Skillnaden mellan män och kvinnor
Nutidens konsumtion
Läste en rolig krönika idag som fick mig att tänka efter och skratta högt.
Jag kan inte påstå att jag någon kvinnorättskämpe, är nog ganska dåligt beläst i frågan. Jag har inte lagt så mycket fokus på hur allt egentligen ligger till och hur stor klyftan är mellan män och kvinnor både till vardags och i arbetslivet. Men jag har genom åren givetvis uppmärksammat vissa saker som kan störa vilken kvinna som helst under tidens gång.
Trots att vi lever i 2015 så är som sagt klyftan stor mellan män och kvinnor, trots att vi utför samma arbete, trots att vi bringar lika mycket till samhället, jobbar lika hårt, betalar lika mycket i skatt, får lika höga räntor på banken med mera så skiljer det sig mycket.
Killarna får oftast mer beröm för sitt arbete och mer klappande på ryggen än kvinnor.
Kvinnorna blir snabbare kallade “Bitchar” när de är bestämda och speciellt i ledande positioner, det finns många liknelser man kan dra om olika saker och situationer men dit ska vi inte bege oss nu, vi ska ta upp konsumtionen.
Män kan vara rätt snabba med att kommentera kvinnors konsumtionsvanor av märkeskläder, väskor och skor så är de själva oftast ganska bra på att frossa i elektronik, verktyg, moderna klockor med mera.
Många stör sig också snabbare på en kvinna i dyra märkesplagg än på en man i dyra kläder. Många fler störs sig på när en kvinna shoppar loss än när en man gör det för han behöver ju oftast allt han köper, kvinnorna slösar. Varför är det så? Varför är det oftast lättare att störa sig på en kvinna som tar hand om sig själv?
Varför är så många män så snabba på att kommentera kvinnors konsumtionsvanor?
Handen på hjärtat grabbar, min LV-väska håller längre än din nya Iphoneklocka, min Diorväska blir bara mer och mer trendig medan du måste köpa en nya dator IGEN om ett år, mina Todds håller ungefär 4 säsonger längre än din högtryckstvätt och dina sommarskor tillsammans. Jag skulle kunna fortsätta och dra detta ännu längre men dit ska vi inte nu.
Det handlar ju inte bara om prylar utan också om andra saker, förutfattade meningar på sociala medier med exempel- grabbkväll på sportbaren= kul! Många likes! Spadag med vänninorna=dyrt, skrytiga inte alls lika många likes!
Ett dyrt vin i er ensamhet framför Criminal Minds en torsdag=vinintresse. Champagne med vänninorna på stan=Trams och skryt mer kommentarer på allas utseende på bilden än att kankse lägga fokus och intresse på vad som kanske firas kvällen till ära.
Alla är vi olika.
Men åter till prylarna ni som klagar på andra, er vill jag bara upplysa om följande- när ni åker till tippen och slänger så åker vi till Bukowskis vintageauktioner och lämnar in våra utrensade saker.
Så varför är vissa saker är finare än andra att lägga sina pengar på? Varför är det så när dessutom andrahandsvärdet är bättre på vissa saker och sämre på annat, hur kan det vara svårt att förstå?
Hur som helst så är det ju också en inkomstfråga så håll dig till det du har råd med och gör vad du vill. Så resonerar jag.
Jag har oftast inte råd att handla billigt dvs när jag har råd med det. Jag köper inte märken jag föredrar kvalité så att dessa kombineras hör ju inte till ovanligheterna.
Jag skattade hursomhelst HÖGT när jag läste nedan krönika av Katarina Wennstam som uppenbarligen stört sig på detta ett tag.
Varför kommer män undan med lyxkonsumtion medan kvinnor med dyra vanor hånas?
Damernas Värld krönikören Katarina Wennstam funderar över hur det kan komma sig att det verkar lättare att attackera en kvinna för hennes konsumtionsvanor än en man.
krönika-katarina
För en tid sedan stod jag bakom en man i kassakön på ett byggvaruhus. Han hade en fullastad vagn. Det var slagborr, högtryckstvätt, hörselkåpor och ytterligare några prylar. Jag tjuvlyssnade och uppfattade slutsumman på strax under ett femsiffrigt belopp. Mannens nästan helt nya blåställsbyxor frasade när han gick i väg.
Jag kommer att tänka på den mannen ibland, senast i våras när det blåste upp till halv storm kring Svenska Dagbladets bilaga Min helg, där bokdebutanten Mikaela Bley berättade om sin tillrättalagda helg. Det som retade gallfeber på folk var allt från det ekologiska fruktgodiset till att hon bjöd sina barn på tryffelpizza och över huvud taget hade ganska dyra köpvanor. Hon spenderade pengar, och hon berättade om det.
Det påminde om debatten om förra socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlins dyra väska som syntes på ett gruppfoto för ett antal år sedan. Hon anklagades för att ha frångått alla socialistiska principer genom att skylta med att hon ägde en märkesväska (för övrigt en gåva från författaren Liza Marklund). Att flera av männen på bilden bar kostymer, skor och slipsar som var långt dyrare än hennes väska talades det mindre om.
Något säger mig också att om Sahlin haft en massproducerad syntetväska, köpt till ett pris som mer eller mindre förutsätter dubiösa och miljöfarliga produktionsvillkor i ett låglöneland, så hade hon aldrig blivit lika ifrågasatt.
När några debattörer skrev att de ville slå författaren Mikaela Bley på käften för att hon köpte tryffelpizza och jämförde henne med en aningslös, verklighetsfrånvänd Marie Antoinette tänkte jag på mannen på byggvaruhuset som utan att tveka spenderade sina intjänade tusenlappar på vad som väl får betraktas som ett typiskt svenskt helgnöje: att fixa med sitt hus eller sin trädgård.
Jag gissar att om han tagit en bild på sin rengjorda altan och lagt ut på Instagram så hade han inte blivit kallad för en Louis XVI som lever långt från vanligt folk. Eller fått höra att han med sin livsstil hånar alla dem som inte har råd med vare sig altan eller gasolgrill.
En manlig vän visade häromdagen upp sitt nya badrum på Facebook och fick en massa glada tillrop om vilken duktig karl han är. Trots att alla som ens har funderat på att renovera ett wc vet att det är extremt dyrt, också då du gör halva jobbet själv. Du får mycket ekologiskt godis och rawfood-glass för de där kakelplattorna.
Är det så enkelt att det handlar om att vissa saker är finare än andra att lägga sina pengar på? Dyra skor, lyxapa. Dyra klinkers, smart investering. Shoppingrunda på stan med tjejerna luktar trams, flams och onödiga köp. Grabbarna grus som snoppmäter vid någon hylla med slipmaskiner doftar av karl som reder sig själv.
Jag lägger gärna pengar, när jag har dem, såväl på klänningar och tapeter – som skruvdragare! Jag kommer inte ifrån att det fortfarande verkar vara så mycket lättare att attackera en kvinna för hennes konsumtionsvanor. Tillbringar man sina dagar likt Marie Antoinette med läpparna runt en bakelse hamnar man i historieböckerna som en oseriös flamsa. Medan kungarna som tömde rikets kassakistor för att kriga får ett helt annat efterord.!
Katarina Wennstam
Gör: Författare och debattör.
Ålder 41 år.
Familj: Särbo, två egna barn och tre bonusbarn.
http://damernasvarld.se/wennstam-lyxkonsumtion/?_ga=1.238116736.185103125.1440866031