Kvällsmys och tacksamhet
Igår tog jag och Ralph en spontan kvällspromenad. Eller han cyklade medan jag gick och ibland småsprang bredvid. Typ 3km kom vi runt. Vattnet nere vid Hornsbergsstrand var så otroligt stilla medan solen höll på att gå ner. Så fint!
Solnedgångar har ju allt en väldigt konstig effekt på människan (mig) man stannar liksom ofta upp och tittar medan man reflekterar över sitt liv, en stor tacksamhet av allt dyker upp. Alla småsaker och stora saker. Vad som är viktigast, allt och alla man har runt omkring sig. Sin hälsa, allas hälsa runtomkring, det viktigaste sakerna är oftast enkla och för var dag bör man vara så otroligt tacksam. Jag kan inte ens i närheten förklara min enorma tacksamhet för allt i mitt liv. Givetvis kan man ibland gå igenom jobbiga perioder men de brukar lösa sig. I det stora hela så är jag så otroligt lyckligt lottad.
Tillbaka till solnedgången….den var fin, vi stannade upp Max 2 sekunder och kollade på den innan jag sprang efter min cyklande unge😍