Med livet som insats

Igår på eftermiddagen åkte vi till Patong för en liten prommis och  lite shopping, var sugen på lite unika fynd. Vi började vår vandring i ett stort shoppingcentrum och sen begav vi oss ut på gatorna innan hemfärd.

Jag märker på mig själv att jag nu bott alldeles för länge i Sverige då jag numera lägger märke till andra saker än tidigare, dessutom också andra saker nu än innan man fick barn också.

Här är det daglig kaos som råder i trafiken, lycka till att korsa en gata med en barnvagn. Tidigare var det inget konstigt för mig man bara sprang över med livet i behåll oavsett vart i världen man befann sig. Nu väntar man och väntar och väntar lite till…..

Och markbrunnar tar vi för givet i Sverige dvs vi tar för givet att de sitter fast på flera andra ställen där jag bott har kanske varannan markbrunn suttit fast och varannan på det varit hel. Minns tydligt hur en tjej ramlade ner i en brunn en gång som var belägen invid ett källarfönster i Belgrad, hon gjorde riktigt illa sig. Efter det kan man säga att jag försöker se upp vart jag sätter fötterna.

Gatustolparna här i Thailand är inte bara ostabila de är fulla med kablar som sticker ut lite här och var, RÖR EJ!

Längst med hela gatorna sitter STORA buntar av oskyddade telefon och elkablar. Fascinerande att inte fler dör av elschocker vid storm och regn här.

Så nu som ni vet är vi här i Thailand med vår bebis och barnsäkert är inget, men efter ett tag vänjer man sig. Får lite ont i magen när kag ser mammor som kör moppe med bebisen i ena hande och styret håller de med andra. Men oförsiktig är inget ovanligt här, sist jag var här klättrade jag 10 meter på hängande bildäck från en kaj för att komma “ner” i en ganska gigantisk yatch som vi skulle ut på, pga bristen på platser i hamnen så fanns bara ett ställe att lägga till på vid upphämtningen. Då blev det på en plats avsedd för kryssningsfartyg, nämnde jag att jag hoppade den sista metern? Vad var det för fel på 25åriga Priscilla liksom?

Vad är det för fel på 32åriga Priscilla, mamma Priscilla som tar det säkra före det osäkra och har alltid koll på vart nödutgångarna är, var nödbåtarna sitter på stora fartyget, vart brandtrappan är, vart släckarna sitter med mera. Nåja, lika bra kanske.

Verkar som om även nästa generation tar det säkra före det osäkra i den här familjen.

Hoppas du har det bra, ha en trevlig fortsättning på fredagen så hörs vi imorgon.