Halong Bay – på egen hand.
Svårslagen utsikt att vakna upp till.
Väderprognoserna visar mycket regn för tillfället i området. Vad ska man lita på när det står regn i Hanoi och ändå är solen framme? Halong Bay har länge varit uppe på tapeten för resandet och det är dags att även vi ska besöka det. Vi behöver som vi säger “semester från semestern ett tag”. Det är en djungel av olika möjligheter som finns därute vid världsarvet Halong Bay. Inte nog med att det finns en massa öar, häftiga platser att besöka och fartyg du kan sova på. Du måste också bestämma vad som är ett rimligt pris för upplevelsen i förhållande till din budget, för det finns många som vill både lura dig och göra din upplevelse till ett minne för livet.
Hanoi är som vanligt i till gungning under kvällen och vi har äntligen bestämt oss lagom till när alla restauranger har börjat plocka ut sina plastpallar för kvällens besökare. Vi har bestämt oss för att göra Halong Bay på egen hand. Vi vill stänga av ett tag. Fly allt onödigt som inte behövs. Ladda upp ny energi i en två månader sliten reskropp. Alla minnen behöver nu sorteras in. Läggas där inne i den stora hårddisken för evigt innan vi kan gå vidare i en ny reslust i vårt nya hemland Vietnam. Vi ville ta in på någon bungalow precis vid vattenbrynets kant. Vi kollade in två resorter vilka kändes i vår kaliber både i pris och läge. Resten skulle få ordna sig hur vi tog oss till platsen. Det ordnar sig allltid. Slutgiltiga beslutet blev Cat Ba Sandy Beach Resort. Vi funderade lång tid genom att kolla vädret i området om vi skulle satsa på 4 eller 6 nätter. Skulle det krypa oss i skinnet om vi var där för länge? Skulle det endast regna och ville därifrån? Skulle priset bli dyrare om vi tilläggsbokade nätter på plats? Allt sånt tillhör själva äventyret. Till slut efter mer info om vädret och annat föll lotten på att vi skulle boka in fyra nätter på vårt Nam Cat Island som ön heter. Totalt betalde vi 4 400 000 VND(Vietnamesiska dong) för våra fyra nätter inklusive frukost. Cirka 1700 kronor. Då fick vi precis som vi önskade, en egen bungalow – precis vid vattenbrynet. Och limestone-klipporna som reser sig upp ur vattnet som utsikt rakt framför oss.
Sandy Beach Resort – Cat Ba Island.
I receptionen på vårt hotell i Hanoi hade vi turen att kunna träffa den glade touroperatorn som naturligtvis kunde säga “du är snäll” på svenska. Vi bad honom kolla upp möjligheter för oss att ta oss ut till ön. Buss, därefter båt och buss igen till Cat Ba town. Sedan moped över till Bao Be Harbour. Därefter en sista båt ut till ön. För en kostnad på 350 000 dong per person. Vi slog till. Det kändes bra. Dessutom kunde vi be honom ringa hotellet och beställa en fiskebåt från Bao Be Harbour.
Tidigt nästa morgon hämtade minibussen upp oss på hotellet. Fler anslöt och efter att vi plockat upp samtliga släpptes vi till slut av på busstationen där bussen avgick. In med packningen i bagageutrymmet med full kraft. Ingen hänsyn till något. Det vill till att inte ha något värdefullt högst upp eller ytterst. Tänk på det. Packa smart inför resor. Det går fort in och ut ur bussarna. Ibland rullar bussarna också framåt medan du ska hoppa av. Bussen avgår till slut. En buss vi trodde skulle vara direktbuss fylldes under vägen på med flertalet nya passagerare. När sittplatserna är slut i turistbussen kommer plastpallarna fram och skapar nya platser i mittgången. Entrévärden slänger sig alltid snabbt ut i farten när bussen går på motorvägen där någon vinkar in bussen och vill med. Packningen åker in under luckan som ser ut att röra sig i farten och vips kommer nästa resenär in. På bussens tv ljuder en karaokevideo från ett inspelat program. Tittar någon? Kanske.
