Nu släpper vi bomben, imorgon börjar MC-färden genom Vietnam!
Förlåt våra kära mammor!
Imorgon sätter vi kursen upp mot norr för att besöka både Sapa och andra delar i norra Vietnam. Därefter kommer vi att fortsätta neråt mellersta Vietnam för att sedan åka in i Kambodja, tillbaka till Mekongdeltat och avsluta färden i Ho Chi Minh city. Vi vet att ni där hemma och särskilt våra föräldrar är inte särskilt glada över vad vi ska ge oss på för äventyr imorgon – men nu åker vi. Vi har köpt oss varsin Honda Win 110 cc. Med dessa härliga slitstarka maskiner ska vi ta oss genom riket Vietnam.
Preliminär resrutt – norra Vietnam.
Allt började med att vi läste om ett annat par som gjort en liknande upplevelse som vi tänkt oss. Vi satt och spanade in den härliga bloggen Beccus.nu. De köpte sig ett par ordentliga åk och for hela landet igenom. Vi blev så sugna att vi ville göra samma sak.
Före vi åkte ut till vår paradisö i Halong bay testade vi säkert 10 stycken olika motorcyklar. Peter har ju sedan innan motorcykel i Sverige och kan en del. Däremot är det här helt andra marker. Detta är Vietnam. Du kommer bort till Ham Tu Quan gatan där flera MC-försäljare finns. Vi valde att bekanta oss mer med Vietnam Motorbike som kändes som ett säkert kort. De kunde dessutom visa upp en massa fina bilder på sin försäljning samt att de hade en hel lista med detaljer de skulle ge oss om vi köpte våra motorcyklar där. Dessutom ingick gratis öl. Vilket kap. Peter fick även Emelie att sätta sig för första gången på en motorcykel med manuell växellåda. Det är första gången sedan hon kraschade på Cypern och fick ställa in SM i dans för att hon trillade och slog sig illa. Efter ett par rundor fram och tillbaka i sakta mak fick vi äntligen till det med växlingen. Det var nära till gråten ett tag fast envis som hon är gav hon sig inte. Kanske blir det MC när vi kommer hem till Sverige efter denna färden? De motorcyklar vi hittade lät vi dock stå och hoppades att det fanns nya när vi kom tillbaka. Vilket det gör vi lovar!
I förrgår när vi kom från lugnet i Halong Bay tillbaka till kommersen Hanoi gick vi åter och provade ut nya motorcyklar som inkommit i affären. Det var träff direkt. Två än så länge odöpta motorcyklar hittade vi. En med gul stjärna ochg en med röd stjärna. Så länge är det röda faran och gula faran tills vi ger dem ett passande namn. När Peter gått igenom dem. Kom vi överens vad som skulle göras och ordnas innan köpet skulle gå igenom.
Röda faran.
Gula faran.
Följande ville vi skulle göras: Byte av motorolja, byte av blinkers, kolla genom bromsar, alla lysen ska fungera ordentligt och byte av motoroljelock, bagageräcke samt rätta till så att kicken fungerar på röda faran.
Vi köpte till både mobilhållare samt även överdrag till limpan, vilka hjälper när det regnar och är väldigt varmt.
Allt skulle vara klart dagen efter. Vi kom överens om ett pris 260 US$ för varje motorcykel. Vi valde att betala en deposition för att de inte skulle lura oss och att vi skulle verka seriösa med en handpenning. Vi betalade 100 US$ totalt och sedan skulle vi betala resten när allt var klart kl 11:00.
Peter konstaterar att hans bagageräcke är för klent.
Igår skulle bli en lång dag. Förväntan var stor idag skulle vi vara ägare till motorcyklar i Vietnam. Det ni! Vi kom till shoppen. Såg våra motorcyklar stå där. Kollade lite snabbt och insåg direkt att allt var inte fixat. Timmarna gick. Till slut var den gula faran så pass bra att vi kunde åka iväg och träna lite. De fria lektionerna kan man säga utgick. Vi fick reda på vart det fanns en gata med mindre människor där Emelie kunde köra lite mer fritt. Vi satte på våra hjälmar och for iväg. Över broarna och vattnet och ner i sakta mak. Flera tutande bilar runt oss men inget kunde stoppa oss. Vi kom ner på vår träningsbana. Vi bytte plats och sedan var det Emelies tur att bekanta sig med sitt nya investerade åk. Efter ett par timmar med Peter bakom hade vi till slut fått kläm på allt med bromsar, växelspak och koppling. Vi åkte tillbaka för att se om den andra motorcykeln var redo. Klockan var nu 15:00. Kändes som inget var gjort. Dessutom hade flera människor kommit till affären för att köpa motorcyklar. Tony som ägde shopen fick bråttom. Nu vart vi lite irriterade och manade på honom. Till slut fick vi fart på allt. Vid 16:30 hade vi äntligen fått vårt blåa kort(ägarbeviset) samt hjälmar och allt var nu ordnat på motorcyklarna.
Emelie hade inte tänkt att vi skulle köra hem motorcyklarna hem till gamla kvarteren bland trafikkaoset. Men med en påhejande Peter fick han som han ville – med Emelie i släp begav vi oss in i mullret av mopeder, bilar och bussar på väg hem till garaget i närheten av vårt hotell. Efter en timme hade vi till slut kommit hem. Båda var vi helslut och Emelie en aningen extra slut. Det är väldigt många motorcyklar och mopeder här. Ungefär 6 miljoner i Hanoi bara.
Fast kan ni fatta nu är vi ägare till två motorcyklar. Önska oss lycka till för imorgon åker vi!
