Firandet…den sekunden man ser att det firas så ser alla glada och nöjda ut när mannen fått en riktig motorcykel. Hur som helst.. nu till saken.

Ganska ofta när någon ska ha en fest, unnat sig något extremt exklusivt, ska göra ett stort inköp eller liknande så kommer oftast förklaringen om att de kanske ärvt, tagit av gamla besparingar eller vunnit pengar. Det verkar som om vi här i Sverige har det lättare att “acceptera” läget då?

Varför ens förklara sig? Alla vuxna människor gör väl vad man vill med sina pengar?

Men är det inte lite konstigt att det är helt ok att vinna eller ärva pengar men det är fult att tjäna mycket pengar, borde det inte vara tvärt om?

Alltså vinner du eller ärver du pengar har du inte presterat något! Och när du tjänar mycket pengar så ligger du knappast på latsidan, med ett jobb som ger en hög lön så jobbar man oftast häcken av sig. Många högbetalda jobb framstår oftast som mer “glassiga” än vad de faktiskt är, det är få högbetalda jobb som inte kräver typ 150-200%

Så varför anses det då som mer socialt accepterat här i Sverige att tex vinna pengar än att tjäna pengar?

Vad är det som skapar avundsjukan egentligen?

Är det att de som jobbar och tjänar mycket pengar anses som att ha lyckats mer? Är de det som gör det “fult”?

Man pratar inte om pengar och man ska verkligen inte tala om vad man har för lön och främst man ska inte visa om man tjänar pengar. Det är ju den svenska mentaliteten i ett nötskal. Men varför egentligen om du jobbar hårt och mycket så har du väl ändå rätt att tjäna mer än nån som inte kanske jobbar lika mycket? Eller?

Sen får man inte glömma alla som jobbar häcken av sig och knappt får ekonomin att gå ihop ändå MEN då är inte värda pengar mer än nån som “råkar” få en trisslott och bli miljonär, eller vart går gränsen?

Tex höginkomsttagare har ju tex högre skatt, jag förstår skillnaden absolut att nån med extremt låg lön ska ju inte behöva skatta bort ALLA sina pengar men en höginkomsttagare får högre skatt för att hen har råd med det och tjänar massor. MEN i nutiden så har ju många höginkomsttagare flera inkomstkällor. Tex man har ett eller flera styrelseuppdrag, en blogg, en anställning eller liknande. Detta betyder ju också att denne person säkerligen också jobbar lite fler timmar per vecka än den person med ett heltid eller deltidsjobb. Så varför ska då denne person som kanske jobbar 70 timmar per vecka skatta en högre procent än den som bara jobbar 30/40 timmar per vecka?

Eller den som jobbar 50 timmar per vecka men tjänar mindre än den som jobbar 30 timmar per vecka?

Förstår ni hur jag tänker? Vore det inte mer rättvist att beräkna skatten utefter hur mycket du jobbar istället för hur mycket du tjänar?

Sorry tänker bara högt när jag såg reklamfilmen, jag förstår verkligen inte varför det är så fult att tjäna pengar men helt ok att vinna pengar?

Och varför störs vi av andras pengar så mycket?

Här hemma flödar förståss pengarna som i vilken barnfamilj som helst. Postlådan är full av både guldkuvert och lönecheckar …eller var det räkningar(?) oklart!

Inlägget Det fula med pengar! dök först upp på Priscilla.

För min egen del kan jag erkönna att jag valde att inte studera vidare när många av mina vänner gjorde det, jag stack ut i Europa, levde livet men då fick jag också ta hand om mig själv. Vilket kan vara tråkigt att pappa inte skickade med en Porsche eller att mamma inte skickade lite kontanter på resorna men kan erkänna att det var väldigt nyttigt. Jag började jobba tidigt, jag hade räkningar tidigt, hade bil tidigt och senare utvecklades detta till att bli jag entreprenör tidigt.

Jag har gjort mycket i mitt liv, bra och dåligt, många bra saker men också många misstag på vägens gång och det ska man inte glömma bort att nämna, men jag har fattat mina egna beslut och lärt mig att förlita på mig själv, som jag skrivit förut “så är den längsta relationen man har i livet med sig själv” då måste man se till att ha lite koll, att alltid ha en backup-plan.