På bussen finns numera minst lika bra WiFi om inte bättre än på svenska bussar. Det är inga problem att hänga med vad som händer i världen. Det känns skönt att befinna sig här på en buss i 27 graders värme. Ja aningen svettig och det luktar svett. Vi behöver dock inte skrapa rutor eller byta vinterdäck detta året. För just nu är det den mörka tiden i Sverige. Här börjar den torra perioden inom kort. Bussen tar oss sakteliga med hornet som vapen mot kusten.
När vi till slut kommer in mot sista anhalten innan båten stannar helt plötsligt bussen. I godan ro sitter vi där. Helt plötsligt från ingenting. Cat Ba ropas ut från värden. Snabbt rafsar vi ihop vår packning för att byta buss. Inga konstigheter. Tyvärr förstår man ingenting utan följer bara med strömmen. Innan vi kliver på nästa buss hinner vi snabbt köpa på oss ett halvt kilo litchifrukter. Dessa goda söta exotiska frukter, som kostar en relativt mycket i Sverige, kommer vi här över för ynka 8 kr eller 20 000 dong. Under sista färden mot speeboathamnen goffar vi åt oss av frukten. Dessa rödgulaktiga taggiga bollar som man delar på mitten suger in frukten. Biter runt kärnan och spottar ut och tar nästa. Hungern finns där. Efter att endast fått i oss en frukost vid åtta-tiden. Kurrandet slutar för tillfället.
Bussen tar in mot en avtagsväg. Istället för att välja asfaltsvägen åker vi mot sanden. Nu är det bara vi bussen, grävmaskinerna och lastbilarna. Är det en väg vi åker på? Vägen tar slut och vi är framme vid hamnen. Det står speedboat och vi undrar just vad är för båt vi ska åka med?
Vi släpps in förbi grinden som sedan leder oss bort mot båtarna. På skraltiga plankor går vi varsamt över till bryggan och den väntande båten. Mopeder, turister och öbor med nyinhandlad mat är nu samlade på den lille motorbåten. Vi samlar alla backpackers väskor i en hög och tar oss en plaststol för att få någonstans att sitta. En del väljer att hänga ut fötterna och dingla i vattenbrynet medan vi åker. Båten tar oss ganska snabbt till ön. Hungern har nästan slutat då det gått för länge sedan vi ätit. Hamnen vi åkt från är kanske inte den mest spektakulära men vad som väntar oss är vackrare.
När väl ön, vilken är den största i Halong Bay dyker upp, känner vi att detta är en vacker plats. Här kommer vi att trivas. I land möter nästa buss upp som tar oss till Cat Ba town. Efter en kall öl i solnedgången tar vi en moped för 10 000 dong och tar oss vidare till Bao Be Harbour.
Vid 16:30 kan vi till slut träffa upp vår fiskeman. Med en skön fiskekutter tar han oss i sakta mak mot Nam Cat Island.
På vägen slås vi av de dramatiska bergen som bokstavligt slagit sig upp ur vattnet. Dessa kalkstensformade berg. Kan det vara sant? Fascinerade sitter vi där som förälskade i vad vi ser. Runt en krök och en till. Till slut känns det som att vi är nära. Bakom en större kalkstenstopp där någon försöker klättra upp från sin kajak skymtar en vacker plats. Fiskemannen säger till oss på vietnamesiska där ska ni bo. Titta.
Vårt hem de kommande nätterna.
Majestätiskt skjuter de upp ur vattnet – limestoneklipporna.
Dessa söta små tunnlar som bara får en att längta efter att ta sig igenom.
Den lilla strandplätten på andra sidan “vår” ö gick nästan att gå till hela vägen.
Vi blir stumma. Wow vilken plats. Är vi verkligen här? Båten lägger till. Vi blir välkomnade och någon tar Emelies väska. Vi checkar in och får direkt ett bättre rum. Vad kul känner vi. Det enda var att vi inte kunde få igång vår AC, men vad gör väl det – vi hade inte betalt för den och fungerande fläkt fanns det ju ändå. Vi brydde oss inte över det utan gladde oss över en fantastisk utsikt där det inte kommer bli svårt att vakna till varje morgon. Vi var ju framme vid vårt paradis!
Efterlängtad sand mellan tårna.
