Att planera semester för första gången till utlandet som mamma.

Om några veckor ska jag och Andrea åka med  Morfar och mormor till Turkiet för att fira morfars 70 års dag!

morbror Jörgen giftas moster Helena samt kusinerna Daniel,Christoffer,Markus ska förstås med.

Morfar har valt ett badhotell för barnbarnen skull..snälla morfar som också var med och hämtade  Andrea i Tjeckien

2013  . Redan då sa personalen att Morfar Öyvind kommer vara en väldigt betydelsefull person i Andreas liv bli inte förvånad om han kommer vara nr 1. på listan .

Tänk att ha bott på barnhem i hela sitt liv i en liten stad som Holice i Tjeckien med 7000 invånare knappt

sett någonting annat än det man känner till. Sedan själv fatta beslutet att välja att åka med hem till Sverige .

Nu knappt 22 månader senare få åka på sin första utlands semester.. Jag kan se hur förväntans full Andrea är,

trots att  vi har haft tuffa dagar här hemma..Jag vaknade i morse av en

lapp liggandes utanför min sovrumsdörr , Om inte du orkar att åka med till Turkiet så åker inte jag heller, Min första

utlands semester vill jag åka med min MAMMA . Jag har väl i ett svagt ögonblick sagt att sluta bråka annars orkar mamma inte följa med till Turkiet..Vilket genererade i denna lapp.. I vilket fall  hur trött man än är så vill Man inte för

allt i världen missa detta , Att få se Andrea leka med sina kusiner i poolen på hotellet, att få se hennes ögon när hon ser frukost buffen , att få vara vaken till sent in på kvällarna i ett främmande land ,att lära sig om  kulturen  att ha en

morfar ,mormor,morbror,moster,kusiner och mamma en familj som kommer visa henne hur trevligt en utlands -semester kan vara , Det är tufft att adoptera ett äldre barn som ensamstående , Andrea blir snart 12 år fördelarna är  att vi kan prata  om allt hur tokigt det än kan bli .. på bra dagar kan vi  göra saker tillsammans som är roligt för oss båda,Humor är något vi båda har mycket av det underlättar också för oss i vårat liv.. Jag kommer ihåg att innan jag skulle hämta hem Andrea så sa en vän  till mig, tänk om ni inte gillar varandra! Det hade aldrig slagit mig då jag arbetat med barn till och från i så många år.. och alltid tänkt att jag kan ju tycka om alla och förstå deras problematik då jag älskar att sätta mig in i andras livssituationer ..och på dom skolor jag arbetat på är det dom jobbigaste barnen jag oftast fastnar för..Jag tyckte näst intill att det var en dum fråga.. Men nu snart 22 månader senare så kan jag relatera till den frågan, det är ingen självklarhet att man ska älska varandra direkt bara för att man är biologisk eller adoptivmor.. Men det underlättar ju om man har förmågan att göra det..Min morfar sa alltid att ens barn är till låns man äger dom inte..jag ser det lite likadant det jag kan ge Andrea är min kärlek och tid  jag kan  lova att finnas där  för henne så länge

jag lever, jag kommer också fatta dom beslut för mig och henne som är viktiga oss för våran överlevnad.. skaffa alla verktyg som behövs för att få allt så bra som möjligt..Det är väl egentligen allas våran plikt som föräldrar…

Vi är bara människor vi lär oss hela tiden ,att inte ha för hög prestige på sig själv att räkna framsteg inte bakslag

är något jag vill dela med mig av i kväll….