Efter Kroatien så spenderade vi några dagar hos min bror och svägerska uppe i Värmland. Och det har varit så mysigt. Dock var det otroligt varmt ute när vi var där så man kände sig rätt slut i solen på dagen om man då inte tex var på stranden eller i poolen.

Det är så konstigt för här i sverige blir man liksom inte beredd på värmen när den väl kommer. Man vet att den ska komma och att det ska bli vrålvarmt MEN man har svårt att ta in denna ”nya” tropiska och osvenska värme när den väl är här. Man är liksom noll förberedd både psykiskt och med fläktar hehe. Och likadant var det vid detta tillfälle, värmen dök upp som en smocka. Och då blev det mycket slappa, man förstår ju många tropiska kulturer som stänger in sig vid fläkten under högsommaren- hehe- kommer det kanske bli så här också om några år(?) Förhoppningsvis inte.

Men det blev alltså rätt slappt sen Kroatien -slappat i skuggan, slappat på morgonen, under dagen, under promenaden, på stranden osv. Segt men man orkar typ inget annat. Och vad gör man bäst när man slappar? -Jo, man slösurfar. Och Ralph har spelat spel eller kollat film på sin padda. Vilket betyder att vi haft väldigt hög skärmtid. Blä för skärmtid- när man borde vara ute i naturen och njuta. Njuta av sommaren. Uppleva saker live.

Hög skärmtid- ger mig ångest. Ångest över förlorad realtid. Nåja, det är ju trots allt semester men skärmtid och hög skärmtid ger ångest. Är det bara jag?

Ett exempel på varför man får lite ångest är just på sommaren är lite samma som tex hur vi svenskar resonerar när det kommer till vädret. Just på sommaren. Är det fint väder så ska man vara ute och njuta av det. Man är dum om man inte är ute –när det är så fint väder. Passa på och njut av vädret. Man ska alltid njuta av något och med hög skärmtid så känns det liksom som om man missat hela civilisationen runt omkring sig. Man missar solen. Man missar sommaren som är här så kort för sen blir det kallt och rent jävligt.

Men om vi numera kan vänja oss vid detta tropiska klimat varje sommar så borde detta ge oss utrymmet till att ibland få möjligheten att stänga in sig med fläkten hemma och typ bara slappa? Som vilken regnig dag som helst. Och lite så är det med diskussionen om allas/andras/våra skärmtider. Man får ångest eller hur?

Men får man verkligen ångest över sin egen skärmtid eller får man egentligen ångest över vad alla andra ska tycka om just min skärmtid?

Tex barn och skärmar, jag har inga problem med att vår son har en egen PADDA om den används rätt och “rätt” mängd av tid. Jag har tex tagit bort YOUTUBE på hans padda eftersom en massa (ursäkta) skit cirkulerar där och sätter griller i barns lättpåverkade hjärnor. Ska han ha paddan så får han använda den för annat. Numera finns det en massa pyssel och annan användbar kreativitet som hjälper till att aktivera barnens hjärna. Så egentligen är det väl inte skärmtiden i sig man borde ha ångest över utan hur tiden vid skärmen används och till vad?

Men ångest är något man skapar sig har jag bestämt. För ärligt, vi har semester och om det krävs att vi några dagar har lite extra hög skärmtid och därmed “slösurfar” för att ladda batterierna så tycker jag att vi är värda det.

I Kroatien när vi levde båtliv så var skärmtiden-0%. Njuta av naturen och omgivningen 130% så jag antar att vi tog igen detta nu, hehe.

Hur mycket skärmtid har ni under semestern?

Hur gör ni med barnens skärmtid?

Tipsa mig gärna om nya kreativa barnappar som min son kan ha nytta av eller kanske hela familjen.

Inlägget Skärmtid – ångest dök först upp på Priscilla.