two weeks of absence
No broken bones – yet
Många gånger är första inlägget efter en paus antingen av den sort som ursäktar sig, förklara eller tar en ny vända. Visserligen är meningen att återta denna tråd, men inte att be om ursäkt för min frånvaro – snarare ge ljus till det enigma som blivit min tomhet på denna sida.
Efter att äntligen flyttat in i min nya lya, som ligger långt upp i kullen med kyrkan – den så kallade Montmartre – har jag äntligen kunna röra armen igen. Som ni kan förstå är många byggnader i Paris av äldre sort, och det ursäktas med charm och många trappor som i sig leder till en bra utsikt (Ja det är Eiffel Tornet det där).
Problematiken uppstår när man flyttar in; äldre byggnader är lika med charmigt men många trappor och ingen hiss. Något jag visste om, men inte var det minsta beredd på: jag äger nämligen mer saker än jag får plats med. Att sedan bära upp detta, var inte något konstigt… fram tills jag, i ansträngningen att få den femte väskan upp, tog ett felsteg och föll ner för de fem våningar jag bor på. Nej okej – en halvtrappa bara. Men det kändes som om det vore minst fem. Eller sex – sex är en bra siffra. Nu är armen på sin plats, och fingerrörelsen igång: jag ska ner till Le Marais och dricka vin och tänka på allt jag inte skrivit på ett bra tag. Kanske ni får ta del av det snart. Vet vet!
Allt gott,
Daniel M. Nino Cortés