Det är den 10 april och vi har kommit till ett nytt land: Malaysia.

Malaysia är vårt tionde land. Tro det eller ej. Ett nytt land med nytt leende folk och en ny kultur. Och vi, vi har snart varit på resande fot i nio månader. Nio månader av nyfikenhet, möten, äventyrslystenhet, skratt, gråt och levnadsglädje. Men också av saknad och kärlek. Då tänker vi framförallt på nära och kära hemma. Men också på så simpla saker som saknaden av att kunna dricka vattnet som kommer direkt ur kranen, en självklarhet för oss när vi är hemma. Vissa dagar pratar vi mycket om svensk mat, såsom leverpastej, en härlig smörgåstårta, grovt bröd, lösgodis, älgfärsbullar och falukorv med makaroner.

Vi skulle alltså ta oss över gränsen mellan Thailand och Malaysia. Om vi hade lite tur kanske nå till kuststaden Kuala Besut. Det gjorde vi till och med med råge. Vi hann till och med ut till Perhentian Islands – med ett himla gött flow. Det trodde vi aldrig. Klockan var dessutom bara tre på eftermiddagen när vi steg av båten på en av dessa paradisöar.

Allt började med att vi lämnade Koh Mook den 9 april och Charlies Beach Resort där vi varit de senaste tre dagarna. Det finns fyra avgångar hotellet erbjuder. Vi valde avgången klockan 14:00 eftersom att vi ändå visste att tiden fanns med oss. Vi behövde lämna landet senast den 10 april eftersom vårt visum gick ut då. Båtfärden intill land tar ca 45 minuter. De körde oss i ilfart med tuktuk-taxi till andra sidan ön där vår båt stod och väntade på oss. På båten träffade vi ett franskt par. De berättade om sin fantastiska resa som nu hade kommit till sin slutpunkt. Det är konstigt att allt har en början och ett slut. Kan inte allt bara vara som evighetssymbolen. Fast kanske inte ändå. De hade varit ute i 10 månader. Precis innan vi kom fram till båten hade killen i paret tagit sig ett sista dop på deras resa. Nu väntade hemresa via Bangkok och sedan hem till Frankrike.

Fullastade i vår tuk-tuk lämnar vi härliga Koh Muuk för nya äventyr i ett nytt land, Malaysia.

I hamnen väntade en pickup på oss. Eftersom vi var för många blev ingen utlovad AC för oss då vi hamnade på pickupens flak. Chauffören tyckte att det var pinsamt att vi inte kunde sitta i bilen och köpte därför öl och Cola till oss. Vi tyckte att det var helt okej. Fast det är klart det var 36 grader ute och vi hade betalt för AC. Han kollade nog i backspegeln för efter hälften av sträckan stannade vi igen för stödköp av nya öl till oss. Vi njöt och kunde sola med en kall i handen in till staden Trang.

I bilen satt också en thaitjej vid namn Cartoon. Hon skulle hem till sin man. Hon jobbade på Koh Muuk. Bra på engelska var hon. När vi kom fram till Trang talade hon om att hon skulle till Hat Yai. Precis dit vi skulle för att ta tåget över till Malaysia. I Trang bytte vi ihop med henne till lokal taxi och vidare med buss till Hat Yai. Två timmar senare var vi i Hat Yai. Hennes man kom och hämtade oss allihop och sedan körde de oss till vårt hotell. Vilka vänliga människor det finns i världen. Tänk på det nästa gång ni ser någon som kanske skulle behöva er hjälp. Det krävs så lite.

Vi tog in på hotellet Red Planet Hotel. Det är ett rent och fräscht hotell. Ett bekvämt hotell, vilket vi behövde efter vår lilla chaletvistelse ute på Charlies. Gick ut en runda för mat och även bort till tågstationen för att kolla in tabellen när tågen gick under morgondagen. Det finns fyra avgångar och såg genast att alternativ 06:30 passade oss bäst. Då skulle vi vara framme vid Sungai Kolok vid kl 10:00. Hem och snabbt i säng för att få lite vila.

Så här tidigt på morgonen är det väldigt lugnt vid tågstationen i Hat Yai – Endast Peter & Emelie är vakna.

Klockan ringer 05:00, långt innan solen är uppe. Vi samlar ihop oss och går bland de enstaka mopedisterna och sovande taxichaufförer på sina flak till stationen. Det är inte många som rör sig på gatorna vid denna tiden.

Vi scannar vårt bagage innan vi får komma in på stationen. Går fram till biljettluckan och köper oss våra biljetter. “Snabbtåget” avgår kl 06:30. Klockan är bara 05:50. Tur att vi köpte med oss frukost till perrongen. Tågsetet vi ska åka med är inte årsmodell 2016 utan vi har förflyttat oss tillbaka i tiden, inte när ångloken rullade men kanske innan våra egna SJ andraklassvagnar byggdes om för första gången. Vill ni testa – åk med tågen på tågdagarna i Landeryd. Fast att åka som en “local” det är något visst med det. Vi har läst att det är lite oroligheter vid gränserna och särskilt i området dit vi ska. Det går militärer genom tåget med skarpladdade vapen konstant. Sydöstra Thailand är dominerat av muslimer och flera attentat har skett. Vi är de enda utlänningarna på tåget. Wow häftigt! Till och med en militär tar upp sin mobilkamera och vill fota oss. Han plockar snyggt undan sin automatkarbin och tar stolt en bild. Han ber oss posera.

