Först om mig vad gäller moral och mitt dömande: Jag kan erkänna att jag trodde att jag var mer dömande än jag faktiskt är, har insett att jag helt enkelt inte lägger så mycket fokus på de såkallade “moraliska lagarna” å andras vägnar. Jag är bestämd och tydlig med vad jag tycker och tänker. Jag ogillar sällan någon, jag kanske ogillar att omge mig med vissa personer men jag ogillar dem inte, det ÄR stor skillnad för mig. En annan sak jag kan göra är att hålla min egen moral och den är hög, utifrån min synvinkel. Jag anser också att jag har ansvar över mitt eget liv, mitt öde och jag bestämmer vilka människor jag omger mig med.

Så nu till frågan: Hur hög och hur låg moral bör man egentligen ha? Och vem eller hur bedömmer man moralen hos sig själv eller någon annan?

Varför?  Varför detta kom på tal var när vi satt en tjejkväll hemma hos mig och talade om någon som agerat helt moraliskt fel, det var vi alla ense om men vi hade helt olika synpunkter på vad som var moraliskt fel. Det finns alltid någon person som alla känner som lever lite fel rent moraliskt. Gör fel saker, som inte tänker så långt, som kanske helt enkelt inte håller klassen, då utifrån din synvinkel, man kan ju bara utgå från sig själv och skapa sig en uppfattning därifrån. Men under vårt samtal kom denna rubrik upp alltså “de moraliska lagarna” jag bara älskade orden och kan erkänna att jag först skrattade högt. Men insåg ganska snabbt att många tänker i den banan, inklusive jag själv oavsett om jag vill eller inte. Men för min egen del har jag med tiden insett att alla är vi olika, resonerar olika, vi har olika Bakrund, framtid och uppfattning och därmed borde man helt enkelt inte lägga så mycket fokus på vad andra gör, men olikheter är bra. Jag lyssnar hellre in och låter andras såkallade “olikheter” istället berika mig då kan man lära sig något på kuppen istället för att tycka och tänka så mycket gällande andras beteende, håll koll på dig själv istället. Det som är viktigt för mig är vilka människor jag väljer i min omgivning och hur de beter sig mot mig, min familj och andra runt omkring. Men hur de väljer att leva sitt liv är deras problem och vem är jag att dömma? Vad skulle ge mig den rätten att agera lite förmer och tydligt anse mig bättre än någon annan? Vi had väl alla samma förutsättningar?

Så jag tycker det är viktigt att tänka på några saker innan du nu “tycker och tänker” högt som tex beroende på vart du eller någon annan kommer ifrån, Bakrund, uppväxt, livserfarenhet, framtid och väg så bör du tänka efter innan du dömer, kritiserar eller “läxar upp” någon annan. (Läxa upp btw måste vara en av de värsta uttryck som finns) Många är vi till grunden som haft samma förutsättning men ändå så olika förutsättningar vid livets start.

Tex om du växt upp i med en stadig ekonomisk trygghet och backning, ja då kanske du inte bör uttala dig eller kritisera någon som framstår som lite snål. Han kanske helt enkelt inte har råd?

Om du vuxit upp i sunda familjeförhållanden med tillgängliga och aktiva föräldrar, bara haft långa förhållanden och aldrig upplevt realtionsproblem eller tjafs hemma ja, du bör du kanske inte kritisera din kompis som inte kan ha ett förhållande. Hon/ hen behöver främst en stadig och lojal vän.

Om du aldrig haft ett förhållande, ge inte relationstips eller ha inte för mycket åsikter om hur andra bör leva i sina, vad de bör göra i sin relation, tilltala sin partners osv.

Om du inte har samma moraliska eller omoraliska uppfattning som din vän, partner, kollega och detta är ett problem för dig, ja då kanske det är dags att gå vidare och se dig åt ett annat håll? Om de nu inte agerar respektlöst eller bråkigt då är det viktigt att du är rak, tydlig, ärlig och står upp för dina åssikter. Alla kan inte tycka samma saker. Och Man kan aldrig ändra på någon eller börja fostra en vuxen människa. Du väljer som sagt vilka du har i ditt liv och de som finna där men ändå inte har något inflytande på ditt liv, vem bryr sig om hur de väljer att leva? Lägg din energi på ditt eget liv istället.

Alla människor förtjänar respekt och omtanke, läste en bra rad på LinkedIn som jag också varit tydlig med på mitt arbete “Jag struntar i hur du talar med din högsta chef, för mig är det intressant hur du talar med den personen i lägsta rang på jobbet!”

Det mina vänner tycker jag är OTROLIGT viktigt. För vad är egentligen viktigt i livet? Och vad fasiken betyder någons moral för dig? Rätt oklart (?)

Hoppas jag inte luddade bort allt och att min poäng var tydlig, FOKUS på dig själv och ditt agerande inte andras så kommer vi nog skapa en lite gladare värld (om det ändå var så enkelt)

Så nu har jag “moraltantat” klart för en stund. Vi hörs sen?

Inlägget De moraliska lagarna, uppläxning och dömande blickar dök först upp på Priscilla.