De ryska tågvärdarna har ju inte direkt lärt sig hur man behandlar turister. Efter att förvarnat oss under natten att vodka är förbjudet då vi äntligen ville fira till det lite, tystnade vi till och gick och lade oss snabbt som attan. Du vill ju inte bli utslängd på stäpperna i norra Mongoliet.

På perrongen väntade Eden, som jobbar på UB Guesthouse där vi nu skulle bo. Han transporterade oss med bil. Äntligen kunde vi kommunicera på engelska igen. Vi hade bokat 2 nätter för 8$ för en säng per person eller 66 kr/natten. Kan inte bli billigare. I det ingår dessutom sängkläder, gratis WiFi och frukost.

Mongoliets mittpunkt(som slottet i Sverige).

Efter en liten stunds vila var vi fit for fight igen. Vi är så nyfikna vart vi hamnat och nu när solen är uppe måste vi utforska staden. Med karta i handen gick vi raka vägen mot apoteket för att fylla på med lite medicin. Det är viktigt även fast det är tråkigt att tänka till på vad för sorts medicin du kan tänkas behöva. Vi har både med oss lite Kåvepenin, Alvedon, Imodium, koltabletter, Betapred (mot allergichock) och en hel del annat. Självfallet tänker man inte på att du ska bli sjuk på din resa. Fast det är enormt skönt att ha de där skavsårsplåsterna när det väl uppkommer en skavsår.

Efter att fyllt på skafferiet kunde vi nu strosa bort till Chinggis Khan square och kika in någon form av festival. Vi vart inte långvariga där då musiken var alldeles för hög. Stackars deltagare. De måste blivit lomhörda. Vi stack upp i ett höghus istället och tog en liten drink och spejade ut över staden.

Chinggis Khan square.

På den lokala bussen.

From above.

De första dagarna i Ulaan Baatar kunde inte blivit bättre. Vi känner oss varmt välkomna av landet.

“If you’re afraid – don’t do it, – if you’re doing it – don’t be afraid!”
― Chinggis Khan

The post I Chinggis Khanland – Ulaan Baatar, Mongoliet. appeared first on ITRAVEL.