“Snabbtåget”…

Tåget rullar i sin gilla mak. Fönster och dörrar är konstant öppna. När vi stannar till på perrongerna kommer det kvinnor som säljer mat genom fönstren. Det byts mat mot pengar. Köper oss också lite mango av en försäljare. Mango med chili-salt-sockerblandning smakar gott i värmen och återställer saltbalansen lite.

…mot Sungai Kolok.

Något försenade kommer tåget in på slutstation Sungai Kolok. Alla går av. Vi är verkligen de enda som är utländska här. Ögonen är på oss. Lite hungriga går vi över gatan bort till den lilla marknaden där får vi en supergod nudelsoppa innan vi lämnar landet. Den muslimska kvinnan, som äger ståndet är nyfiken på Emelie och passar på att prata extra när Peter är på toaletten.

– Är du gift? Har ni några barn? Hon har kanske sett att Emelie har en ring på fingret. Barnen jämte skrattar lite. Peter kommer tillbaka och kvinnan går iväg. När vi ska betala ger vi lite extra dricks. Kvinnan blir glad och kindpussar Emelie ett par gånger. Emelie tror att hon fått läppstift på kinderna när hon frågar Peter, men det var nog vattenfast inflikar Peter.

Mätta hoppar vi på två motorcykeltaxis en kilometer till gränsen. Sedan går vi in på Thaiborder för att få vår stämpel att vi lämnat landet. Kommer ut på andra sidan. Nu befinner vi oss 300 meter i ingenmansland mellan stängsel och taggtråd. Korsar floden och kommer sedan in på motsvarande Malysiskt immigrationkontor. En check med vår kroppstemperatur och sedan fram för fingeravtryck och stämpel med 90 dagars vistelse i landet. Inga frågor. Ingenting mer och vi var inne i landet. Vi som hade en plan vad vi skulle säga om frågorna kommer. Egentligen ska även en utresebiljett vara bokad. Puuuh, skönt att vi slapp boka en sådan när vi inte vet hur länge vistelsen i det här landet blir.

– Hejdå Thailand! – Hej Malaysia! från Ingenmansland.

Väl nu i Rantau Panjang – Malaysia, skulle vi ta ut pengar och hitta ett sätt att ta oss till Kuala Besut. 300 meter från gränsen ligger buss- och taxistationen samt även en ATM. Perfekt. Här träffade vi Salam vår taxichaffis. Dealen blev bra och vi satte oss i en taxi med AC mot Kuala Besut efter vi också tagit ut pengar. När vi närmade oss Kuala Besut kom Emelie med frågan. Ska vi inte ta oss ut till ön istället idag? Sagt och gjort. Salam fick stanna en gång till vid en ATM, då ön som vi ska till saknar uttagsautomater. Därefter droppade han oss direkt vid kontoret där båtbiljetterna köps.

Två biljetter köptes och sedan över gatan för att vänta fem minuter på vår speedboat. En motorbåt med 300 hästkrafter kom och vi flög på vågorna. Man fick hålla i sig. Vi lämnade av de andra och sist var vi som inte hade bokat in något boende denna natten. Då vi trodde att vi först skulle komma den 11 april till Perhentian. Vi bad att bli avsläppta på en strand, där vi valde ett boende vid namn The Reef. Vi har nämligen fyra nätter på det underbara The Barat kommande vecka i närheten. Mer om detta hotell i ett senare inlägg.

Vi närmade oss öarna. Vilket vatten. Turkost turkost och ja turkost. Öarna ligger väldigt nära varandra och har bra motorbåttaxiförbindelser. Här sitter vi nu och blickar ut över det turkosa vattnet istället för att åka båt hit idag. Ibland ska man bara ha ett gött flow. Då lever livet extra mycket och hjärtat slår lite extra, ni vet den där känslan!

Vissa arbetsplatser är visst lite bättre än andra.

Bra uppkoppling är sällsynt – mer vanligt förekommande är våra äventyr. Vi lägger ut inlägg så snabbt vi kan och för att ni läsare ska få inspiration till uppslag för resor. Nu inom den närmsta tiden kommer ett uppslag från Vietnams grottor som vi gjorde i början av december.

Kostnader
400 Baht = ca 100 SEK
50 RM (Malaysiska Ringi) = ca 100 SEK

• 400 baht per person Longtailboat+AC Van, Koh Muk – Trang.
• 12 baht per person lokal taxi, Trang centrum – busstation.
• 100 baht per person AC Van, Trang – Hat yai.
• Övernattning Hat Yai Red Planet Hotel 750 baht dubbelrum(350 meter från tågstationen).
• 92 baht per person tågbiljett, Hat Yai – Sungai Kolok(finns fler avgångar och priset varierar).
• 40 baht mototaxi 1 km till gränsen.
• 100 RM taxi, gränsen – Kuala Besut.
• 70 RM tur/retur Speedboat, Kuala Besut – Perhentian Islands(45 min).
• 150 RM The Reef övernattning dubbelrum Perhentian Island Besar.

Itravel tipsar
-Lyssna inte alltför mycket på allt hemskt som står på nätet. Lita på dig själv och tro på att de flesta människor vill gott i världen.
-Gränsövergången från Thailand till Malaysia som vi valde gick smidigt och rekommenderas varmt.
-Res alltid med ett leende på läpparna, folk omkring dig ler(för det mesta) varmt och välkomnande tillbaka.
-Åk till Perhentian Island! Det kommer nog att bli 2017 års resemål om du frågar oss.

The post Till Perhentian Island, Malaysia – med ett himla gött flow. appeared first on ITRAVEL.