Tour de Mongolia – dag 8
Tsugan Tsuvraga. Att vakna mitt i natten av prassel och att något går över din sovsäck. Något trampar dig i huvudet. Utanför hörs prassel i vinden. Du vaknar i ett kick av att något killar till i håret. Upplevelsen är att det känns som det är 100 fladdermöss i geeren. Livrädd famlar du i mörkret efter ficklampan. Du lyser runt i geeren men fattar ingenting. Somnar om igen men vaknar strax igen.
Precis denna upplevelse hade Peter inatt då han skulle lägga i ett vedträ i spisen såg han den lilla näbbmusen prassla vid matkassen. Direkt när Peter lyste mot kassen och tog upp den – försvann den i ett kick. Han hängde upp kassen på en galge för att inte maten skulle bli uppäten. När Peter åter igen somnat kom den fräcka musen fram igen. Klev över sovsäcken och hoppade över på det lilla bordet. Peter vaknade igen och nu var musen ute efter kakorna. Nu var Peter snabb och fick fatt i yatzykoppen. Vid perfekt tillfälle fångade Peter in den lille krabaten, väckte Lena och nu skulle den lille be sin sista bön. När koppen med musen fördes mot kassen så undkom den snabbare än kvickt. Du hade tur inatt lille mus men natten som kommer ska du nog få se på annat! Det blev inte många timmars sömn inatt både på grund av musen och att veden tog slut. Tur att Emelie inte vaknade och att den var på hennes sovsäck. Hon hade blivit helt galen.
Tidigt på morgonen skulle familjen Tomadir mjölka yakarna. Detta ville vi inte missa. Fast vi var så frusna. Fadern i huset kom och tände upp. Vi tinade upp och gav oss ut för att kika in hur mor och dotter i hushållet går tillväga.
De håller kalvarna i ett hängn. Då kommer alltid korna tillbaka på morgonen med fulla juver. De är helt fria. Vilket härligt liv. Precis som det ska vara overkligt fria – fast ändå tillhöra familjen.
Yakarna är snälla. De ser ut som en blandning mellan häst, get och ko med sin svans som en häst, päls hängande under buken som en get och en kropp som en ko. De ställer sig lugnt upp med ljudet av modern i huset. Hon binder ihop frambenen som de alltid gör. Inga konstigheter. Hon släpper ut kalven som tillhör kon vilken ger en stunds di till kalven. När mjölken släppts på i juvren. Plockar hon snällt bort kalven och binder upp den vid ett rep lite längre bort. Hon sätter sig sedan fint på sin mjölkpall med spannen mellan benen. Det märks att detta kan modern likaså dottern som har med sig sin lille knodd vid mjölkningen. När juvret är lagom tömt låter hon den lille kalven åter få patta den sista mjölken. Mjölken silas från smutsen. Det är så här långt vi ser moderns dagliga bestyr. Vilket slit. Vilka kvinnor!
Frukosten kommer in lagom tills vi är klara och pannan värmts till i geeren ordentligt. Nu behövs knappt värmen längre då solen står högt och värmer på bra istället. Aningen kyligt och vindjacka på. Vi ger oss av efter senare frukost mot vattenfallet Orkhon waterfall. En kvarts promenad bort och vi skymtar fallet. Det känns nästan som skrevan som skapats kommit till av en stor jordbävning. Mäktigt är det i varje fall. Självfallet har vi också stora fall i Sverige och vi har sett liknande vid Storforsen men detta är Mongolia. Hela natten har vi kunnat ana kraften av dånande vatten falla ner i grunden.
Vi kikar in vattenfallet från ovan och vänder därefter även ner till dalen dit vattnet faller ner. Vi klättrar ner i en klyfta och Lena väljer tillsammans med guiden den lite lättare vägen. När du ser vattnet från ovan och solen skiner infinner sig känslan att du vill bada. Däremot om du vid denna årstid kommer ner och doppar dina fötter är det en annan känsla. I det 14-15 gradiga vattnet räcker det att doppa händer och fötter. Vi blir kvar en bra stund i dånet av vattenfallet och torkar våra fötter i solskenet innan vi vänder kosan tillbaka till campen.