Vad jag noterat på senaste tiden är att det råder någon sorts “lathet” bland dagens ungdomar och detta beror ju självklart på att de har det för bra hemma och får för mycket serverat.

*De vill inte ta vilka jobb som helst. -ta det jobb du får, lär dig att respektera alla sorters arbeten. Ett jobb är ett jobb. Tro mig det ör större chans att du kommer på ditt stora “genombrott” eller “miljardaffärsmöjlihet” medan du svabbar golvet någonstans än när du sover till kl.14 hemma hos mamma och spelar tv-spel.

*En del verkar ha möjlighet att “tänka” på vad de vill bli när de blir stora ända tills de är typ 25 år. -självklart de bor gratis, äter gratis, får tvätten ren, rummet städat. Varför skulle de ens flytta det är bara dumt, vart hittar de annars likadan service till samma peng?

*Många har inget fast jobb men är otroligt drivna och sugna på att flytta hemifrån, så därför tycker jag det är extremt intressant när många surfar runt på Hemnet och går på visningar på lägenheter i innerstan i 5-6 miljonersklassen. Fine, det är helt ok att spara för boende till sitt barn men skulle det inte vara bra om ditt barn försökte lite själv också? Typ jobbade som attans och sparade lite pengar själv också för sitt första boende?

Man kan reagera på en massa saker och jag säger inte att alla mellan 18-25 är likadana men många är det och som man säger allt kommer hemifrån. Sluta “dalta” med era barn det är inte bra för dem. De måste ut och jobba, plugga, visa ansvar och resultat.

Finns ingen bättre känsla än när man köper sin egen första bil, designer väska, semester, möbler eeller liknande för sina EGNA pengar men framför allt man respekterar det man köpt ännu mer än om man skulle fått det av någon annan som ung.

Kom ihåg det!

Så när jag läste detta reportage i Veckans Affärer kan jag inte påstå att jag blev förvånad.

“Rika föräldrar tar mindre ansvar för barnens ekonomi

Många föräldrar saknar helt principer och regler kring barnens pengar – och det är särskilt utbrett bland rika föräldrar.
Nästan varannan förälder, eller 46 %, upplever att deras barn i mer eller mindre utsträckning saknar respekt för pengar och pengars värde, det visar Swedbanks årliga kartläggning av barnfamiljernas ekonomiska situation som görs i samarbete med TNS Sifo.

Enligt undersökningen – som omfattar 1 000 barn och 1 000 föräldrar – får nästan sju av tio barn saker som egentligen skulle betalas av dem själva eller var tänkta som julklapp eller födelsedagspresenter. När månadspengen tar slut ger nästan var fjärde förälder barnen mer pengar för att slippa tjat och konflikter, och lika många medger att de ibland ger efter när barnen upprepande frågar efter onödigt dyra kläder eller prylar. Många föräldrar saknar helt enkelt principer och regler kring barnens pengar, och det är enligt undersökningen särskilt utbrett bland höginkomsttagare.

Höginkomsttagare med en månadsinkomst över 42 000 kronor involverar inte barnen i hushållsbudgeten i lika stor utsträckning, och endast 17 procent av dem har gjort sina barn medvetna om hur mycket pengar man lägger på olika saker, att jämföra med 25 % bland föräldrar i allmänhet. Undersökningen visar också att höginkomsttagarna oftare betalar för barnens kläder, nöjesresor och teknikprylar, istället för att låta dem spara ihop pengar och betala själva till större del.

”Vi ser en tendens att föräldrar som tjänar bra är sämre på att sätta regler och ibland öppnar plånboken istället för att ta en diskussion med barnen”, säger Arturo Arques, privatekonom på Swedbank, som menar att det kan vara nyttigt att ta en konflikt kring ekonomi med sina barn.

”Konflikter kan vara jobbiga men är också nyttiga om man gör det på rätt sätt. Med höga inkomster finns inte samma behov av till exempel en genomtänkt hushållsbudget, något som undersökningen också visar. Har föräldrarna inte tänkt igenom hur mycket pengar de lägger på olika saker blir det svårare att lära sina barn hur de ska handskas med pengar och budgetera för utgifter på ett bra sätt”, avslutar Arturo Arques.”

Inlägget Dagens ungdomar har ju ingen koll på pengars värde och verkar bli latare med tiden dök först upp på Priscilla.