Trekking i Sapa.
Mi och den lilla damen i sina vackra kläder.
Vi befinner oss utanför vårt hotell. Nerför backen kommer Mi springande i sina vackra svarta sammetskläder med andan i halsen. Hon ursäktar sig på perfekt engelska för att hon är sen, trots att hon möter upp oss exakt enligt avtalad tid. Mi är uppvuxen i en av de små byarna i närheten av Sapa och tillhör H’mongstammarna, det är också dit dagens trekking skall ta oss till.
Efter några hundra meters vandring började en dam följa efter oss. I handen rullade hon med någon sorts hampa ut nystan som tråd samtidigt som hon lunkade på i samma takt som vi. Kvinnan bar traditionsenliga öronhängen och hatt gjord av bambu. På fötterna bar hon ett par plasttofflor och ryggen hängde nätkorgen full av produkter hon sytt och ordnat med.
Tidseffektivitet, damen handarbetade samtidigt som vi vandrade över stock och sten.
Efter ett tag kommer vår konversation med Mi igång. Peter frågar efter ett tag om kvinnan är släkt med henne vilket hon inte är. Mi har själv lärt sig engelska via sina turer med turister. Hon hade inte likt hennes egna barn möjlighet till samma sorts utbildning. Nu för tiden finns både låg- och högstadieskolor i byarna som är gratis där barnen verkligen går till skolan. Första byn i vi kommer in i är Cat Cat village. Här bor H’mongfamiljer och du ser risfält överallt. Allting känns ostrukturerat men har visst ändå en logik. Vi frågar lite hur marker är uppdelade och vi får någon form av förklaring. Likadant hur det går till med giftermål och valet av partner. Nu för tiden i stammarna inom H’mong får man välja partner själv vilket förr gjordes av föräldrarna. Då kvinnan alltid flyttar till mannen är det därför viktigt för stammen att få minst en kille i barnaskaran. I Mi´s och hennes mans fall har de haft tur. De har skaffat sig två killar. Hon säger att det blir inga fler barn. Vi skrattar tillsammans. Hon menar att många skaffar många barn om det är så att det bara blir tjejer.
-Men om det bara blir två tjejer vad händer då? frågar vi vidare. Då tvingas familjen tala om för ett av syskonens blivande svärföräldrar att dottern kvarstannar i familjen och killen får flytta dit istället. Det händer alltså. Kvinnorna inom stammen är blyga och sjunga utan något innanför västen skulle aldrig förekomma. Det talas en hel del om festerna och att happy water är det som gäller då.
Husen är som släppta mitt bland risfälten.
Vi vandrar förbi ytterligare ett par byar och kommer fram till lågstadieskolan. Barnen har precis fått lunchpaus. De springer förbi oss i nedförslutningen i sina kjolar och byxor. En del barn går barfota medan andra har gummistövlar. Någon hjälper en annan över den lilla vattenpölen som bildats. Tre tjejer som verkar vara bra kompisar leker kurragömma på hemvägen innan de skingras för att gå hem till sitt över lunchen. Sedan är det tillbaka till skolan igen.
Barnen längs med vägen kikar nyfiket på oss.
Kvinnorna vandrar längs med terasserna.
Vår vandring fortsätter och till slut efter 14 km är vi framme I Mi´s hemby Lau Chai. By och by, den har visst 1000 invånare.
Modern som Mi kallar henne(hennes svärmor) äger en klädbutik där hon gör traditionsenliga kläder. Vi kollar in butiken och även Emelie får chansen att göra en insats på vävstolen. Tygerna färgas av egenproducerade färger gjorda av naturliga färger från växtligheten såsom blå och svart tar de från indigoblomman. Mönstren skapas med hjälp av upphettat bivax där hon skrapar fram mönstret på en duk för att sedan använda till färgning.
Emelie gör en insats med vävstolen.
De bedriver också homestay. Lunchen lagar vi tillsammans i deras enkla kök. Vi gjorde i ordning både vårrullar, grönsaker, kyckling och ris. Vilken lunch! Det både luktade och smakade väldigt gott. Vi hade länge gått och burit på Emelies mammas raggsockor, vilka vi ville ge bort till en väl behövande människa. Valet föll på familjen vi var hos. Även fast de inte hade det dåligt hade de det inte bra heller. Mamman(svärmor) berättade att hon frös på vintern om fötterna när hon sydde – de skulle blir en super uppvärmande effekt denna vinter.
En glad svärmor som fått hemstickade raggsockar från Sverige, för kalla dagar med symaskinen. Tack mamma Agneta!
Vi rör oss upp igen ut på stigarna. Vi möter en motorcykel med ett par stora takpannor, sedan kommer en till och en till. Efter tionde motorcykeln kommande genom leran förstår vi att det är någon som bygger hus och att leveransen av taket är i färd med att transporteras in till huset. Antagligen har säkert leveransen ner till en vändplan gått med lastbil men härifrån är det motorcykel som gäller.
Att bygga hus uppe i bergen med dessa vägar är sannerligen utmanande.
Vi kommer in på i en liten tät bambudjungel där det utmed har byggts i ordning ett ordentligt kanalsystem i betong för att föra vattnet till rätt ställe. Mitt i bambudjungeln går vi förbi en gravplats. Det ser mer ut som fest än begravning.
Gravplats mitt i djungeln.
Peter andas in landskapet.
Det är slående vackert omkring oss.
Perfekta trappsteg.
Med Vietnamns högsta berg i bakgrunden.
När vi sedan kommer ut skuttar vi leriga nerför risfälten och närmar oss sedan slutdestinationen där två motorcykelkillar väntar på att ta oss tillbaka de 18 km vi gått tillbaka till Sapa. Vi får varsin hjälm sätter oss sedan bakom respektive killar och iväg det bär. Vi åker på huvudvägen som byggts på andra sidan dalen. Full fart uppåt med ingen tanke på att de har en medpassagerare. En halvtimme senare är vi tillbaka helskinnade på Green Valley Hotel efter en fin vandringsdag.
Tyvärr sluttade detta inget bra utan vi hamnade senare på kvällen i ett diarréträsk som skulle hålla oss kvar i Sapa längre än vad vi ville.
Kostnad för vandringen: 20 USD$ per person för en heldag inklusive lunch
Tidsåtgång: vi vandrade mellan 08.00-17.00
Hur fick vi kontakt: Vi mötte Mi då vi efterfrågade vägen till vårt hotell. Då vi ansåg att hon var bra på engelska nappade vi på hennes erbjudande om trekking till hennes by nästkommande dag. Det var en bra tillfällighet. Sapa myllrar av folk som vill erbjuda vandringar runt i byarna.
Bra att tänka på: Vandringsvänliga skor, du blir lerig under vandringen(vi hade flyt med att hotellet tvättade våra skor efteråt). Ta med eget vatten och eventuellt frukt.