På tillbakavägen blir vi bekymrade över skräpet igen. Vi försöker dra vårt strå till stacken. Peter plockar upp ett stålhjul och en pantflaska och guiden fiskar också upp något. När väl Lena kommer tillbaka till campen har hon plockat ihop en hel kasse. När du åker till Mongoliet försök du också att göra en liten insats och plocka skräp. Om alla som besöker landet plockade minst en kasse med skräp på sin resa då hade man nog kommit långt. Skräpet får inte ta över världen. Företaget vi reser med är väldigt noga med att inget skräp slängs utan allt till och med kissepappret ska i soptunnan. Bra där!
Tillbaka på campen har vår chaufför eldat upp ordentligt i köksgeeren. Han har kokat upp lite vatten i en kittel och styckat den stora skanken i delar med fett med ben och allt. Nu ska vi ha mongolisk barbecue. Ogi lägger i köttet i det kokande vattnet och varvar med att plocka ut stenar som han värmt upp i spisen. Dessa lägger han också i tillsammans med köttet och röken stiger och rökfyller geeren. I med mer kött, stenar, salt, potatis, morötter och när väl allt är i grytan som känns att den gjorts för hela byn lägger de locket på. Ungefär en halvtimme senare serveras den bästa måltiden. Mums. Mätta och belåtna vilar vi sedan ett tag för att smälta festmåltiden.
När man är ute i vildmarken börjar man till slut längta efter öl. Vi tänker att det var synd att vi inte ordnade det dagen innan när vi väl var i stan ovh handlade. Vi pratar om detta och guiden översätter till Ogi som berättar att det finns en affär fem minuter härifrån. Vi skiner upp åker iväg med vår chaufför. Helt plötsligt stannar vi till framför en geer. Är det här en affär? En kvinna hör bilen och kommer ut från granngeeren. Öppnar upp och mycket riktigt här finns affären. Vi köpte minsann på oss både coca cola som vi inte druckit på länge öl, godis och annat gott för att bjuda lite i campen. 7,5 liter öl för ca 100 kr. Bra pris. Här kommer ölen i flaskor om 2,5 liter. Helt okej smak faktiskt.
Det hinns bjudas på ett par glas till alla som vill ha och mitt i allt så helt plötsligt ska vi ut och rida. Utanför står fyra hästar klara. Vi är lite förvånade då vi innan fått reda på att det blir inget. Vi fimpar sista slurken öl och upp på hästarna och iväg. För Emelie är det premiärridturen på en häst. Härligt. Emelie njuter av hästryggen och likaså Peter. Lena valde att stanna hemma. Hon vill så gärna gå på Kinamuren och därför inte utsätta sig för eventuell fara. Skydd är det ingen fråga om. Vi skrittar iväg. En timme senare vänder vi och rider tillbaka mot campen och solnedgången. Vilket liv vilken känsla. Finns knappt inga ord över allt vi får uppleva under vår resa. Emelie känner sig stolt som är ganska rädd för djur att hon nu både vågat rida på kamel och häst.
Emelie hamnar i någon form av känsla att hon framöver vill bosätta sig i Mongoliet och bli nomadkvinna. Fast i nästa sekund – inte. Troligen för stora kontraster mot det verkliga livet vi lever i. Nu är kläder mer eller mindre smutsiga, rökiga och aningen söndriga. Fast vad gör väl det vi är äventyrare som gör vad vi vill och vi är overkligt fria.
Kvällen avslutas med en god whiskey och lite öl i grannarnas Geer. De är från Skottland. Det är rätt skönt att utbyta lite reflektioner med andra likasinnade.
Det är inte särskilt svårt att somna efter en dag som denna. Däremot har vi märkt något konstigt. Månen är uppe på himlen men den går ner likt solen. Detta ser man inte hemma. Någon som kan förklara?