Hög på adrenalin!
Okej, vissa av er har redan hunnit se dagens höjdpunkt på min Insta Story – att jag har gjort min allra första tatuering!!
Ojoj, vad jag har tänkt på det. Länge, länge. Men velpanna och beslutsångestproffs som man är har det aldrig blivit av eftersom jag har lyckats ändra både motiv och placering en mängd gånger.
Första gången jag var nära, det var i Bulgarien 2004. Tydligen är tatuerarna väldigt duktiga där och många åker dit för att fylla i gamla, sämre varianter som behöver bättre linjer och bläck som behåller sin svärta över tiden. Det är i alla fall vad vi fick höra och det var till och med killgäng som var där enbart (delvis) för att tatuera sig. Pratglad som man är lyckades man ju lära känna en tatuerare som erbjöd sig att tatuera mig gratis. På den tiden var det väldigt poppis med… hör och häpna, stjärnor! Och gissa var jag tänkte placera dem? I svanken. Tre stycken var tanken. Herregud. Men ödet sa sitt och samma dag jag hade tänkt slå till drar jag dit rejält med mina hala flipflop i trappen på väg ner mot poolen och skrapar upp – svanken. Tur var väl det.
Därefter har motiven kommit och gått. Senaste gången jag verkligen hade ”bestämt mig” var för nästan exakt ett år sedan. Då flyttade jag till Barcelona och kände att jag ville föreviga min flytt och händelse med en tatuering. Jag tänkte länge och noga och kom fram till att jag ville ha en påfågelfjäder. Symboliken går att tolka på många sätt men det jag hade fastnat för var pånyttfödelse, nystart, förutseende, integritet och bland annat det vackra i att vi kan uppnå vad vi tar oss an – om vi visar våra verkliga färger. Även att ta ett steg mot sitt öde var en betydelse jag hittade. Flytten till Barcelona var något jag hade tänkt på sedan studenten, men sen kom pojkvän och första flytten hemifrån emellan och det tog några år innan det blev av. Men det kändes som om motivet kunde symbolisera just detta. En stor händelse i livet.
Bild tagen från Tattoo Journal
Men, väl nere i Barcelona, där inte en jäkel är tatueringsfri, fick man ju influenser från alla håll. Insåg också att jag inte tyckte påfågelsfjädern var ”fyllig” nog, haha, så därför blev det ingen sådan. Då började jag i stället fastna för illustrerade bilder, kvinnokroppar i synnerhet. Efter hundratals bilder med research kändes en ballerina som ett vackert motiv. Det hade jag i åtanke länge. Men sen, ja då blev jag mer inspirerad av blackwork-stilen. Och tills idag har jag varit inne på något liknande som min vän Clara (som har mängder av häftiga motiv över hela kroppen) gjorde senast.
Nästan just en sådan här sjökvinna ville jag ha! Så läcker.
Men idag blev det alltså något annat. Men det viktiga är att det blev. Det blev av. Hur kommer det sig att det blev just idag då? Jo, denna vecka är det pressdagar på olika PR-byråer i stan och just en av dem hade en tatuerare på plats. Jag anmälde intresse av att göra en tatuering när jag osade och när jag kom dit blev jag lite nervös. Skulle jag verkligen? Tatueraren hade dessutom enbart olika flashmotiv att välja mellan, alltså inget egenritat eller idékomponerat jag själv tänkt igenom. Men det var uppenbarligen vad som krävdes. Jag föll för endast ett av motiven, och det blev detta. Ett kvinnoansikte med linjer. Så himla vackert! Och som en vän kommenterade direkt, så himla JAG.
Helena som driver Mildh Press hade dessutom sin son på plats som visade några av hans egna som prydde kroppen lite varstans, vilka påminde om stilen. Då blev jag såld direkt. Så tack Edvin, din förtjänst och jag är så nöjd.
Det var dock en lång process. Från att jag kom dit irrade jag runt i tvivel. De redan tatuerade människorna omkring mig, däribland tatueraren Tintin själv och hans tjej, måste känt att: Herregud, just get it over with!
Men, till sist var det en annan tjej som gjorde sin första, ett kors på samma ställe som jag tänkte placera min vackra dam, och då kände jag att nu jäklar.
Och vilken känsla. Jag är fortfarande hög på adrenalin och studsade typ hemåt efteråt. Passade på att göra lite ärenden när energin fortfarande fanns i kroppen. Tog slutligen tag i att gå in till tre-butiken för att få ett nytt simkort till min några veckor “gamla” nya telefon. Det behövdes ju en ny storlek i min nya Iphone XS Max. Trodde jag. Han plockade ut mitt gamla och slank snabbt i det nya som ingenting. Jag hade försökt jag också, fast upp och ned. Så hade skjutit upp att använda min nya telefon, helt i onödan. Well, well. Jag var så spattig att jag inte ens skämdes.
Nu har jag dessutom min efterlängtade tatuering. Jag är inte längre unik. Nu är jag en i mängden. Men nu har jag alltid en följeslagare på armen och samtidigt blir den symbolisk i mycket som pågår i mitt liv just nu. En rörlig linje som ändå formar något konkret. Underbart säger jag.
Innan jag gör något mer idag måste jag helt seriöst ta en powernap.
Leave a Reply