Maggan hon visste fortfarande inte om att det var dom sista timmarna med oss .. Cladio hade berättat innan prästen kom. hon hade skakat i hela kroppen..som att hon inte ville acceptera läget överhuvudtaget .. Hon var så älskad och är så saknad fortfarande har hon sin Facebook sida där många skriver till henne snart 7 år senare. Begravningen kom det var en öppen kista .. Hon såg inte alls tillfreds ut man kunde se att hon ville inte släppa livet.. Den bilden har fastnat och dyker tyvärr upp allt som oftast när jag tänker på den sista tiden med min vän.. Jag brukar tänka på tiden innan hon blev sjuk istället.. Hennes underbara skratt, goda äpplepaj och tacos kvällar, hur hon alltid fick alla att må bra..Jag har haft hennes två  barn i mellan åt det är som att få tillbaka en liten del av Maggan dom är så lika henne speciellt flickan ..en mini kopia ..jag har bakat med dom för det älskade deras mamma,pratat om hur lika dom är henne och hur fin hon var..Livet är skrämmande och orättvist  man kan inte ta det förgivet.. Just nu är min största rädsla att det är något som inte går att bota för min anhöriga.

Då dör en bit av mig med.. Varje gång ,någon man älskar och delar livet med  går bort så känns det så ,man tappar en bit av sig själv.. Den ovisshet jag känner just nu  ..kommer att vara förändrad  inom ett dygn… Snälla goda makter/energier gör så att det inte är något allvarligt.. snälla…