Stirrig dagishämtning!
Vi började med halvdag på jobbet, vilket resulterar i att man ändå går därifrån senare än beräknat men ändå ganska tidigt. Jag är oförmögen att ha egen tid så fort jag kan springer jag till dagis och hämtar min plutt. Väl på plats satt hela minigänget och åt mellanmål, så gullig ålder Ralph och hans kompisar är inne i. Där satt de alla runt bordet och åt ägg, mackor och drack mjölk lugnt och stilla…tills jag kom in. Ralph måste väldigt tydligen poängtera att det är HANS mamma så fort någon annan tilltalar mig. Han ställer sig på stolen, vilket resulterar i att alla andra också vill ställa sig på stolen, han vill visa vilken av bussarna som hänger på väggen som just han har gjort vilket resulterar i att ALLA ska visa vilka bussar de har gjort, nya leksaker som är nya, stackars pedagogen får gå runt bordet och sätta barnen ner i stolarna, Ralph sitter redan då jag sagt till honom men för de andras del är det roliga igång så vid varje unge hon satte ner i stolen igen så reste sig en annan. Lite som det där otacksamma spelet när man med en gummihammare ska banka ner ankan som poppar upp av ett 20-tal på en platta. Den som kom på det spelet brände säkert ut sig innan med att jobba på en förskola.
När man skolar in sitt barn på förskolan så är de tydliga med att man ska hålla lämningen kort och hämtningen likaså. Dvs inte störa så mycket, göra väsen, avbryta eller dra till sig för mycket uppmärksamhet. Tex vid hämtning med för mycket uppmärksamhet så blir kanske barnen påminda över att någon annans mamma kom och inte deras, att han får gå hem och inte “hen”, vart är deras mamma/pappa, kommer de ens och hämtar “hen” idag (ja sådant händer i barns huvud), att de vill att deras mamma ska komma och inte hans, en påminnelse om lämningen imorse när de kanske inte ens ville vara på dagis osv osv, så när jag hämtar har jag med andra ord lärt mig att hålla det kort. Idag funkade inte riktigt det då Ralph fortfarande hade både mackor och mjölk kvar men jag förstår också nu varför pedagogerna vill hålla det kort -IN, RYCK UNGEN, UT GOGOGOGO! Fasiken var stirrigt det blev, jag är för övrigt en barnmagnet det brukar gilla mig, åtmindstone brukar jag intala mig det, haha!
Väl hemma, hur gulligt är det inte när Ralph “gömmer” sig(?)
