Ban Gioc Waterfalls – Vietnam meets China
Ban Gioc Waterfalls.
Resans andra utflyktsmål. Vi var fast bestämda att vi skulle hinna med både Ban Gioc Waterfalls och Pac Bo Cave uppe vid gränsen mellan Kina och Vietnam. Den senare fick vi minsann skippa. Tiden skulle inte räcka till. Det är något man lär sig på vägarna i Vietnam att man inte hinner allt man planerar. Sträckorna ser kortare ut än vad de är. Till bara vattenfallet skulle sträckan vara ca 90 km – enkel väg. Dessutom mycket berg och dalar.
Aj aj aj! En olycka sker så lätt, trots det har vi (peppar peppar) inte sett så många längs med vägarna.
Vi satte oss på nynamngivne Uncle Bo. Lite med anledning av Uncle Ho och hans grotta. Passande namn med Uncle Bo(Peters farbror hette så).
I med soppa och iväg vi for mot bergen i öster.
Över vackra vidder med vietnameser som arbetade för fullt på sina fält. De sliter. Kör omkring med jordfrästraktorer.
Något hemmabygda maskiner.
Vietnameserna kör med dåligt drivmedel så det ryker upp stora svarta moln bakom ekipaget där vi flera gånger tvingas köra igenom. Färden går i en rasande fart. Rumpan ömmar ibland och vi tvingas stanna till med jämna mellanrum för att inte få skavsår. Det känns att vi börjar få några mil i våra rumpor nu.
Vattenbufflarna går här och där över vägen. En del föses med hjälp av sina ägare utmed vägen som att inga bilar körde på den. Inga konstigheter här inte.
Längs med vägarna då inte trafiken trängs lever livet ändå.
På hojarna har vietnameserna A L L T, här färdas ett gäng hönor.
Motorcykeln dånar på fyran och den sliter hårt. Peter känner att det droppar något på benet och stannar. Överflödet av bensin rinner ut genom ventilen. Är det något fel? Vi stannar till vid en mekaniker som blåser till med munstycket i röret. Det var det och färden kan fortsätta.
Så dyker floden upp, den som betecknar gränsen mellan Vietnam och Kina. Vi har till och med varit tvungna att ladda ner kinakartan för att kunna göra några som helst ruttplaneringar i området. Vattenhjulet likt i Gnosjö finns kvar i flodfåran. Undrar dock om de används fortfarande nu när ström är indragen till alla hushåll? Vackra bilder blir det i varje fall tillsammans med det klargröna vattnet med vattenhjulen i flodfåran.
Det vackra gamla vattenhjulet.
Floden som längre fram gränsar mellan Kina och Vietnam.
Det kommer en backe vi hör lite dån till vänster. Från ingenstans dyker då vattenfallet upp. Vilken skönhet. Vi stannar till för att ta ett par kort uppifrån. Vi inspekterar båtarna som paddlar upp mitt i vattenfallet för att turisterna ska få känna på vattenstrålarna i ansiktet. På Kinas sida har man en färg på båtarna och en annan färg på Vietnams sida.
På andra sidan är Kina.
Allting verkar lite prydligare på Kinas sida. Fast mer genuint på Vietnams sida. Vi betalar vårt inträde till vattenfallet uppe vid vägens början. 20′ VND per person. Sedan åker vi ner och får parkera vår motorcykel innan bron för ytterligare 10′ VND. Då ingår en person som vaktar Uncle Bo.
– Wow wow wow! är det man kan säga om vattenfallet. Det finns några försäljare i tält utmed sidan. Vi är hungriga och behöver något i magen innan vi inspekterar fallet mer ingående.
Magiskt.
Genom fallet löper gränsen mellan Kina och Vietnam.
Vi går sakteliga bort mot vattenfallet som genast visar sin kraft genom att konstant spruta ner sina besökare. Skulle egentligen haft med sig schampo. De tre vattenbufflarna som står vid trädet intill det vänstra vattenfallet skapar en fin inramning till stället. Hela vattenfallet känns trolskt. Vi fortsätter över bron bort ända till vattenfallets nedre kaskader av vatten. Man vill nästan känna vattenstrålarna men vi är aningen för långt från. Skulle varit häftigt att kunna kliva in bakom vattenfallet men det går inte heller. Just nu är det rikligt med vatten i floden vilket gör vattenfallet ännu mer mäktigt. Det är ett antal kubik med vatten som dånar över var sekund här.
Fyra bufflar och ett vattenfall.
Rätt gött i solskenet och svalkan från vattnet.
Picturetime.
Det är rätt lagom att stanna kvar här 1-1,5 timme och kolla in vattenfallet. Sedan har du sett allt. Känns det som du vill åka ut med båt för att komma närmare fallet kan du betala 100′ VND per person för detta. Vi kände att det var inte nödvändigt. Båtarna har det inte alltför lätt att ta sig nära krafterna av det forsande fallet med sina pinnar.
Svalkande.
-Turist? -Javisst!
När vi kände oss nöjda begav vi oss mättade av upplevelsen tillbaka hemåt. Det finns visst en grotta i närheten vilken vi funderade på att besöka. Med tiden emot oss kände vi att det var bättre att åka tillbaka till Cao Bang innan mörkret föll över staden. I full galopp åkte vi hemåt. Stannade några gånger som på ditvägen men långt ifrån lika många gånger. Lagom tills solen skulle gå ner kom vi in i vårt rum igen tillbaka i Cao Bang.
Mycket nöjda med dagens utflyktsmål.
Vackert utmed vägarna.
Vietnam har verkligen många skönheter att kolla in. Det vill bara till att ha tiden med sig.
