Working for living.
Om man nu har helt fantastiska föräldrar som låter en bo gratis hemma under den tiden vi arbetar för att resan ska bli så bra som möjligt. Vill man ändå på något sätt betala tillbaka för sin vistelse, även fast ens föräldrar bara vill väl och bara skämma bort en. Då får du försöka hjälpa till på annat sätt. Vi har därför valt att till en början hjälpa Emelies mamma sälja sin bil och städat ur hennes garage, samt att förbättringsmåla Peters föräldrars skogskärra. Nästa projekt vi har i kikaren är ett utekök här på Peters föräldrars gård.
Peter med cash från bilförsäljning.
Annars kan du klippa gräset, måla, städa eller bara fixa med sådant som dina föräldrar behöver hjälp med helt enkelt. Eller underlätta med de vardagliga sysslorna och befria dem från tvätten, disken och matlagningen. Ha lite fantasi om dina föräldrar vägrar komma på något.
Emelie i full fart med att förbättringsmåla skogskärran.
Sakerna håller dessutom mycket längre och förlorar inte sitt värde. Detta känns på något sätt bra att vi kan få betala tillbaka på vårt sätt. Vi är ändå vuxna och förstår pengars värde. Även fast vi ska bränna iväg en ganska stor summa, som vi sparat.
För att skrapa ihop lite extra pengar till vår resa har vi (förutom att jobba extra) valt att avstå från härliga middagar, de där extra drinkarna ute, de där galet roliga semesterveckorna här under sommaren och de där fina skorna som bara skriker “köööp mig”.
Att avstå från det “materialistiska och lyxen” för äventyret – ska vi inte sticka under stolen med att det stundtals varit svårt. Men när vi tänkt på vårt slutmål och värderat det mot resan, har valen varit enkla.
Kan ni fatta nu är det bara 34 dagar kvar tills vi åker. När börjar resfebern komma vet ni det? Finns det någon som forskat på detta fenomen? Varför heter det resfeber?
Kram Peter&Emelie
