Känslan när renoveringen är klar.

Äntligen så har vi fått  ordning på våra rum .

Att bo på en byggarbetsplats i närmare två veckor har varit tufft för både mig och Andrea.

När det väl var klar så är känslan obeskrivlig.

Att ha möjligheten att ge sin dotter ett större rum  i julklapp är en otrolig känsla,

Vi har redan märkt att vi umgås och trivs mer i det nya lilla vardagsrummet .

Jag ligger i soffan på kvällarna och tittar på tv, Andrea sitter vid matbordet och ritar.

I söndags kom Andreas vän över och dom spenderade timmar i Andreas nya rum, tidigare satt dom ofta i vardagsrummet där det inte gick att stänga om sig .

Som ensamstående adoptiv mor så får man fatta alla beslut själv när det kommer till renovering , ombyggnad som alla vet kostar det ju en hel del ,Som tur är var det jag som bildade om denna förening till Bostadsrätt så jag har ju redan ifrån start haft ett bra utgångsläge , då dom lånade ut pengarna för ombyggnad utan problem.

Ifrån att min lägenhet var en 2,5 rummare så är det numera en liten mini 4 =)

Andreas nya rum OBS! byrån ska målas vit.

‘Andreas gamla rum som ni ser mer än hälften så litet ,ska bli vårat gästrum.

Nya lilla vardagsrummet ifrån Andreas rum.

Nya matsalsdelen.

Mitt mycket mindre sovrum med anslutning emot balkongen jag valde att ställa byrå bakom sänggaveln.

kaminen uppskattas mycket.

Andrea ritar.

litet men mysigt i min smak =)

Det fick bli en liten en i år.

Jag tror att detta med att bygga om kommer att trygga Andrea ytterligare ,

Känslan att se sin dotter bjuda hem vänner för att visa sitt nya rum är obeskrivlig.